RSS

Magnus Johansson – Första maj 2009 (video)

fre, Maj 1, 2009

Tal

Tal hållet den 1/5 2009 av Magnus Johansson, taxichaufför och tidigare kassör i Skogs- och träfacket sektion 1. Mötet hölls i Västerviks Stadspark med runt 130 deltagare.

Jag heter Magnus Johansson och har tidigare varit medlem i Skogs- och träfacket som kassör i sektion 1. Jag är numera medlem i den hårt ansatta fackföreningen IF Metall, men arbetar nu som taxichaufför.

Arbetare res er upp ur askan! Arbetslösa res er upp ur askan! Sjukskrivna res er upp ur askan! Fattiga pensionärer res er upp ur askan! Det är dags att agera och göra som i Frankrike, Thailand, England och många andra länder runtomkring i världen.

Vi måste demonstrera, protestera och strejka mot nedmontering av välfärden och de ökade klasskillnader som nu breder ut sig i krisens och högerpolitikens kölvatten. Sötebrödsdagarna är slut mina vänner och vi måste göra upp med den maktlöshetssjuka som råder. Det välfärdssamhälle som för 25 år sedan var en självklarhet har vi idag ingenting kvar av:
Vi har förlorat den fulla sysselsättningen som en gång var arbetarrörelsens paradgren. Vi har förlorat den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Förr blev vi utbildade vid arbetslöshet för att kunna ta jobb i expansiva branscher istället för att som idag bli proffs på att skriva CV:n. Vi har förlorat en a-kassa som ger trygghet vid arbetslöshet. Dagens a-kassa liknar mer ett förstärkt socialbidrag.
Vi har förlorat ett starkt anställningsskydd med den urholkning av LAS som har skett och den djungel av anställningsformer som idag finns och som gör att framförallt många unga behandlas som boskap på arbetsmarknaden och springer mellan olika anställningar för att få tillvaron att gå ihop.
Och i dessa dagar hänger även våra löner och arbetsvillkor löst efter Metalls uppgörelse med arbetsgivarna om lönesänkningar.

Så, mina vänner, nu har vi provat den här politiken med avregleringar, privatiseringar och skattesänkningar för de rika under snart 20 års tid. Har samhället blivit rättvisare och jämlikare? Eller är det kanske hög tid att prova något annat? Men vi måste resa oss ur sofforna och börja organisera oss och ställa krav. Det är ingen som kommer att ta dessa strider åt oss. Ty det är endast vi på gräsrotsnivå som kan förändra samhället om vi blir tillräckligt många och tillräckligt enade om hur vi vill att samhället ska se ut.

Till att börja med måste arbetsrörelsens principiella hållning i den kris vi nu befinner oss i vara att vi i arbetarklassen inte ska betala för en kris som vi själva inte har skapat! Vi ska ha 90% i a-kassa utan karensdagar som vi hade i slutet av 80-talet. Att göra som IF Metall och lägga sig när arbetsgivarna går till offensiv är mycket farligt. Framförallt i kristider behöver vi fackföreningar som står upp för våra löner och arbetsvillkor när arbetslösheten breder ut sig. Vi måste sluta upp att lägga oss när borgerligheten går till angrepp och istället ta strid för våra intressen. Borgerligheten har en agenda och det måste även vi ha!

Om arbetarrörelsen skall ha en chans att vända denna negativa trend i rådande finanskristider måste vi sätta upp tydliga mål med det vi vill uppnå. Vi måste ha styrkan, modet, disciplinen och organiseringen till förändring för att inte förlora de rester av välfärdsstaten som vi har kvar.

Vår viktigaste uppgift idag är att försvara våra löner och kollektivavtal samt ta upp den politiska kampen för en a-kassa som ger inkomsttrygghet. Vi ska inte behöva lämna hus och hem när vi blir arbetslösa. En hög a-kassa är även viktig så att vi kan upprätthålla våra löner så att vi inte börjar konkurrera med varandra med lägre löner för att få jobb.

Dessa bägge punkter är en nödvändig början men inte nog om vi vill att samhällsutvecklingen skall gå i jämlikare riktning. Tro inte på dem som säger att ”vi inte har råd”. Det är nämligen just det som är politik! Hur vi ska fördela de resurser som vi som arbetar skapar! Problemet idag är att en allt större del av rikedomen går till några få istället för till oss alla genom satsningar på det offentliga.

Men, som sagt, förvänta er inte att någon annan kommer att ta dessa strider åt er. Det måste vi göra själva. Nu har vi under en lång tid sett vad som händer om vi lämnar över till någon annan; det är inte ombudsmännen som upprätthåller våra löner och avtal, utan vi medlemmar. Likaledes är det inte de välavlönade politikerna som upprätthåller välfärden utan där har verkligen var och en dragit sitt strå till stacken för att montera ned den.

Vi måste organisera oss och kräva vår rätt; det är vi arbetare som skapar rikedomen i samhället och utan oss så stannar samhället.

Avslutningsvis vill jag bara säga detta: Inga andra än arbetarrörelsen kan se till att förändra tillvaron för löntagarna och de människor med sämst förutsättningar till det bättre.

Tack för att ni har lyssnat och för att jag har fått hålla detta tal.

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER