RSS

Lucifer – Axel Danielsson

- Flygskriften Lucifer, utgiven julen år 1886, Axel Danielsson

Han är den store Ljusbringaren, Morgonrodnaden, Gudasmädaren, som svänger sin blodröda fackla över en eländig värld för att lägga penninggudens heliga tempel i aska och smälta ner hans utvaldas guldhögar och frälsa mänskligheten från ondo: prästlögnerna, procenteriet[1], alkoholen och prostitutionen.

Illustration: Morgonrodnad

Än en gång drivs mänskligheten genom en samhällsupplösande kris in i en ny epok, ledd av den stora revolutionens genius. Han lever än, den gamle Siva, prästernas demon och förtryckets mordbrännare. Han släckte inte 1789 för evigt sin fackla för att störta sig i havet och aldrig mer visa sitt tragiska ansikte för människorna. När han efter fullbordat verk försvann från det krossade feodalväldets rykande ruiner var det för att snart komma tillbaka, ty ännu hade han en i elände nertryckt klass att rycka upp ur förnedringen. Med sin allsmäktiga trollstav hade han skapat en ny värld, som var född att gå under, då den inom sig gömde det gamla sprängämnet: klasskillnaden. Det var en värld av löften, som aldrig uppfylldes, en manlig levnadslust, som slutade med livsleda. Nationerna gick ut ur revolutionen med nya krafter, drev fram storindustri och producerade sig dödströtta. Samhälleligheten blev starkare. De geografiska avstånden förkortades, produkterna hopades och omsattes i stora massor, rikedomar skapades av ingenting, maskinerna flåsade över hela världen, hela naturen flämtade under den mäktiga människans härskarefot. Då ljöd genom larmet ett förbittringens rop, som mångdubblade sig i oändlighet och fortplantades utöver stad och land. Vad var det? Det var de producerande nio tiondelarna av mänskligheten, som vaknade till besinning och upptäckte sig vara bedragna, utplundrade och förtryckta av den konsumerande tiondelen.
I kapitalets bullrande värld hade rikedomarna i tysthet stulits från massorna, som skapat dem, av drönare, som inget skapat. Det var från de bestulna, som nu vredesutbrottet ljöd. De blev självmedvetna och fann sig i elände och nöd mitt bland överflöd av produkter, som deras eget arbete skapat åt en handfull likar med självupptaget, prästvälsignat och polisskyddat monopol att utplundra dem. Till slut befann sig proletariatet i Tantalos[2] läge. Det svalt utanför de överfyllda matvarumagasinerna och frös ihjäl i portvalven till tomma palatslika hus.

Då syntes åter revolutionens genius stiga upp mellan klipporna i havsstranden. Han ställde sig uppe på bergskammen och svängde den sprakande facklan, och gnistorna flög ner till de förtrampade miljonerna, som skälvde av hunger och köld under kapitalisternas ok. Det heliga blev inte längre heligt. Riddarna blev tjuvar och de stora vetenskapsmännen simpla advokater för utsugningssystemet. Revolutionsbranden i sinnena spred sig över hela jorden. Paris proletariat rörde sig först och lyckades för ett ögonblick skaka av sig utplundrarföljet och skaffa sig luft.[3] I Tyskland vandrade den intelligenta industriarbetarbefolkningen i slutna led till valurnorna. Belgiens förnedrade, till det yttersta utarmade, vansläktade gruvproletärer[4] kom upp ur jordens innandömen och krävde sin andel av de skatter de med sina hackor berövat jorden. I London skockade sig trasproletariatet kring de socialistiska talarna i Hyde Park, Italiens försoffade lantarbetare vaknade upp ur den dvala, vari de för århundraden insövts av jesuitismens sömndryck, Spaniens djupt sjunkna söner började resa sig, och på andra sidan Atlanten tog klasskampen jättelika former.

Skenet från Lucifers fackla trängde även ner bland Skandinaviens klippor. Där trälade också ett proletariat, lika så utplundrat och förnedrat som något annat. De fientliga klasserna ordnade sig även här till strid på liv och död. Skandinavismens misslyckade idé började förverkligas genom en samfälld arbetarrörelse. Det gick fortare här än på annat håll, då man var längst efter.

Reaktionen i den internationella arbetarrörelsen efter Bismarcks[5] och Napoleons[6] åderlåtning av proletariatet 1871 är nu längesedan slut, och den fruktade Internationalen, som söndersplittrades under Pariskommunens blodiga tragedi, håller på att sammanknytas på nytt, hundrafalt mera utgrenad, mäktigt och stark än för 20 år sedan. Under halvtannat årtionde har den revolutionära rörelsen bland den arbetande klassen tvingats dra sig tillbaka inom nationella gränser och där stärka sig till ett försök att på allvar inta maktställningen i samhället. Men snart börjar den nationella organisationen bli färdig, och alla kulturländers proletärer strävar allt mer efter att förena sig till ett enda jättestort, fruktansvärt, oemotståndligt revolutionsparti. Så rycker med varje år den yttersta dagen för det bestående samhället allt närmare.

I det ålderdomsskröpliga borgerliga samhället med dess hopade privatkapital och stocknande produktionsliv, dess minskande fåtal industrichefer och jordmagnater och växande massa av egendomslösa, är redan framtidens samhälle avlat och väntar på förlossningen. Och liksom fröet mälter i den ruttnande frukten, växer socialismen fram ur kapitalets döende värld, som den slutligen, då tiden är mogen, skall sönderspränga för att göra kulturländerna beboeliga för ett nytt släkte, vilket ingen klasskillnad längre sliter sönder i fientliga läger.

Då när de första strålarna av den uppgående solen belyser det nya samhället, viker den blodröda morgonrodnaden – då släcker Lucifer sin fackla och störtar sig i havet.

Återutgiven av Arkiv, 1983 i Axel Danielsson Politiska skrifter i urval. Språklig redigering och fotnoter, Johannes Regell, 23/1-10, Västervik.

Noter
1 Procenteriet bedrivs av s.k. procentare. En procentare lånar ut pengar till oskäligt höga räntor. Detta kallas även ocker.
2 Tantalos var i den grekiska mytologin kung i Frygien och son till guden Zeus. I den grekiska mytologin ville Tantalos ta reda på hur vida gudarna var allvetande eller inte. Detta försökte han göra genom att i hemlighet döda sin son Pelops för att sedan besöka gudarna på berget Olympen för lura dem att ätat sin sons kött tillredda kött. Zeus avslöjade då Tantalos och återuppväckte Pelops till liv. Begreppet Tantalos läge kommer från det straff som Zeus dömde honom till för att sona sitt brott. Han sattes i underjorden, lidande av hunger och törst, stående i vatten som försvann så fort han böjde sig ner för att dricka av det och med frukter hängande på grenar över hans huvud som även dem försvann så fort han sträckte sig efter dem.
3 Den 18 mars 1871 revolterade arbetarklassen och småborgerskapet i Paris. Upproret ledde till att arbetarklassen för första gången i historien tog över statsmaskineriet. För en kort tid inleddes en förändring av samhället i grunden, med långtgående demokratiska reformer och radikal reformpolitik. Upproret varade i 72 innan borgarklassens lyckades återskapa ”ordningen” genom ett angrepp organiserat från Versailles. 20,000 till 30,000 arbetare dog i striderna och massmorden som följde efter att Pariskommunen fallit.
4 Proletariat är ett annat ord för arbetarklassen. Ordet kommer ursprungligen från det latinska ordet ”proletarii” som var namnet på den fattigaste och egendomslösa delen av det romerska folket. I och med industrialismen och kapitalismens framväxt har ordet använts som namn på den moderna lönearbetarklassen. Detta för att proletariatet i kapitalismen inte äger något annat än sin arbetskraft och därför tvingas sälja den till kapitalistklassen i utbyte mot lön.
5 Otto von Bismarck (1815-1898) även kallad ”järnkansler”, var preussisk och tysk statsman och fiende till den framväxande arbetarrörelsen.
6 Napoléon III (1808-1873) var Frankrikes kejsare mellan 1852 och 1870.

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER