RSS

Politiskt ABC för en ledarskribent – J. Regell, M. Jansson

Onsdagen den 20 maj recenserar VTs politiske redaktör Ola Mårtensson det motförslag till den borgerliga majoritetens budget och planerade nedskärningar som utarbetats av Västerviks Socialistförening. Vi i Socialisterna vill till att börja med tacka Mårtensson för detta, då vi uppskattar diskussion kring våra förslag i synnerhet och den ekonomiska krisen i allmänhet!
Mårtensson sammanfattar innehållet i vårt förslag och kommenterar det utifrån sin borgerliga världsbild som ”verklighetsfrånvänt”, inget konstigt med det, märkligt vore ju annars! Några saker är dock så felaktiga för att inte säga roande i Mårtenssons recension att dem måste bemötas.


Frankrikes drottning Marie Antoniette (1755-1793).
Målning av: Elisabeth Vigée-Leburn, 1783.

Konsekvent skriver Mårtensson att vi är benägna att ”spendera andras pengar” och han frågar oss vem pengarna ”egentligen tillhör?”. Vårt svar på denna fråga är att alla rikedomars enda rättmätiga ägare är dess skapare, d v s den arbetande klassen. Här blir det svårt för Mårtensson då han själv uppger att han inte kan definiera arbetarklassen. Som cirkelledare i Arbetarnas bildningsförbund, ABF, skall undertecknade ta tillfället i akt att hjälpa Mårtensson med detta.

Det borgerliga samhället bygger på en grundläggande klassmotsats, en intressekonflikt mellan arbete och kapital. Kapitalistklassen känner nog Mårtensson ganska väl, då han tillhör dess svans av trogna tjänare. Kapitalistklassen har genom historiens marschväg rivit ner det gamla feodala samhället och med det dess härskande monarki, adel och prästerskap. I samma klasskamp har kapitalistklassen efter att den satt sig själv på tronen berövat det gamla samhällets arbetande befolkningsmajoritet, bönder och hantverkare, sina jordar, djur, arbetsredskap och verktyg. Under de senaste 200 åren har dessa (efter ångkraftens uppfinnande och sedan kärnkraftens) utvecklats från enkla verktyg till den moderna kapitalismens nödvändiga produktionsmedel, de moderna maskinerna. Böndernas massor förvandlades i denna process med ”hjälp” av lagar mot ”lösdriveri” till de moderna lönearbetarna, arbetarklassen.
Kapitalisterna kontrollerar genom sitt ägande produktionen och därmed även dess resultat, rikedomarna. Därför är det lätt att förstå varför denna ordning av borgerligheten och dess ideologiska försvarare (som Mårtensson) kallas för ”den bästa av världar”, ”frihetens ordning”, ”civilisationens höjdpunkt” eller ”historiens slut”.
Till skillnad från det klassamhälle i vilket Marie Antoinette var en individ ur överklassen, behöver inte kapitalistklassen med våld tvinga lönearbetare att arbeta för dem, då vi till skillnad från de livegna bönderna inte äger några egna produktionsmedel. Vi är egendomslösa och våra magar driver oss till arbetsmarknaden för att sälja vår arbetskraft, tusenfaldigt mer effektivt än knektars och riddares svärd.
Men sett utifrån denna klassrelations andra sida, från arbetarklassens horisont, är ”frihetens ordning” en ordning där två tiondelar av befolkningen lever i rikedom och utökar sin rikedom genom att dagligen tillägna sig frukterna av de övriga åtta tiondelarnas arbete. Därför kan aldrig några krav ”efter mer” från vår sida oavsett om det gäller högre löner, arbetskläder eller utbyggnad av offentlig välfärd anses som oberättigade eller ”verklighetsfrånvända”.

Idag ställs vi arbetslösa i miljoner runt om i världen när kapitalet vill rädda vad som räddas kan av ”sina” vinster. P g a en stympad arbetslöshetsförsäkring tvingas de av oss som har sina arbeten kvar acceptera lönesänkningar efter hot om arbetslöshet. Som vi skriver i förslaget handlar det om att med politik bekämpa krisens sociala skadeverkningar genom att bekämpa arbetslösheten, förbättra kvalitén inom välfärdsektorerna och för att förbättra välfärdsarbetarnas arbetsmiljö. Våra krav motsvarar våra behov och vi skall inte betala kapitalisternas kris, som skapats av en ordning som är deras inte vår.
Eller är det Mårtensson mening att vi ska ha en konjunkturanpassad skola och omsorg? Att vi bara ska lära våra barn att läsa och ta hand om våra gamla när vi har ”råd”?

Avslutningsvis. Herr ledarskribent liknar undertecknad vid den franska drottningen Marie Antoinette och berättar legenden om hur hon under den franska revolutionen undrade varför folket krävde ”bröd när det fanns bakelser?”. Nog är detta ett lysande exempel på den feodala överklassens verklighetsfrånvända världsbild när historiens vågor slog höga mot Bastiljens murar. Men är det inte herrar som Mårtensson som i vår tids klasskamp gör sig skyldiga till samma verklighetsfrånvända synsätt när de betraktar ett rättens uppvaknande i den arbetande befolkningsmajoritetens djup med samma förakt? Man kan undra om Mårtensson i sin klart lysande okunnighet är medveten om hur historien om Antoinette och den feodala överklassen i Frankrike slutade, när kraven på förändring av en rutten ordning möttes av samma klassförakt?

Johannes Regell,
Ordförande Västerviks Socialistförening
tillika ledamot i Västerviks kommunfullmäktige

Marcus Jansson
Kassör Västerviks Socialistförening


Bakgrund
Ola Mårtensson, pol.red VästerviksTidningen – Lite som Marie Antoniette

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER