RSS

Ojämlikheten ökar i boendet – Per-Erik Wentus

Tillhör du åldersgruppen 20-27 år, är du en av landets 842 000 unga vuxna. Finns du bland de 292 000 dvs de 35 procenten, som när skatten och bostaden är betald har kvar 3800 kr, då tillhör du Sveriges unga fattiga.
Sven Bergenstråhle. Unga vuxnas boende år 2005. Hur bor 20-27-åringarna? Hur vill de bo? Förändringar i riket 1997 till 2005. Stockholm: Hyresgästföreningen, 2005. Hft. -24 sid.

Det framgår av den senaste undersökningen – den femte – som Hyresgästföreningen gjort av hur unga vuxna bor. Den fastslår att både bostadsbristen och fattigdomen ökar.

Nischad bostadsmarknad
Tydligast framkommer det bland de 23 procenten som bor i andra/tredje hand, inneboende, studentrum, hos kompisar osv. Dessutom bor 32 procent av dem på en yta mindre än 1 rok. De bor även dyrt. 74 procent av gruppen betalade minst 2200 kr/mån. Hela 59 procent av dessa unga vuxna – utan egen bostad – är fattiga.
En andra lika socialt utsatt grupp är de 20 procenten 20-27-åringar, som bor kvar hos föräldrarna eller någon anhörig. Över hälften av dessa mambor är fattiga. Sammantaget; av de 43 procent unga vuxna, som saknar egen bostad, är 35 procent fattiga.
De 57 procent som har egen bostad, har det som hyres- alternativt bostadsrätt eller eget hus. Men även här har det förändrats till det sämre. De med hyresrätt har minskat stadigt, från 40 procent 1997 till 35 procent 2005. Minskningen motsvaras av en ökning av dem utan egen bostad. Dvs någon ökning av andelen bostadsrätter och egnahemshus har relativt sett inte skett. Den ligger på ett snitt av 13 respektive 9 procent, med en variation på +/- 1-2 procent.
Broschyren innehåller en myckenhet informativa fakta. Och förlaget har, för att tydliggöra vad verkligheten är, lagt in tre intervjuer. De förtjänar att läsas i original. För i sin karga enkelhet ger de insikten att bakom alla siffror och tabeller finns det – naturligtvis – människor.

Framtiden mer klassindelad
I broschyrens avslutande del tar författaren upp – det i den obefintliga bostadsdebatten lika okända faktumet – att framtiden i grova drag redan är intecknad. Därför att;

* 20-27-åringar ökar till 2015 med 181 000, dvs 21,5 procent.
* Ålderspensionärer ökar med 358 000, dvs 23 procent.
* Befolkningen som helhet ökar endast 4,8 procent, (som delvis är en effekt av att närmare hälften av befolkningen pga boendet skjuter upp att skaffa sig barn).

Denna vidgade generationsklyfta kommer att stöta mot resultaten av den tidigare och dagens bostadspolitik, alltså både den före och efter 1990. Med den fria prisbildningen kommer de överlag billiga äldre bostäderna och villorna från 1970-talet, som pga dåtidens stora ränteavdrag och starka inflation betalade sig snabbt, att driva upp prisnivån när de omsätts på bostadsmarknaden. Ifall fastighetsskatten försvann ger även detta förhöjda huspriser.
Det finns dock en grupp som kommer att kunna konsumera dessa attraktiva bostäder även vid kraftigt höjda priser. År 2002 hade 20 procent av 20-24 åringarna en disponibel inkomst som översteg medianinkomsten för samtliga individer med 30 procent. De har också rika föräldrar. Sen början av 1970-talet har dagens 70-åringar ökat sin inkomst med mer än 100 procent, 50-åringarnas inkomst har ökat med 30 procent. När dessutom gåvoskatten är borta innebär det att välbeställda bostadssökande getts allt större valmöjligheter.

Storstadsregioner värst
Majoriteten av dagens 20-åringar har däremot en inkomst före skatt som ligger på ungefär samma nivå, realt sett, som i början av 1970-talet. Och många har svårigheter att få arbete. Det syns av att bland unga vuxna fick hela 8 procent socialhjälp någon gång 2002/03. Och unga första och andra generationens svenskar är kraftigt överrepresenterade. Snittet för tillfällig socialhjälp för befolkningen som helhet är 5 procent.
Det är dessa unga vuxna i storstadsregionerna som sitter värst till. Under 2004 byggdes drygt 25 000 bostäder fördelade på 10 400 egna hem, 6 400 bostadsrätter och 8 400 hyresrätter. Snedvridningen med dubbelt så många bostadsrätter och egnahemshus som hyresrätter har sin främsta orsak i att tomtmarken de senaste åren har stigit med orimliga 457 procent i just storstadsområdena.
Det skulle behövas 110 000 bostäder omedelbart. Men riksdagen/regeringen överlåter – sen 1990 – bostadsbyggandet åt den fria marknaden, med magert resultat. (2) Vad regeringen vidtar är subventionerande punktinsatser, som Hyresgästföreningen kritiserar för att de i realiteten motverkar varandra.
Det är uppenbarligen så att en bred riksdagsmajoritet nöjer sig med att ordna för de 57 procenten välbeställda unga vuxna, resterande 43 procent bekymrar dem inte.

Per-Erik Wentus

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER