RSS

Och så var det där med klasskompassen – Alex Bengtsson

ons, Nov 15, 2006

Krönikor, Nyheter, Texter

– en krönika av Alex Bengtsson, chefredaktör välfärden.se

Jag minns det som igår. Jag satt i klassrummet på Aranäsgymnasiet och lyssnade på en diskussion om det där med allas lika värde. Onsalabrudarna och de andra mupparna pratade om den hemska egoismen. Att vi alla måste ta individuellt ansvar och yada, yada.

Jag fortsatte att sitta tyst. Jag var van vid det här laget. Var otroligt trött på att bli kallad för cynisk och elak.

Men så kommer den där frågan.

- Alex, vad är det som får dig att engagera dig egentligen?

Jag höll käften. Tänkte på att jag ville hångla eller något sånt.

Den debattglada jäntan som minsann var feminist, socialist och miljövän ställde frågan igen.

- Öh, det är väl klasskompassen, svarade jag.

Hon tittade på mig som om jag var född igår. Och sen fortsatte hon prata om hur dåligt det var att inte alla köpte rättvisemärkta produkter. Om alla i Sverige hade gjort det. Då hade i stort sett allt löst sig. För då hade vi varit solidariska. Riktigt jävla vrålsolidariska.

Jag gick hem. Spelade lite trummor. Satte mig vid datorn som farsan hade lånat av landstinget. Försökte skriva lite, men det gick inte. Jag tog Turbo och gick ner till hamnen. Det enda jag tänkte på var den där jävla klasskompassen.

Vid middagsbordet hade farsan som vanligt ställt fram fläskomeletten. På den tiden levde jag enbart på jordgubbsfil och fläskomelett. Och så General portion förståss. Och HB från Munkagårdsgymnasiet och en och annan folköl.

Jag berättade för farsan om klasskompassen. Han satt tyst. Sa ingenting. Började prata om det var synd att jag skulle lägga ner handbollen istället.

Sen gick det väl en månad.

Vi befann oss på en valkonferens för Vänsterpartiet Halland. Det var ett jävla krig. Falangstrider och skrik. Farsan fick tusentals frågor om allt möjligt. Framförallt om hans person. Om att han var burdus och hade samarbetssvårigheter. Utan självinsikt avfärdade han alla anklagelser som nonsens.

Sen kom det politiska. En kvinna i Gudrun Sjödén-utstyrsel ställde frågan om hur farsan hade jobbat de åtta åren i landstinget.

- Jag har utgått från min klasskompass.

Gudrun Sjödén-tanterna satt som fågelholkar. De andra socionomerna också.

Nu kanske du undrar vad en klasskompass är. Om du undrar det. Ja, då saknar du nog en sådan. De flesta tror jag dock förstår.

Egentligen är det ju ganska enkelt att förstå vad man tjänar på och inte tjänar på.

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER