RSS

Våra värsta fiender – Axel Danielsson

tor, Jan 17, 2008

Arbetarrörelsens klassiker, Texter

Våra värsta fiender är ursprungligen publicerad i Arbetet, 20 augusti, 1887. Återutgiven av Arkiv, 1983 i Axel Danielsson Politiska skrifter i urval. Språklig redigering och presentation av författaren, Johannes Regell, 16/1-08, Västervik.

Vet du, var vi har att söka dessa? De finns inte i överklassen, de är inte kapitalisterna, polismyndigheterna, byråkraterna eller prästerna. De är inte våra öppna fiender. De finns inom arbetarklassen själv. De är våra egna bröder, de är de liknöjda, de försoffade, de slumrande, de ljumma, de icke tänkande arbetarna. De som i slö likgiltighet bär på sitt ok, likt oxen utan att giva ett ljud av missnöje från sig, de förslavade slavarna, de som komma från sitt hårda arbete, äta, sova och gå på nytt till arbetet utan att känna behov av något högre och bättre, de som befolka den religiösa lögnens tempel i stället för att fylla fackföreningarnas och de övriga arbetarföreningarnas lokaler, de som är nöjda med sin lott liksom öket är nöjt med sin, de som inte längtar efter befrielse emedan de inte lärt sig känna slaveriet, de som ingenting hoppas emedan de ingenting sakna, de som ingenting tro emedan de ingenting veta och som ingenting veta emedan de ingenting önska veta, alla dessa dubbelt olyckliga proletärer med den böjda ryggen och den dystert slöa blicken, vilka vi möter överallt på våra gator, vilka vi om kvällarna ser strömma ut ur sina fängelser, fabrikerna och verkstäderna, för att dagen därpå lika villigt låta sig bli instängda på nytt utan protest, utan klagan, utan förbättring, utan tanke på att det kunde bli bättre – dessa är våra värsta fiender.

Är de också oövervinneliga? Kan de inte räddas åt saken? Kan de inte vinnas för organisationen? Jo, de kan vinnas! Men det är blott den vakne som kan väcka de sovande. Om var och en av våra kämpar föresatte sig att varje vecka åtminstone rädda en av dem åt vår rörelse. Då skulle förvisso även våra värsta fiender kunna övervinnas. Om en var av oss beslöt sig för att varje vecka tvinga en av dem att prenumerera på någon arbetartidning, tvinga en av dem att följa med till sammanträdet eller mötet och väckelsearbetet sålunda oupphörligt fortsatte, då skulle vi förvisso snart alla stå samlade, alla som inte är hopplöst försoffade, ty sådana finns olyckligtvis också.
Men blir vi blott det ofantliga flertalet, så behövs inte mer.
Då är frigörelsens timma slagen!
Och vem av oss vill väl inte ägna sina krafter åt det målet?


VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER