RSS

Johannes Regell – Avbrutet tal från fullmäktige

fre, Dec 1, 2006

Tal

Detta är det tal som Socialisternas kommunfullmäktigeledamot, Johannes Regell, inte tilläts hålla när fullmäktige skulle fatta beslut om nedskärning av äldreboendet Ekliden i Ankarsrum den 30/11-06. Talet avbröts av fullmäktiges ordförande (centerpartist) då han med stöd av borgerliga protester såg det som ”utanför ämnet”.
Moderaterna fick stöd av Socialdemokraterna och nedskärningen av Ekliden klubbades igenom.


Ledamöter, åhörare och radiolyssnare,
den offentliga sektorn finns för att garantera alla människors rätt till grundläggande trygghet genom allmän vård, skola, omsorg samt socialförsäkringssystem. Genom att dessa områden varit offentliga har rättigheten till ett tryggt liv skyddats från marknaden, som erbjuder allt utom just trygghet.
Detta har varit själva poängen med välfärdsstaten, att vi alla oavsett inkomst skall få chansen att leva ett drägligt liv.

Välfärdsstaten utgjorde en av hörnstenarna i arbetarrörelsens jämlikhetsprojekt under 1900-talet. De senaste tjugo åren har den dock utsatts för våldsam kritik, främst från arbetsgivarförening (nuvarande Svenska Näringsliv) och direkta försämringar genomförda av de borgerliga partierna men tyvärr även av arbetarrörelsernas egna partier.
Kritiken som riktas mot välfärdsstaten har främst gått ut på att den har varit dyr och inte längre går att finansiera, samt att de offentliga monopolen medfört en utbredd ineffektivitet inom den offentliga sektorn.

Socialistiska partiet hävdar att båda dessa påståenden är felaktiga och vill istället för fler nedskärningar inom skola, vård och omsorg se en kraftig utbyggnad av det offentliga.
Jag skall nu bemöta dessa påståenden. Låt mig börja bakifrån med den enligt borgerligheten underbara valfriheten och utbredda ineffektiviteten.

För att kunna svara på om offentligt monopol medför en ineffektivitedet i det offentliga måste vi först svara på vad som är effektivt, och framförallt vad som är effektivt när det rör välfärdstjänster såsom skola, vård och omsorg.
Man kan fråga sig, blir tandvården mer effektivt om tandläkaren borrar våra tänder fyra gånger så snabbt? Eller går omsorgen av gamla att effektivisera genom att undersköterskorna matar de gamla fyra gånger så snabbt?
Frågorna låter konstiga men visar tydligt att det knappast kan röra sig om samma form av effektivitet i den offentliga sektorn som den vi eftersträvar i den privata industrin.
Nej, effektiviteten måste istället mätas utifrån en annan skala när det gäller välfärdstjänster. I mina ögon är endast frågan om i vilken utsträckning välfärdstjänsterna kan uppfylla våra målsättningar, ett vettigt mått på deras effektivitet.
Dessa målsättningar uttryckas på ett bra och tydligt vis i Hälso- och Sjukvårdslagen; ”Målet för hälso- och sjukvården är att ge en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen”, samt i Socialtjänstlagen med orden; ”socialtjänstens mål syftar till jämlikhet i levnadsvillkor, solidaritet och trygghet.”
I andra ord uttryckt är målsättningen med sjukvården och äldreomsorgen att alla oavsett inkomst skall ha samma rättigheter till vård och omsorg. Dvs. alla skall ha samma rätt till trygghet.
Min följdfråga blir då, på vilket sätt ökad valfrihet bidrar till att uppfylla den trygghet som beskrivs som mål i både Hälso- och sjukvårdslagen samt i Socialtjänstlagen?

När jag handlar frukt är det enkelt att välja och jag känner mig trygg i min möjlighet att välja efter kvalitet och pris. Blir jag missnöjd med päronen på Willys kan jag utan större problem istället välja att köpa päron på ICA. Här kan vi nog alla förstå valfrihetens mekanik.
Men fungerar det på samma vis när det gäller dem tjänster som utförs i den offentliga sektorn? Innebär valfrihet bland välfärdstjänster att vi känner oss tryggare?
Är valet av vilket sjukhus som skall utföra en avancerad operation av mitt hjärta lika okomplicerat som valet mellan päron från Willys eller ICA?
Är valet av särskilt boende för min mor lika enkelt som valet mellan Lätta eller Bregott? Och framförallt är det lika lätt för mig att välja om? Får jag en chans att välja en gång till, tänk om jag valde fel sjukhus och dog?

Nej, det är inte lika enkelt och där finner vi också kärnan i problemet med de borgerliga politikernas vurmande för valfrihet. Valfrihet i välfärdstjänster kan kanske ge oss spänning men knappast trygghet. Och det är trygghet, inte spänning jag vill ha när jag går till sjukhuset eller väljer ett särskilt boende åt min mor.
Om jag vill ha spänning kan jag istället åka motorcykel utan hjälm eller blunda och korsa en trafikerad gata. Men inte skulle jag förväxla detta med trygghet eller komma på tanken att kalla det för välfärd.

Den trygghet som garanteras genom välfärdsstaten har byggt just på att skydda oss från marknadens valfrihet. Begreppen trygghet och valfrihet är i sig väsensskilda och kan inte blandas samman.
Och det är trygghet vi vill ha när vi är sjuka, gamla eller arbetslösa, inte valfrihet eller spänning.

Vad finns då att säga om välfärdens så kallade finansieringsproblem som används som argument för ökad valfrihet och nedskärningar av det offentliga?
Enligt samma personer som ställer sig okunnigt positiva till ökad valfrihet befinner sig den offentliga sektorn i en finansieringskris. Den påstås ha blivit för dyr.
Låt oss kort gå igenom vissa fakta för att skingra dessa moln av myter och rena lögner.

För det första har Sverige som nation blivit väsentligt rikare sedan 1980-talet. Enligt Statistiska centralbyrån, SCB som för statistik över detta har Sveriges BNP vuxit med över 900 000 miljarder (niohundratusen) kronor sedan just 1980.
Från BNP fördelades 1981 35,7 procent till offentlig sektor. Men genom politiska beslut fattade Sveriges riksdag har dock denna andel sänkts till 29,1 procent av Sveriges BNP.
Det vill säga trots att kakan vuxit har den andelen som fördelas till allas vår sociala trygghet minskats.
Till detta bör även tilläggas dem stora skatteomläggningar som Socialdemokraterna genomfört tillsammans med Folkpartiet på 1990-talet under vad som har kommit att kallas ”den underbara natten”. Denna skatteomläggning kan sammanfattas som en omfördelning av rikedom från vanligt folk till de redan rika.
Detta genom omfattande skattesänkningar för höginkomsttagare på bekostnad av skattehöjningar för låginkomsttagare. Hade inte denna skatteomläggning genomförts hade vi idag haft 151 miljarder kronor mer till välfärden.
Siffran bör ses i relation till sjukvården som beräknas kosta cirka 120 miljarder kronor.

Vi ser tydligt att välfärdsstaten kris snarare utgörs av politisk istället för finansiell karaktär. Det är genom politiska beslut välfärden attackerats inte på grund av ekonomiskt tvång.
Det är sant att välfärdsstaten har problem och detta beror just på att Sveriges politiker helt okritiskt svalt den skräckpropaganda om välfärsstatens kommande kollaps som näringslivet och borgliga tankesmedjor spridit i över 20 år.

Därför har mer en 100 000 arbetstillfällen försvunnit inom skola, vård och omsorg sedan 1990-talet. Därför har ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemet sänkts från 90 till 80 procent, därför har folk inte råd att gå till tandläkare, därför ökar antalet elever som tvingas sluta gymnasiet utan fullständiga betyg, därför är vården och omsorgen underbemannad, därför får inte våra gamla den vård de förtjänar och därför tvingas eleverna betala för sin skolmat på gymnasiet.

Inte för att vi har blivit fattiga utan för att våra politiker i det etablerade partierna valt att avbryta 1900-talets jämlikhetsprojekt för att istället genomföra en omfördelning från gemensamt till privat, från fattig till rik.
Det som saknas är den politiska viljan att förändra samhället till det bättre.
För det är faktiskt som Olof Palme uttryckte det: ”politik är att vilja”.

Socialisterna vill och yrkar för att Västerviks kommunfullmäktige skall uppdra åt Västerviks Bostads AB att i samråd med kommunen projektera om- och tillbyggnad av bostäder och lokal för äldreomsorg vid Kungsvägen i Ankarsrum, varav 20 platser nybyggnation i två plan och 14 platser i ombyggnad, samt att återkomma med förslag till hyres avtal.

Välfärden skall byggas ut inte skäras ner och vi skall alla få det bättre.
Detta är de arbetandes rätt då det är vi som skapar samhällets tillväxt och överskott!

Tack för mig!

Foto: nyttarbetarparti.se

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER