RSS

År 2007, ett år av borgerligt styre och nedskärningar

tis, Jan 1, 2008

Nyheter, Texter

– En krönika av Johannes Regell, från ett nattskift strax innan årskiftet 2007 till 2008

Så var år 2007 slut, tjugohundratalets åttonde år är historia. 2007 blev ett år likt tidigare år under detta tidiga millenium, med fortsatta tillbakagångar för arbetarklassen i Sverige.

90 år har gått sedan Västerviks arbetarklass väckte den våg av hungeruppror som kom att spridas över landet. Idag 90 år senare kännetecknas knappast arbetarrörelsen av samma initiativkraft och framtids tro. 2007 blev den borgerliga regeringen Reinfeldts första år vid makten. Attackerna i form av nedskärningar har fortsatt, tydligast mot socialförsäkringsystemet. Klassklyftorna har grävts djupare genom användning av det offentligas överskott till skattesänkningar för de redan rika.
Någon radikalisering i arbetarklassen har knappast skett. Socialdemokratin fortsätter att anpassa sig efter borgerligheten, tydligast blir detta i skolfrågan. Istället för att diskutera dem verkliga problemen så som låg lärartäthet, obehöriga lärare och utslitna läroböcker går man från flumskolan man själva skapat och kopierar Folkpartiets betygsprepression.

Det enda verkliga ljus i detta år av fortsatta reträtter från arbetarrörelsens sida tändes i passivitetens och tystnadens mörker upp av Kirunas, Malmbergets och Svappavaaras gruvarbetare. Efter en tämligen återhållsamm avtalsrörelse gav gruvarbetarna ett stridsexempel att följa. Inte bara genom att strejken gav resultat utan framförallt genom att visa att något går att göra.

I Västervik har Fredrik Reinfeldts kommunala springpojke Harald Hjalmarsson gjort sitt bästa med att fortsätta göra Västervik till en experimentverkstad i borgerliga änventysprojekt, nedskärningar och privatiseringar. Pengarna som alltid saknas när det gäller gamla på äldreboenden, elever i skolan, barn i barnomsorgen eller handikappade har ströts som socker över de brittiska kapitalister som äger Holiday Club.
Personalminskningar i skolan, äldre-, handikapps- och barnomsorgen har genomdrivits trots fackliga protester från personal. Flera omsorgsenheter har gjorts till intraprenader.
År 2007 har inte bara varit Hjalmarssons femte vid makten utan även socialisternas första i Västerviks kommunalpolitiska församling. Arbetet där har tjänat sitt syfte, det har utgjort en plattform för utökad agitation till bredare kretsar än vad som tidigare varit möjligt.
Många av Hjalmarssons nyliberala experiment har skett med den traditionella arbetarrörelsens goda minne och direkta stöd. Det har blivit komplicerat att vara socialdemokrat och delta i slakten av arbetarrörelsens eget välfärdssamhälle, när det hela tiden förs ett principiellt och entydigt motstånd mot nedskärningarna från annat håll i arbetarrörelsen. Detta har varit parlamentarismens nytta för socialisterna, den har bidragit till att synliggöra motsättningar som annars kan slätas över.

Även på den fackliga fronten har Västerviks radikala arbetarrörelse flyttat fram sina positioner, främst inom Skogs- och Träfacket. Den fackliga aktiviteten har ökat och LO-förbund har börjat röra sig och mobilisera i striden mot nedskärningarna. I skrivande stund planeras protester mot personalminskningar, eller ”effektiviseringar” som det heter på politikerspråk. Gnistan tändes av att den ”röda” landstingsmajoriteten genomför de nedskärningar av Västerviks sjukhus som lades fram av den förra, borgerliga landstingsmajoriteten.

2007 års Första majfirande blev en tydlig markör av ett påbörjat fackligt uppvaknande. Detta genom att Skogs- och Träfacket sektion 1 valde att demonstrera med Västerviks radikala arbetarrörelse då SAP för fjärde gången grusade försök från LOs ungdomskommitté att ena arbetarrörelsen i Västervik genom ett fackligt enhetståg under LO-flagg.

Sammantaget kan det gångna året beskrivas i två kontraster. En fortsatt försvagad och splittrad arbetarrörelse i landet å ena sidan och en början till uppvaknande och radikalisering i arbetarrörelsen i Västervik å andra sidan.
Hur tvåtusentalets åttonde år kommer att utformas återstår att se. Att en uppryckning inom LO-kollektivet ute i landet skulle ske är kanske för mycket att hoppas på. Men hur året skall utforma sig i Västervik är inte lika dystert. Kommer den fackliga radikaliseringen att spridas? Kommer protesterna mot nedskärningarna att utvecklas? Kommer arbetarrörelsen att kunna enas på första maj?
Det vet vi inte idag, kanske kommer Västervik inleda starten till en resning i arbetarklassen mot klassamhället även detta sekel.

Intressant att se lär det i vilket fall bli.


VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER