RSS

Johannes Regell – När krisen knackar på dörren kamrater, då möts vi på gatorna! (video)

lör, Mar 21, 2009

Tal

Tal hållet av Johannes Regell på ett torgmöte efter en fackföreningsdemonstration mot den ekonomiska krisen och massarbetslösheten den 21 mars 2009. Vid torgmötet närvarade runt 200 personer.

Många frågar sig vad det hjälper att som vi ta till gatorna och demonstrera mot den ekonomiska krisen och dess skadeverkningar. Dem säger att det är lönlöst och att vi inget kan göra.

Nog är det sant alltid att vi inte kan demonstrera bort kapitalismens kris. Men vem har påstått att vi skulle kunna göra det? Det är inte därför vi är här.

Vi är här därför att det är nödvändigt för oss att vara här, det är nödvändigt att arbetarrörelsen vaknar ur sin dvala. Det är nödvändigt att vi arbetande och arbetslösa slutar vänta på att någon annan skall fixa allt åt oss, att någon annan skall väcka vår rörelse åt oss, att någon annan skall utkämpa våra strider åt oss. Det är vi kamrater, det är vi som måste ringa i klockan och väcka de sovande. Därför är vi här idag.

Jag har tänkt tala om nödvändigheter, om vad tiden vi lever i tvingar oss att göra här och nu idag. Runt omkring oss fortsätter varslen att falla och tusentals arbetare tvingas ut i massarbetslösheten. Vi som nu blir arbetslösa välkomnas av en a-kassa som mer liknar ett förstärkt socialbidrag än en inkomstförsäkring mot arbetslöshet.
Klassklyftorna växer allt snabbare i Sverige, de rika blir rikare i samma takt som vi förvandlas till fattiglappar.

Men ekonomiska kriser är inget nytt för det borgerliga samhället, tvärtom. Kriserna är en naturlig del av kapitalismen och vad som nu sker har skett många gånger tidigare. Men vad är det egentligen som händer, hur påverkas vi av krisen?

Förutom att många av oss nu blir arbetslösa ökar även trycket på dem av oss som har sina arbeten kvar. Företagen försöker rädda vad som räddas kan av vinster genom att pressa tillbaka arbetare så långt det går. De första kraven på lönesänkningar har redan lagts fram och gått igenom. Företagen hotar med mer uppsägningar om inte våra fackföreningar backar.

Det är fullt förståeligt varför IF Metall valt att gå med på lönesänkningar, med nästan 25 procent av förbundets medlemmar i arbetslösa. Det är inte svårt att förstå varför man gör som man gör när trycket ökar för var dag som går.
Men kamrater, det är viktigt att veta, att vad vi kan förstå och vad vi kan försvara är två helt olika saker. Faktum är att det innebär ett stort nederlag att IF Metall agerat så som dem gjort. Dörren står nu öppen på vid gavel och arbetsgivare i andra branscher skriker högt efter liknande uppgörelser. Men att arbetsgivarna vill sänka våra löner är inget märkvärdigt i sig, det har dem alltid velat. Problemet är att Metalls agerande inte gjort det svårare för dem att lyckas, tvärtom.

Det är nämligen såhär, att den fackliga styrkan står och faller med detta. Poängen med att vara organiserad i en fackförening är just den att vi arbetare inte skall konkurrera med varandra om jobben genom att sänka våra löner. För börjar vi vandra den vägen, så tvingas vi fortsätta i en spiral av lönesänkningar ända ner till bottnen. Och bottnen på det träsket är svältgränsen! Detta är en ödesfråga för oss.

Om vi är överens om att vi kan förstå varför IF Metall agerat på detta vis, då kan vi också förstå varför så många arbetare idag antingen väljer att lämna eller att aldrig ens ansluta sig till en fackförening. Varför skall man betala 1000-tals kronor varje år i fackföreningsavgift ifall fackföreningen sänker ens lön?
Då kan man ju lika gärna gå ur fackföreningen och själv fråga arbetsgivaren om man kan få sänka sin lön. Mycket ilska kan och bör vi rikta mot kapitalisterna i dessa tider av höjningar av bonusar och löner för höga chefer och direktörer, men en sak är säker gott folk, dem tar i varje fall inte betalt för att sänka våra löner, det gör dem gratis.

Nej, lika lite som vi kan försvara IF Metalls agerande lika lite kan vi försvara att man lämnar sin fackförening. Men vad har vi då att göra? Vilken väg måste vi vandra? Vad är nödvändigt för oss idag, här och nu?

För det första måste vi möta arbetsgivarnas attacker med konsekvent motstånd på varje punkt. Som enskilda medlemmar i fackföreningar har vi alla en skyldighet att välja arbetslöshet framför försämringar av våra kamraters löner och kollektivavtal. Så är det bara, vi kan och får inte följa efter IF Metall på lönesänkningsvägen. Det är hårt, svårt och jävligt jobbigt, inget snack om den saken, men det kommer vi aldrig ifrån.
Livet i klassamhället har aldrig varit lätt för några andra än de mäktiga och rika på samhällspyramidens topp. Det är nödvändigt för oss att vi är på det klara med detta. För ingen har någonsin gett arbetarklassen någonting, allt från rösträtt, 8-timmars arbetsdag, rätten att organisera sig, välfärdsstat med barnbidrag, pensioner och skola för alla, allt har vi fått kämpa för och så kommer det vara i framtiden också.

Det andra vi måste göra är att på lika stort allvar ta upp den politiska kampen för en a-kassa värd namnet. Ersättningen skall vara på 90 procent av vår inkomst, karensdagarna måste bort och taket som gör att 7 av 10 inte får ut full ersättning måste bort det också. A-kassan skall vara på 90 procent punkt slut!

Detta är nödvändigt för oss ur två perspektiv. Dels för att vi som är arbetslösa skall slippa förnedras genom fattigdom.
Vi skall inte tvingas lämna hus och hem och sälja bilen för att klara oss. För det är inte vi som skapat krisen och därför skall vi inte heller betala den!

Men att ha en bra a-kassa är inte bara nödvändigt för att vi arbetslösa skall slippa fattigdom, utan en bra a-kassa är även ett nödvändigt stöd i ryggen för dem som har jobb.
Det blir lättare att försvara löner och kollektivavtal om vi vet att vi inte kommer förvandlas till fattiglappar över en natt ifall vi blir arbetslösa. Med en stor grupp arbetslösa arbetare som lever på svältgränsen ökar trycket på fackföreningarna enormt och då blir det i längden omöjligt att försvara tillkämpade villkor gällande arbetstider och löner.

Dessa två stridsfrågor, försvaret av våra löner och kollektivavtal och den politiska kampen för a-kassan är vad vi nu, med full energi måste rikta in oss på. Allt annat är idag sekundärt om inte arbetarklassen i det här landet skall falla totalt.

Därför är sådana demonstrationer som den vi samlats för här idag nödvändiga, oavsett vad de sovande och uppgivna än säger med sina trötta blickar. Vi är här för att ta upp kampen. Det handlar inte bara om nuet utan även om vår framtid.

Ställer vi oss upp nu har vi en chans att bjuda motstånd och försvara oss, lägger vi oss nu, så som IF Metall gjort, kommer vi inte komma undan med att bli slagna av våra motståndare, vi lär även bli knäckta för en lång tid framöver.

När krisen knackar på dörren kamrater, då möts vi på gatorna!
Tack för ordet!

Se på talet:

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER