RSS

Johannes Regell – Om arbetarrörelsens problem i välfärdsfrågan

lör, Feb 2, 2008

Tal

Tal hållet på den 2/2 2008 av Johannes Regell, klubbordförande på Totebo ab och ordförande i Socialisterna. Demonstrationen samlade mer än 300 deltagare.

Mötesdeltagare, LO-medlemmar och allmänt uppretade Västerviksbor!
Jag heter som sagt Johannes och är fackligt aktiv i Skogs- och Träfacket. Först måste jag säga att det är kul att se att så många har samlats här idag, vi försökte räkna hur många vi var förut och kom fram till att vi var över 300 deltagare i detta möte, det behövs i vår tid. Vi lever i en tid av ökad otrygghet och växande klasskillnader. Varje vecka kan vi läsa om nya nedskärningar i kommuner, i landsting och på riks nivå. Skolan, barnomsorgen och äldrevården nedmonteras. Nivåerna i vårt socialförsäkringssystem har utsats för kraftiga sänkningar och vår sjukvård ”effektiviseras” sönder och samman. Detta är vår vardag och den utspelar sig här och nu. ?

Vad som har hänt sedan 1990-talet är att välfärden har utsats för kraftiga attacker i form av besparingar. Detta har lett till ökad press för dem anställda i offentliga sektor å ena sidan och sämre kvalitet för elever, gamla och sjuka å andra sidan. Jag tycker det är märkligt hur politiker från alla partier kan prata om effektiviseringar när dem egentligen menar försämringar för personal och patienter, elever eller vårdtagare. Tidigare betydde ordet reform förbättring, idag betyder ordet försämring.

Politiker säger att det inte finns pengar, att det ligger ett stort så kallat ”förändringstryck” på välfärden och att vi därför måste ”effektivistera” eller ”reformera” den. Man säger detta som om Sverige var ett fattigt land. Detta trots att Sverige som land aldrig varit rikare och statens budget för dem offentliga finanserna för 2007 gick med ett överskott på 507 miljarder kronor. Hör ni det, 507 miljarder, det är mer än fyra hela sjukvårdsbudgetar!

Pengarna finns uppenbarligen men inte visionerna eller glöden att kämpa för att försvara och utveckla det välfärdssamhälle som arbetarrörelsen byggt upp under 1900-talet. Och det är detta, mötesdeltagare, LO-medlemmar och allmänt uppretade Västerviksbor. Det är detta som är vårt problem idag.

Det är hög tid för oss att börja sätta ner fötterna och som idag, ta till gatorna för att försvara det vi faktiskt en gång har slagits för att vinna. För att kunna göra detta tror vi i Skogs- och Träfacket att det är viktigt att vi frågar oss vad vi vill med välfärdssamhället, vilka våra målsättningar är och hur vi skall kunna försvara och utveckla det vi tidigare uppnått. Vi i arbetarrörelsen måste återvinna visioner och strategier för att uppnå ökad jämlikhet, trygghet och solidaritet i samhället. Istället för att diskutera och fråga oss om vi har råd med ett tryggt socialförsäkringssystem, eller en värdig och fungerande skola, vård och omsorg. Istället för att oroa oss för resurserna, när dem aldrig varit större, måste vi diskutera hur vi skall nå våra målsättningar. Vi måste diskutera om välfärden bidrar till ökad jämlikhet, trygghet och solidaritet. Vår utgångspunkt måste vara våra behov inte ekonomiska kalkyler och kommunala budgetar.

Välfärdsstaten byggdes upp av arbetarrörelsen för att det arbetande och arbetslösa folket skulle få en chans till ett tryggare liv än vad den fria marknaden har att erbjuda. Den här chansen skulle finnas för alla, ovasett om man var kvinna eller man, hade arbete eller inte. En fet plånbok skulle inte vara förutsättningen för att leva ett drägligt liv. Men man byggde inte bara upp välfärdsstaten för att vi mår bättre av att vara trygga utan även för att stödja den samlade arbetarrörelsens strävanden efter fortsatta landvinningar. Man insåg nämligen att trygga människor helt enkelt har det lättare att kämpa för mer, för ökad jämlikhet, ökad trygghet och ökad solidaritet. När vi är trygga vågar vi kräva mer, vi vågar ställa krav på arbetsplatser och kan därmed flytta fram våra positioner.

Detta var själva grundtanken med välfärdsbygget och idag ser vi tydligt hur rätt man hade. Vi kräver inte mer idag, vi är inte aktivare i våra fackföreningar eller radikalare i våra krav trots att samhällsklimatet blir hårdare. Nej det är precis tvärt om, vi blir inte aktiva och vi har inte mer framtidstro idag i arbetarrörelsen än vad vi hade för trettio år sedan, vi blir istället passiva, uppgivna och rädda om det lilla vi har kvar.

Protester som den vi samlats till här idag, lyser på tok för ofta med sin frånvaro. Bristen på visioner är vårt problem och återerövrande av initiativ och visioner är vår uppgift. Vi i arbetarrörelsen måste börja ställa krav på våra politiska partier om ett totalstopp av nedmonteringen av välfärdssamhället. Det håller inte att våra företrädare som i fallet med kirurgen genomför nedskärningar som lagts fram av de borgerliga partierna. Vi måste våga ställa krav inte bara på försvar av vad vi har utan även krav på offensiv för en mer jämlik och mer rättvis framtid, för vi har långt kvar.

Vi behöver inte bara ett slut på personalminskningar, vi behöver ju faktiskt mer personal! Vi behöver kraftiga satsningar inom skolan, äldrevården och omsorgen dels för att kunna behålla standarden men även för att bekämpa massarbetslösheten. Socialförsäkringssystemet måste upp till sin ursprungliga nivå på 90 %, mat, hyra och allt annat som kostar kostar ju lika mycket för oss när vi är arbetslösa eller sjuka som när vi inte är det. Detta behöver vi och därför är det rimliga och rättmätiga krav. Men det vi i Skogs- och Träfacket vill se är att vi alla med denna dag, från och med nu inleder vår fackliga offensiv till försvar av våra historiska landvinningar och för framtida segrar. Vi måste börja här och nu, som dem mötesdeltagare, dem LO-medlemmar och dem allmänt uppretade Västerviksbor vi faktiskt är.

Stoppa nedmonteringen av välfärdssamhället!
För en mer jämlik och rättvis framtid!

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER