RSS

Marcus Jansson – Ett år med borgerlig regering

tis, Sep 18, 2007

Tal

Tal hållet under ett regnigt torgmöte på Rådhustorget inför 60 åhörare den 18/9-07 av Marcus Jansson, medlem i Handelsanställdas förbund.

Hej på er!
Nu har vi utsått ett helt år med vår borgerliga regering.

Jag tänker inte prata så mycket om vad de har gjort det senaste året, för det tror jag att de flesta av oss redan har fått uppleva och drabbats av. Utan jag tänker prata om vad jag tror är deras mer långsiktiga plan, vad det är för samhälle dem vill skapa. Men, den stora frågan tycker jag egentligen är: Vad vill vi? Vad vill vi som är här idag och hur ska vi göra för att vända samhällsutvecklingen? Eller ska vi bara kolla på medan vår sociala trygghet monteras ned, bit för bit.

Man kan tycka vad man vill om skojarna som sitter där uppe och skapar hårdare regler och förordningar för oss som arbetar, är arbetslösa eller sjukskrivna. Samtidigt som det tydligen inte är någon stor sak att de själva bryter mot lagar, det verkar ju till och med inte ens gå att hitta en ny minister utan kriminellt register. Hursomhelst är detta det minsta bekymret. Den politik alliansen för och den omdaning av det svenska samhället de påbörjat är däremot ett oerhört problem. Det man på sikt vill åstadkomma är ett mer marknadsanpassat samhälle med en kraftigt minskad gemensamt finansierad välfärd där istället var och en i större utsträckning får betala för sin egen välfärd. Eller som den gamla moderatledaren Ulf Adelsohn en gång uttryckte det; jag vill ha friheten att kunna välja mellan att köpa en segelbåt eller en hjärtoperation.

För att åstadkomma denna samhällsutveckling angriper man oss framförallt på två fronter. För det första vill man försvaga våra fackföreningar. Att fördyra det fackliga medlemskapet var en av de första s.k. ”reformerna” borgerligheten hastade igenom, trots stark kritik. Dyrast blev det för dem som är i störst behov av starka fackföreningar, låginkomsttagare, deltidarbetande och de med tillfälliga anställningar. Vidare har man ju som alla vet sänkt ersättningsnivåerna i våra sociala trygghetssystem, a-kassan och nu senast sjukförsäkringen. Detta skapar sammantaget en press nedåt på våra löner. Efter ett års arbetslöshet kan man tvingas ta ett jobb många tusenlappar under tidigare inkomst. Vår tidigare inkomsttrygghet är nu historia.

Den andra kilen slår man in i välfärdsstaten. Steg för steg monterar man ned vår gemensamma välfärd och öppnar upp för privatiseringar. Den offentliga sektorn är viktig eftersom den skapar frihet och jämlikhet. Den skiljer sig från den privata sektorn på så vis att vi där producerar för alla och efter behov, och inte endast för dem som har råd. Välfärden och den offentliga sektorn har dock under en längre tid dragits med stora problem, som till stor del beror på att man genomfört skattesänkningar för höginkomsttagare. Och är det något som alliansen har varit bra på så är det att sänka skatterna, som framförallt har gynnat de välbeställda i detta land. På bara det år som gått har man sänkt skatter för 65 miljarder kronor. Det motsvarar ca 165 000 jobb inom den offentliga sektorn. Tänk om vi hade använt dessa pengar för välfärden, för bättre skola, vård och omsorg för alla, istället för att öka de rikas lyxkonsumtion.

Det genomgående temat i alliansens politik är att skapa konflikter och motsättningar mellan människor. Mellan arbetare och tjänstemän, mellan löntagare och arbetslösa och speciellt förtjusta verkar de vara i att jävlas med pensionärerna. Genom sänkningarna av ersättningarna i a-kassan och sjukförsäkringen splittras den solidariska allians som tidigare funnits mellan arbetarklassen och medelklassen som innebar att båda fick ut en hög ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet. De som nu har råd kommer istället att teckna privata försäkringar för att få en bättre trygghet än vad det nya systemet kan erbjuda. Och de som inte har råd, ja de får helt enkelt skylla sig själva enligt regeringen.

Men vad kommer då detta att leda till? Försvagade fackföreningar och en kraftigt försämrad välfärd för stora delar av befolkningen.

Jo, borgerlighetens form av full sysselsättning; en låglönemarknad inom den privata tjänstesektorn. En återgång till det gamla pig- och drängsamhället vars utveckling man påskyndar genom det nyligen igenomklubbade pigavdraget. Pigavdraget innebär, eller hushållsnära tjänster som det så vackert heter, att de som har råd kan anställa folk till att bl.a. städa, tvätta och putsa fönstren hemma hos dem och få halva beloppet betalt av staten.

Sammanfattningvis; Vi går helt enkelt tillmötes ett samhälle med ökade klassklyftor och otrygghet.

Jag är själv väldigt fascinerad av den tidiga arbetarrörelsens historia. Man kan lugnt påstå att de hade det bra mycket jävligare än vad vi idag har det, bl.a. riskerade man att bli svartlistad och utan bostad om man var fackligt ansluten. Men, trots de förutsättningar de gavs, fan vad de kämpade. För man ville något. Man ville förändra samhället. Man hade en vision om ett samhälle utan förtryck och klassmotsättningar. Men som sagt, frågan är; vad vill vi, 2000-talet arbetarrörelse. Vilka är våra visioner? Och kunde vanliga löntagare en gång förändra samhället med de förutsättningar de gavs, så visst kan även vi!

?

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER