RSS

Med ett nytt hårt år framför oss – Johannes Regell

ons, Jan 10, 2007

Krönikor, Nyheter, Texter

– en krönika av Johannes Regell, ledamot i Västervik kommunfullmäktige.

Ja, så var år 2006 slut. Det var ett viktigt år i arbetarklassens historia i Sverige. Valet i September blev det sämsta för arbetarrörelsen sedan erövrandet av den allmänna och lika rösträtten.

Vi står idag i januari 2007, inför fyra hårda år av aggressiv borgerlig klasskamp med kraftiga attacker mot vad som återstår av landvinningar gjorda av 1900-talets arbetarrörelse. Samtidigt gräver arbetarrörelsens ”ledare” hela rörelsens grav med grävskopa. Fackföreningarnas aktivitet är försvunnen, 28 procent av LOs förstagångsväljare röstade på Fredrik Renidfeldt, ABFs cirkelverksamhet domineras idag till större del av qigong, knyppling och Linedance än av politisk och ideologisk skolning.
Inga strejker förekommer längre, detta trots att borgarna redan hunnit gå lösa ordentligt med osthyveln på vårat socialförsäkringssystem. LO-kollektivet splittras av något som liknar en utveckling mot efterblivet skråtänkande bland fackföreningar.

Jag tror att vi förlorade valet på grund av att Socialdemokratin har upphört att fylla sin samhällsförändrande roll. Istället för att förändra och stå för en samhällskritisk analys och politik, har Socialdemokratin och med den fackföreningsrörelsen blivit förvaltande med en analys som endast kunnat säga; ”Det går bra för Sverige”.
Efterdebatten har handlat om hur vida det var Göran Persson som person som orsakade maktskiftet, istället för om hur arbetarrörelsen skall återfå sitt liv och kunna fortsätta bära det Socialdemokratiska arvet, att vara en samhällsförändrande rörelse med inriktning på social och ekonomisk jämlikhet. Inför valet gjorde LO en undersökning bland sina medlemmar för att se vilka frågor som LO-medlemmarna ansåg vara viktigast. Undersökningen talade sitt tydliga språk och klassiska frågor med inriktning på ekonomisk jämlikhet och social trygghet dominerade. Resultatet kan samman fattas som ett krav på försvar och utvecklande av välfärsstaten, med bekämpning av arbetslöshet, försvar av kollektivavtal, högre pensioner och billigare tandvård.

Hur ser det ut på fronten i den lilla staden på Sveriges östkust? Ja, även här styr samma borgerliga klassfront i majoritet.
”God Jul och Gott nytt år”, hälsade det moderata kommunalrådet, Harald Hjalmarsson Västervikskommun och skar ned på antalet platser på Ankarsrums äldreboendet, Ekliden.
När man ser hur Socialdemokraterna i Västervik väljer att föra sin opposition i frågan blir det inte svårt att förstå varför dem får 2000 röster mindre i kommunvalet än Riksdagsvalet från kommunen. ”Det var en bra kompromiss”, sa oppositionsrådet Thomas Kronsthål.

Det enda parti som gick fram förutom Moderaterna i Västervik var faktiskt vi. Från att inte funnits alls uppnådde Socialisterna 637 röster och nästan 3 procent.
Detta genom att inte lova någonting annat än att konsekvent motarbeta alla attacker mot välfärdsstaten.
Enligt mig är den viktigaste uppgiften för 2000-talets socialister att formulera både en politisk agitation och praktik efter hur situationen ser ut nu, och dem möjliga vägar som öppnar sig.
För att kunna komma upp på banan igen måste arbetarrörelsen börja verka konsekvent. Utan konsekvent tänkande och framförallt agerande kan man aldrig vinna arbetarklassen. Många av LOs medlemmar valde att rösta på Reinfeldt, inte pga. Persson utan pga. arbetarrörelsens brott med det Socialdemokratiska arvet, istället för att leda en rörelse för ett jämlikare samhälle har man valt att förvalta kapitalismens klassamhälle.

Det var just konsekvent agerande som var förutsättningen för att Socialdemokratin en gång lyckades vinna arbetarklassens stöd i slutet av 1800-talet.
Under denna tid leddes inte fackföreningarna av socialister med inriktning på motsättningen mellan arbete och kapital utan av frikyrkor och ”arbetarvänliga” liberaler. Det var genom att konsekvent försvara klassens intressen Socialdemokratin kunde erövra sin ställning, då frikyrkorna och ”arbetarvännerna” alltid ställde sig på kapitalets sida så fort strider uppstod.

Man måste sluta skära ner i välfärdsstaten och istället mobilisera i fackföreningar för en kraftig utbyggnad av det offentliga med satsningar inte bara på skola, vård och omsorg, utan även infrastruktur och en social bostadspolitik.
2000-talets socialister måste leda försvaret av kollektivavtal och fackliga rättigheter och dem andra frågorna som LOs medlemmar pekade ut som sina viktigaste frågor inför valet de kom att förlora.
För vilka gör det annars?

Foto: nyttarbetarparti.se

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER