RSS

Ett suckande och frustande monster – Johannes Regell

Det gnisslar i kapitalets väldiga maskineri, ty maskineriet har blivit för stort för att bära sig självt. Suckande och frustande haltar nu det månghövdade monster som i decennier oavbrutet frossat och samlat sina rikedomar. Rikedomar skapade av det obetalda arbetets producenter, löneslavarna, den moderna arbetarklassen. Kugghjulens drivkraft, att ständigt öka den samlade rikedomen, som igår syntes evig är idag på väg att stanna upp. Varför stannar kugghjulen, varför stapplar det väldiga monster som fött så väldiga rikedomar och koncentrerat dem i ett fåtals händer? Varför befinner sig kapitalismen i kris?

Allt från borgerliga ledarskribenter, högerregeringens ministrar, ledare för den socialdemokratiska ”oppositionen” och den så kallade vänstern, alla skriker de och pekar ut den skyldige, den onda girighetens demon med sitt förvridna pokerleende. Är det denna oönskade och hatade demon som fött krisen som sitt missfoster? Är krisen en olycklig avvikelse från den eviga tillväxtens välsignade system?
Åh nej, demoner jagar endast dem som trott på nyliberalismens eviga ”välståndsprojekt”. Kapitalismen är inte ett harmoniskt system i jämvikt som nu hamnat i obalans på grund av giriga finansvalpars oansvariga handlande. Krisen är en följd av kapitalismen, konstigt nog även en nödvändig förutsättning för systemet självt. I sin febrigt rastlösa jakt efter att utöka sin samlade rikedom har kapitalet utvecklat produktivkrafter i form av maskiner, transportväsende och rationaliserad organisation av människans bearbetning av jorden, dess frukter och ämnen till en nivå som aldrig skådats eller ens kunnat anas av människor i tidigare klassamhällen. Aldrig har tidigare generationer frambringat så stora mängder varor. Aldrig tidigare har rikedomen varit så stor. Aldrig tidigare har arbetsorganisationen varit så effektiviserad. Aldrig tidigare har så väldiga industriella arméer av löneslavar trampat på jordens ytan och aldrig tidigare har den arbetslösa massan av för kapitalismen lika överflödiga som naturliga befolkningen varit så stor. Dessa rikedomar och de produktivkrafter som skapat dem har nu blivit för stora, för väldiga och för utvecklade för att de skall kunna användas till att låta dem växa mer. Marknaderna kan inte svälja de ur produktionen framslungade varorna. GM, Ford och Chrysler, tre jättar som idag producerar fler bilar än vad de kan sälja, till vinstgående priser. Systemet löper amok mot sig självt, natt blir till dag och dag blir till natt. Mitt i den rikaste av världar växer därför fattigdomen, genom massarbetslöshet och utslagning.

Men krisen i kapitalets maskineri är lika nödvändig som den är förödande. Kriserna är kapitalets sätt att upprätthålla sig själv, ett reningsbad som förintar den framsprungna överproduktionen. Genom krisen slås de svaga kapitalen ut, de förintas av de stora. Överskottet av varor förintas och med det delar av de väldiga produktivkrafter genom vilka människan skapat dem. Krisen är inget hot mot kapitalismen, likt skogsbranden som förödande far genom skogen lämnar den plats för nytt liv, för ny utsugning av den levande arbetskraften. Den skapar förutsättningar för fortsatt produktion och fortsatt ansamling av rikedomar. Ekorrhjulet fylls på nytt för att sakta börja snurra igen, allt snabbare och snabbare.

Sådan är kapitalismen, ett monster som ständigt stukar sig självt, för att därefter reparera sig självt genom sina kriser. Men monstrets kraft, som driver det framåt, det samhälleliga arbetets utveckling och stegrade produktivitet genom människans växande förmåga att kuva naturen genom sin teknologis framsteg, denna kraft skall en dag spränga monstret i tusen bitar. Krisernas historia i kapitalismen är historien om de väldiga produktivkrafternas våldsamma uppror mot de borgerliga egendomsförhållandena. Aldrig tidigare har några samhällen fällt sig själva genom att ha ett för stort överflöd av rikedom. Under medeltiden svalt de livegna böndernas massor på grund av torka, missväxt eller sjukdomar, idag står miljoner löneslavar på vår jord utan arbete för att deras arbete har blivit för produktivt. Där mitt i krisen allmänna förstörelse svälter arbetarklassen för att den har skapat för mycket rikedom, för mycket rikedom för kapitalet men inte för sig själva. Här finner vi nyckeln till frågans lösning. Den ligger där inom räckhåll för de arbetande, de tomma fabrikerna står där med sina stillastående maskiner, de överfulla lagren finns där, allt samlat på hög. Detta är arbetarklassen historiska uppdrag, tilldelat den av den av kapitalismen själv. Att ta över maskineriet, ta över fabrikerna och konfiskera de rikedomar den skapat men förvägrats. Använda den av konkurrensen mellan de olika kapitalen framtvingade teknologin för att utöka sin frihet genom mindre arbete istället för arbetslöshet och hårdare arbete. Detta är den sociala revolutionen mål, lönearbetets avskaffande och privategendomens upphävande.

Vad saknas då, varför tar inte skaparna av monstret över dess maskineri? Svaret på frågan är lika enkelt som krisen är uppenbar. Därför att löneslavarnas miljoner inte är medvetna om sin uppgift och de saknar den organisation som uppgiften kräver. De överväldiga flertalet hålls nere, krälande i stoftet. Endast ett fåtal av denna klass, arbetarklassen mest avancerade skikt är medvetet om sin uppgift och ser i vilken riktning utvecklingens hand pekar. Det är detta skikt som måste väcka de sovande, sammanföra dem utifrån genom organisationen. Detta är den socialistiska arbetarrörelsen uppgift, att sammanföra de arbetande och arbetslösa massorna. Idag skapar vi arbetarrörelsen, imorgon tar vi hand om kapitalets monster.

Johannes Regell,
Ordförande Västerviks Socialistförening

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER