RSS

Christian Römberg – Första maj 2008

tor, Maj 1, 2008

Tal

Tal hållet på den 1/5 2008 av Christian Römberg, ungdomsansvarig i Kommunal sektion 17 och styrelseledamot i Socialisterna. Demonstrationen samlade 130 deltagare.

Hej alla 1 Maj firare!
Vi har samlats här idag för att fira arbetarnas dag och demonstrera för ökad jämlikhet och rättvisa i samhället. En över hundra år gammal tradition som knappast är mindre aktuell idag då man emellanåt kan ställa sig frågan om vi går framåt eller bakåt i tiden. Klassklyftorna har ökat de senaste decennierna och enligt en färsk rapport från LO har inkomstskillnaderna mellan de rikaste och de fattigaste i samhället aldrig varit större än nu. I Rädda Barnens rapport om barnfattigdom kan man läsa att vi idag har 250 000 barn i Sverige som lever i fattiga familjer. Nedskärningarna av välfärden fortsätter i en tid då vi är rikare än någonsin och förutsättningarna för rejäla sociala reformer har knappast varit bättre.
Den samlade arbetarrörelsen lider definitivt inte brist på frågor och krav att driva för ökad jämlikhet och frihet för landets löntagare. Frågan är snarare när vi ska börja ställa krav. Om inte nu, när? ?

Vi får nog lov att erkänna att tillståndet för den svenska arbetarrörelsen i stort och för fackföreningsrörelsen i synnerhet är bekymmersam. Under förra året förlorade LO:s medlemsförbund sammanlagt 120 000 medlemmar och under de senaste 10 åren har man förlorat sammanlagt 450 000 medlemmar. Detta är en mycket stor siffra och sätter direkt press på vår mest grundläggande trygghet, kollektivavtalen. Om vi inte vänder den här utvecklingen kommer vi på sikt inte kunna upprätthålla kollektivavtalen och då kan vi med rätta börja prata om tidsresor, då har vi färdats långt tillbaka i tiden.

Att våra löner och arbetsvillkor inte är något självklart har blivit än mer tydligt efter EG-domstolens dom i den såkallade Vaxholmkonflikten. EG-domstolen fastställde att Byggnadsarbetarförbundet, som hävdade att svenska kollektivavtal skulle gälla på arbetsplatsen, gjorde fel som blockerade bygget. EG-domstolen gav därmed arbetsgivarna rätt att bedriva lönedumpning.
Detta strider mot den fackliga organisationens mest grundläggande princip; att löntagare inte ska konkurrera med löner och behöver bjuda under varandra för att få jobb. Detta borde få hela den svenska fackföreningsrörelsen att gå ut i landsomfattande protester. Men proteststormarna lyser med sin frånvaro och de fackliga ledarnas agerande har varit allt annat än handlingskraftigt.

Vi måste vända våra fackföreningar till rätta, vi måste sluta upp att stå på huvudet och ställa oss på fötter och sätta ner dem ordentligt. Våra föreningar är inte starkare än vad vi själv är och vi får de fackföreningar vi förtjänar. Den fackliga styrkan ligger inte i att vi har anställda fackliga experter utan att vi är många som håller ihop och ställer krav. Men vi har inte ställt några krav på snart trettio år så vi har en liten uppförsbacke att vandra uppför.

Men det finns ingen annan än vi själva som kan ändra på samhällsutvecklingen om vi är för ett mer rättvist och jämlikt samhälle. Fackföreningsrörelsen måste åter gå i bräschen för sociala reformer; för full sysselsättning, generell arbetstidsförkortning, goda arbetsvillkor och bättre välfärd åt alla!
Vi måste börja ställa krav, här och nu. För en levande och stridbar arbetarrörelse. För att när det börja röra på sig i grunden, då börjar det även att svaja i toppen.

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER