RSS

”Man kan tro att LO-ledningen försöker krama ihjäl Svenskt Näringsliv”

lör, Jul 18, 2009

Aktiviteter, Nyheter

- Patrik Olofsson (f.d. ordförande i Handelsklubben på Lagena) föreläste i Västervik

Lördagen den 18 juli besökte Patrik Olofsson Västervik. Fram till veckan innan den i media uppmärksammade strejken ledde Patrik Handelsklubben på Lagena. Han avgick som klubbordförande för att tillsammans med 14 till av klubbens 17 förtroendevalda leda och delta i den strejk som klubbens medlemmar beslutat att inleda. Trots konkurrens från Metallica-konsert i Hultsfred och semestervila samlades runt 15 ungdomar och fackliga aktivister för att lyssna till Olofssons tre timmar långa föredrag.

Föreläsningen inleddes med en genomgång av fackklubbens historia med start i EUs krav på brytande av Systembolagets monopol. Olofsson tog redan i sin inledning upp något som är viktigt att förstå vad det gäller förekomsten av strejker som den som nyligen genomfördes på Lagena, nämligen att de sällan uppstår spontant. Strejker med tätt sammansvetsade arbetarkollektiv uppstår inte ur intet utan förutsätter en längre tid av organisering och kamp på arbetsplatsen. Insikten bland fackföreningens medlemmar om den avgörande vikten av deras egen aktivitet ramlar aldrig ner från himlen, den upptäcks genom försöken, av nederlagen lika mycket som av segrarna.


Agitation på Fogden i Västervik.
Foto: nyttarbetarparti.se

Olofsson tog upp tre olika sådana kamper i fackklubbens historia på Lagena. Den första kampen rörde fackföreningens själva existens. Som en tradition från gamla Systembolaget (där alla anställda räknades som tjänstemän och var organiserade i samma fackförening) ville Lagena att arbetarna skulle ingå i en gemensam fackförening tillsammans med sina chefer. Lagenas dåvarande VD gick till och med så långt att han rekommenderade sin sekreterare som lämplig ordförande för fackklubben. Han erbjöd även varje anställd 20.000 kronor var om de skulle gå med på detta förslag.
Det faktum att företaget var beredda att betala så mycket för att få en av de sina som representant för arbetarna fick merparten av dem att inse att de hade betydligt mer att vinna på att inte tillmötesgå detta förslag. Istället för att skapa ett gult företagsfack anslöt sig arbetarna till LO-förbundet Handelsanställdas förbund. Fackklubbens andra strid rörde arbetsmiljön på lagret.
- Hela propagandan för att vi skall göras utbytbara går idag ut på att vi lever i ett nytt samhälle, ett så kallat informationssamhälle eller ett kunskapssamhälle där vi alla måste vara så flexibla det bara går. Vi skall utföra så enkla moment som möjligt för att kunna bytas ut så lätt och snabbt som möjligt. Denna utveckling är egentligen en utveckling mot ett idiot-samhälle, där ingen längre kan något.
Denna allt hårdare degradering av arbetet på Lagena medförde endast en ökad risk för utslitningsskador bland arbetarna. Fackklubbens medlemmar krävde därför arbetsrotation vilket man sedan också vann. En annan faktor som försämrade den psykologiska arbetsmiljön var den individuella lönesättningen som endast skapade osämja arbetarna emellan. Arbetarna ville i regel att alla skulle ha samma lön, framförallt då alla efter arbetsrotationens införande genomförde samma arbetsuppgifter. Den enda löneskillnaden man kunde acceptera var efter arbetad tid på företaget. Även denna strid vann man mot företagsledningen.
Arbetarkollektivets tredje och avgörande kanske viktigaste strid rörde övertidsarbetet som på Systembolagets lager av förklarliga skäl alltid infaller i anslutning till storhelger och högtider, då Sveriges befolkning helt enkelt super mer.
Det fanns enligt Olofsson ett utbrett missnöje bland personalen med övertidsersättningen och arbetarna fastslog på ett medlemsmöte att deras representanter skulle framföra krav på att övertidsersättningen skulle ligga på 200 procent under storhelger och söndagar istället för 100 procent.
När man enats om vad man ville ha för sitt övertidsarbete återstod bara frågan om hur man skulle kunna få igenom kravet. Förhandlingsdelegationen skickades för att framföra kravet och företaget sa inte helt oväntat blankt nej. Arbetarna kontrade med att göra detsamma när företaget kom för att fråga dem om övertidsarbete.
En upptrappning skedde och arbetsgivarna agerade.
- Å ena sidan släppte man upp en ballong med ”löften” skrivet på med stora bokstäver. Man lovade pizza och beting till alla som ställde upp. Samtidigt släppte man upp en ballong med ”hot” skrivet med stora bokstäver. ”Klarar vi inte detta lär vi säkert få lägga ner hela företaget innan året är slut”.
Att företagets avsikt var att splittra kollektivet var tydligt. Detta lyckades man även med och de anställda arbetade övertid för den gamla ersättningen. Veckan därpå höll man ett nytt fackmöte för att utvärdera vad som gått snett. Arbetarna enades om att man inte skulle ge upp utan istället försöka en gång till då en ny storhelg närmade sig. Arbetsgivarna agerar nu hårt och basar går runt tre och tre för att försöka pressa enskilda arbetare. För att kontra detta valde den fackliga ledningen att agera mer aktivt. Man sökte upp olika arbetskamrater som man visste var svagare än andra (ofta arbetare med planer på karriär inom företaget) och pressade dessa att inte gå med på företagets förslag. Blockaden höll och den storhelgen arbetade ingen övertid. Företaget begärde förhandling med fackets förhandlare och en uppgörelse nåddes. Denna uppgörelse var inte exakt 200 procent men låg väldigt nära det krav man enats om.
- Denna strid, först nederlaget sedan segern lärde kollektivet att ”facket” är inte någon annan utan medlemmarna själva och utan samfällt agerande från alla medlemmar kan inga positioner flyttas framåt. Detta var en oerhört viktig lärdom, trots att det var 6-7 år sedan striden stod pratar många fortfarande om den.

Efter genomgången av dessa olika händelser i klubbens historia gick Olofsson igenom bakgrunden till den aktuella konflikten. Företaget hade förra året en VD som var besatt av ny teknologi, han ”investerade” 30 miljoner kronor i ”flashig” teknologi, bl.a lasertruckar (automatiska truckar) för att kunna rationalisera bort personal. Problemet med detta var bara att väldigt lite (kanske inget) av alla dessa teknologiska underverk har kunnat användas på företaget. 30 miljoner försvann därmed mer eller mindre från företaget. Den gamla VD:n tvingades självklart inte betala tillbaka utan försvann ut bakvägen till ett annat toppjobb. Han ersattes av en ny VD med uppdraget att spara tillbaka dessa 30 miljoner. Verksamheten som sådan går med plus, men eftersom att 30 miljoner ”försvunnit” går det sämre för företaget. Medlet att vinna tillbaka dessa 30 miljoner var uppsägningar av ordinarie personal och byta ut dem mot bemanningspersonal, skillnaden i lönekostnad mellan den ordinarie personal och den inhyrda personalen är i snitt 15 kronor i timmen.
- 1936 fick arbetarrörelsen efter långvarig kamp bort bemanningsföretagen, med krisen på 1990-talet kom dem tillbaka.
Detta är en återgång till det daglönesystem som existerade under 1800-talet med arbetare som bad om arbete utanför fabriksgrindarna. Den enda skillnaden idag mot då är att nu tvingas dem vänta vid telefonen istället för utanför grindarna.

- När vi insåg att varslet inte var ett slut utan en början tvingades vi fråga oss om vi skulle försöka försvara oss nu när vi var många eller om vi skulle vänta tills vi bara var fem kvar.
Arbetarna bestämde sig för att om man skulle slåss så var det nu. Till en början var inte alla beredda att strejka så man började trappa upp med att genomföra demonstrationer utanför Systembolagets huvudkontor och LO-borgen. Demonstrationerna fungerade som en uppvärmning och uppslutningen var total. Till en början var Handelsavdelningen med, men då den andra demonstrationen genomfördes utanför LO-borgen backade man ur. Utanför LO-borgen fick man inte träffa Wanja Lundby Wedin (hon smet iväg i en taxi) utan fick istället träffa andra anställda från Sveriges största fackliga federation. Dessa höll med om att det hela var illa men hävdade att de ”ingenting kunde göra”.
Olofsson påpekade att detta visar på ett tydligt problem i dagens fackföreningsrörelse.
- Det är en sak att de inget vill göra. Men då skall de inte heller kontrollera våra konfliktvapen. Vi kan försvara oss själva, men då måste vi också förfoga över resurserna.
<object width=”425″ height=”344″><param name=”movie” value=”http://www.youtube.com/v/Bc5uwEPIY-Y&hl=sv_SE&fs=1&”></param><param name=”allowFullScreen” value=”true”></param><param name=”allowscriptaccess” value=”always”></param><embed src=”http://www.youtube.com/v/Bc5uwEPIY-Y&hl=sv_SE&fs=1&” type=”application/x-shockwave-flash” allowscriptaccess=”always” allowfullscreen=”true” width=”425″ height=”344″></embed></object>

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER