RSS

Rwandas, Ugandas & västmakternas plundring av Kongo – Nico Dekker

ons, Nov 8, 2006

Texter, Världen runt omkring oss

Kriget i Kongo har hamnat på löpsedlarna, efter åratal av tystnad. Det är den akuta nöden i Ituriområdet och FNs beslut att sända interventionstrupper som väckt massmedias intresse. Men våldsamheterna i Ituri är bara en liten del av Rwandas och Ugandas 5-åriga ockupation av norra och östra Kongo.

FNs säkerhetsrådsrapport den 16 oktober 2002 (1) innehöll grava beskyllningar mot; Rwandas och Ugandas krigsmakt, delar av Kongos och Zimbabwes elit och flera multinationella storföretag – Bayer, Barcley Bank, De Beers, Anglo American, Umicore… – för deras plundring av Kongo. Främst dess diamanter, guld och coltan (2).
Rapportens mottagande var minst sagt blandat och av de rekommenderade åtgärderna har föga förverkligats. Regeringen i Rwanda förkastade den som “politiskt motiverad”. I Uganda tilldelades diamantstorsmugglaren general James Kazini “en anmärkning”. I Kongo “befriades” några höga myndighetspersoner “från sina uppdrag”. I Schweiz beslagtogs ett bankkonto. I Belgien häktades en diamantkurir. Det var allt. Och de finansiella restriktioner mot de 109 företagen och 54 enskilda, som FN manade till, har förblivit döda bokstäver.


Civila kongoleser på flykt från kriget om diamanter, guld och coltan.

Kabila & komp.
De ‘officiellt’ krigförande parterna (rebellgrupperna och Kongos riksregering) slöt dock under FNs påtryckningar en överenskommelse, “Accord Global”, i Sun City den 17 december 2002. Kongo ska i två år styras av en övergångsregering, innan allmänna val hålls. De stridande enheterna ska sammansmältas till en kongolesisk riksarmé.
Men hur det ska gå till är långt ifrån klart. Och hur en president ska kunna verka med 4 vicepresidenter och en regering av 36 ministrar och 25 biträdande ministrar som alla tillhör någon av de krigförande parterna, står skrivet i stjärnorna.
Östra och norra Kongo är sen augusti 1998 ockuperad av grannstaterna Rwanda och Uganda och med dem förbundna kongolesiska rebellgrupper.
- Rwanda stöder Rassemblement Congolais pour la Démocratie (RCD-Goma) med huvudkvarter i Goma, som behärskar de östra länen Nord-Kivu, Sud-Kivu, Maniema, nordöstra delen av Katanga och södra delen av länet Province Orientale i nordöst.
- Uganda stöder Mouvement de Libération du Congo (MLC) med huvudkvarter i Gbadolite och Rassemblement Congolais pour la Démocratie-National (RCD-N) med huvudkvarter i Bafwasende, vilka tillsammans behärskar nordlänet Équateurs norra del, och den västra delen av Province Orientale.
- Den norra delen av Province Orientale kontrolleras av Rassemblement Congolais pour la Démocratie-Mouvement de Libération (RCD-ML) med huvudkvarter i Beni, och stöder Kongos riksregering i Kinshasa.

Vinnaren i “Accord Global” överenskommelsen är Kongos president Joseph Kabila, som får en stark ställning som president i övergångsregeringen. Han har dessutom stöd av USA, Frankrike och f.d. kolonialmakten Belgien, förutom av Världsbanken (VB) och den Internationella valutafonden (IMF).

Utförsäljning
Kabila & kompani har tidigare avtalat med VB och IMF om att inordna Kongo i världsekonomin. Det innebär en skuldavskrivning med 6,3 miljarder USD och en viss finansiell hjälp. Men framförallt innebär det skatte- och andra lättnader för utländska investerare liksom tullfrihet för utländska varor.
De multinationella storföretagens intresse för Kongo har sina otvetydiga skäl. Kongo är möjligheternas land. Enbart den energi som kan utvinnas ur Kongofloden vore tillräcklig för att förse hela Afrika med elektricitet. Det har också bildats ett jointventurebolag Westcor med intressenter från Botswana, Angola, Namibia och Kongo men främst från den sydafrikanska energijätten Eskom. Och Westcor ingår som en väsentlig del i avtalet New Partnership for Africa’s Deveplopment (NEPAD), som med stöd av Världsbanken och IMF, undertecknats av presidenterna i Sydafrika, Nigeria, Senegal och Algeriet.
Frågan är naturligtvis om befolkningen kommer att gynnas av en plan som primärt syftar till att vidga världshandeln, utan att för den skull beakta vanliga människors levnadsvillkor. Det är därför som Africa Social Forum är ytterst kritiskt till NEPAD. Man fruktar att avtalet i realiteten är en fortsatt utförsäljning av Afrikas rikedomar till världens rika länder.
“Accord Global” överenskommelsen och den kongolesiska regeringens ekonomiska planer har också föga betydelse för vad som faktiskt händer i det ockuperade Kongo. Det framgår av vad som skett i Ituriområdet som ligger i Province Orientale vid gränsen mot Uganda och Sudan.

Terrordåd
I Ituri har entreprenörer från Uganda i åratal berikat sig på guld och diamanter med hjälp av lokala ledare. Och Ugandas ockupationsarmé har fört en splittra & härska politik genom att låta ordningen urarta. Något man sen utnyttjat med att militärt och med vapen stödja än den ena (lendu) och än den andra (hema) befolkningsgruppen. I november 2002 ryckte – den av Uganda stödda – Jean-Pierre Bembas (som idag är en av vicepresidenterna) rebellarmé Mouvement de libération du Congo (MLC) och Roger Lumbalas Rassemblement congolais pour la démocratrie – National (RCD-N) in i den del av Ituri som behärskades av – den riksregeringsallierade – Mbusa Nyamwisis Rassemblement congolais pour la démocratie – Mouvement de libération (RCD-ML) och drev den till ett område runt städerna Beni och Butembo. Kannibalism ska ha förekommit. Tiotusentals pygméer fick fly sina urskogar. Det var terrordåden som Bembas och Lumbalas soldater utförde som väckte uppmärksamhet i internationell press och i FNs säkerhetsråd.
Men Mouvement de libération du Congo (MLC):s krigståg är bara ett av de humanitära draman som drabbat Ituri. I början av mars 2003 stormade den ugandiska armén staden Bunia, som behärskades av Thomas Lubangas lokala grupp Union des patriotes congolais (UPC) efter att den hade ingått allians med – den av Rwanda stödda – Rassemblement congolais pour la démocratie (RCD-Goma). Uganda fruktade att Rwanda skulle få kontroll över guldgruvorna i Kilo, Moto och Mungwala.

FN-trupper
FN tvang Uganda att dra sig tillbaka. Staden Bunia togs över av Ituri fredkommission, som företrädde alla befolkningskikt. FN lovade trupper. Men det blev en flopp. En FN-trupp (MONUC) på 700 man med mandat att endast skjuta i självförsvar skulle ersätta 7 000 ugandiska soldater. Nu skedde vad hjälporganisationer varnat för. Väpnade gäng drog genom Bunia och mördade och plundrade. Innevånarna flydde. Tiotusentals sökte skydd vid FN-högkvarteret och flygfältet som FN kontrollerade. Generalsekreteraren Kofi Annan krävde en ny truppkontingent med mandat att använda våld för att skydda civila. Den kontingenten (Artemis) var på 1400 man under fransk ledning. Men FN-skyddet gällde endast staden Bunia. Den senaste truppkontingenten, under ledning av svensken general Isberg, har mandat för hela Ituri. Men 3350 FN-soldater kommer inte att räcka långt i ett område stort som Beneluxländerna.
Massmediebilden att våldet i Ituri rör sig om etniska motsättningar mellan lendu och hema stämmer inte. De talar samma språk. Vad som finns är socioekonomiska konflikter, såsom tillgång till jord, mellan de 700 000 spannmålsodlande lenduerna och de 150 000 boskapsuppfödande hemaerna. Det är det importerade kriget med jakten på diamanter, guld etc, som lett till att 60 000 har dödats. Och i ett krig som totalt har kostat Kongos befolkning mellan 3,3 – 4,7 miljoner människor livet.
Thomas Lubangas Union des patriotes congolais (UPC) leds från Rwanda medan dess främsta motståndare lendumiliserna, har nära kontakter med RCD-Mouvement de Liberation (RDC-ML) och via dem med Uganda och med den kongolesiska riksregeringen i Kinshasa.

Dubbelspel
Rwandas ockupationspolitik har – till skillnad från Ugandas rena plundringar – inte varit enbart plundringar, utan även att inlemma östra Kongo i sitt eget område. Exempelvis berättade kyrkliga ledare och hjälporganisationer i oktober 2002 att de rwandiska trupper som med stort ståhej lämnat Kivu länen, kort därefter kom tillbaka i tiotusentals. Experter som International Crisis Group (ICG) är mycket pessimistiska visavi regeringen Kagame.
Rwanda har också, med hjälp av guvernören Eugene Serufuli för norra Kivu länet, byggt upp en stark armé “local defence force” (LDF). Tillsammans med Rassemblement congolais pour le démocratie (RCD-Goma) och den rwandiska armén har de påbörjat en offensiv norrut in i området som behärskas av RCD-Mouvement de libération (RCD-ML). De har intagit en av de större städerna Lubero och hotar områdets centra Beni och Butembo.
Segrar de kommer inte bara östra utan hela nordöstra Kongo att stå under rwandesiskt herravälde. Detta sker samtidigt som det Rwandastödda Rassemblement congolais pour la démocratie (RCD-Goma) sitter i den kongolesiska övergångsregeringen med målet att integreras i en ny kongolesisk riksarmé. Rwanda spelar med sin ‘rebellarmé’ (RCD-Goma) ett cyniskt spel visavi fredsprocessen.
Presidentvalet i Rwanda i augusti 2003, det första sen inbördeskriget 1994, vanns av den nu härskande diktatorn Paul Kagame med 94 procent och i riksdagsvalet i september vann hans partikonstelation med 74 procent. De lama protester som Västmakterna gav efter valskådespelen, tyder på att de är nöjda med tillståndet.
Fred är tyvärr inte i sikte i Kongo, istället fortsätter den utländska plundringen av landets naturresurser som förut (3).

Nico Dekker

Översättning Per-Erik Wentus. Tidigare publicerad i Uitpers (Bryssel)

(1). Final Report of the Panel of Experts on the Illegal Exploitation of Natural Resources and Other Form of Welth of the Democratic Republic of the Congo. (S/2002/1146). New York: UN Security Council, 2002. (www.natural-resources.org/minerals/law/docs/pdf/N0262179.pdf). Sök fler FN-rapporter via (report experts exploitation congo)
(2). Se också Tim Raeymaekers. Network War. An Introduction to Congo’s Privatised War Economy. Antwerpen: International Peace Information Service (IPIS), 2002. (www.11.be/zuidwerking/afrika/beleid/NovibRapport.07.10.pdf) (Recension “Det privatiserade kriget i Kongo” i: Internationalen nr 38/2003. ö.a.) och Christian Dietrich. Hard Currency. The Criminalized Diamond Economy of the Democratic Republic of the Congo and it’s Neighbours. Occacional Papers # 4. Ottawa: Partnership Africa Canada (PAC), 2002. (http://action.web.ca/home/pac/attach/hc_report_e.pdf). Sammanfattning på (www.web.ca/ pac/pacnet.1/msg00015.html)
(3). Se också FN:s “IRIN Web Special on Ituri in Eastern DRC”. (www.irinnews.org/webspecials/Ituri/Weblinks.asp)

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER