RSS

De korslagda armarnas revolution – David Gelebo

Storstrejken 1909

Den svenska arbetarrörelsens historia är en snårig väg att följa. Ser vi till Saltsjöbadsavtalet och efterkrigstiden brukar man prata om en samförståndsanda, förutom de vilda strejkerna under 1970 – talet. Ser man innan Saltsjöbadsavtalet och Per Albin Hanssons folkhemstal ser vi inte en lika tydlig bild av klassamarbete. Dels har vi händelserna i Ådalen 1931, kravaller och upplopp som t.ex. Möllevångskravallerna i Malmö 1926, samt bröduppror i Västervik 1917. Går vi längre tillbaka har vi självklart den kända händelsen 1908 med Amaltheadådet, men under samma period sker något i arbetarrörelsens historia som inte uppmärksammats något nämndvärt såhär 100 år senare.


Storstrejksmöte i Lill-Jansskogen i Stockholm den 6 augusti 1909. Enligt Social-Demokraten deltog 40 000 människor i mötet.

Jag tänker här på storstrejken 1909, eller som den blivit kallad De korslagda armarnas revolution. Bakgrunden till strejken sträcker sig enligt mig egentligen ända tillbaks till att arbetarklassen började organisera sig och bilda fackföreningar. 1908 och 1909 beskrivs som två depressionsår i Bernt Schillers avhandling Storstrejken 1909 förhistoria och orsaker, den enda avhandling skriven om ämnet. 1908 var en rikstäckande konflikt på arbetsmarknaden på upptåg, den kris som rådde fick arbetsköparna att vilja sänka löner och ta bort avtal om arbetstid. Arbetsköparna började hota om storlockout med Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) som främsta agitator (det fanns tre arbetsköparorganiseringar under denna tid). Lockouten uteblev på grund av medling mellan parterna av den borgerliga regeringen, men året efter började nya hot komma. 1909 hade arbetsköparna tröttnat på fackföreningarnas växande inflytande. Läser man Schillers avhandling samt artiklar ur socialdemokratins idépolitiska tidskrift Tiden under denna tid, framställs arbetsköparnas offensiv och regeringens passivitet som en medveten planering eller vilja. Det förekom en rad av mindre strejker, lockouter och andra konflikter på arbetsmarknaden, när SAF inte fick gehör för sina krav verkställde man hotet om lockout den 26 juli 1909. 80 000 arbetare stängdes ute från sina arbetsplatser i en tid som redan var knaper och många arbetade deltid. LO svarade med hot om storstrejk men detta utan lyckat resultat, arbetsköparna fördubblade den 2 augusti sin storlockout till att omfatta 160 000 arbetare. LO gjorde verklighet av sitt hot och den 4 augusti inleddes det som blev känt som storstrejken 1909. Efter bara två veckor var ca: 300 000 arbetare ute i strejk, av dem var ca: 1/3 oorganiserade arbetare. Medlingsförsöken från regeringen uteblev denna gång och vi kan läsa i Tiden 1909 hur Hjalmar Branting påstår att förlikningsmannens papper låg och slumrade tryggt bland civilministern Greve Hamiltons skrivbord.

Det som är intressant med denna konflikt är inte varje enskild konflikt, lockout eller strejk. Det intressanta är här hur arbetarrörelsen gått från att vara en liten nykomling till att bli ett sådant reellt hot mot arbetsköparna att de beslutar att sätta 160 000 arbetare i lockout. Arbetsköparnas frustration över fackföreningarnas växande medlemsantal, krav på kollektivavtal, 8 – timmars arbetsdag, höjda löner samt ökat inflytande får dem att gå på offensiv. Det märker man tydligt då man läser artikeln Lockoutpolitikens bankrutt av pseudonymen Telesthos eller Otto Järtes artikel Storstrejken och den svenska folkhushållningen i Tiden 1909. Där författarna redogör för SAF:s ekonomiska situation och drar slutsatsen att tillfället var väl valt, man hade stora lager, järnvägen var fortfarande igång samt att man förväntade sig att priset på varor skulle öka utomlands. Med andra ord: näringslivet kunde fortfarande sälja sina varor, samt hade kapital att klara sig. LO däremot, trots stora bidrag från arbetarrörelser i andra länder, hade det mycket svårare att klara strejkunderstödet. Det är en klasskamp av stora mått som tas an sommaren och hösten 1909, en kamp mellan arbete och kapital. Den stora anslutningen till strejken, ca: 300 000 arbetare och där ca: 1/3 var oorganiserade visar på arbetarklassens medvetenhet och styrka under svåra förhållanden. Strejken blev förvisso ett misslyckande, om man ser till att LO förlorade halva sin medlemsbas efter strejken, ser man längre fram växer sig LO ännu starkare. I ett nummer av Tiden 1909 återges en artikel skriven av Per Albin Hansson där han beskriver strejken som en agitator. Han vänder också på händelseförloppet och menar, tänk om LO skulle valt tidpunkten för denna konflikt istället för tvärs om. Hade LO skramlat ihop stora kassor och valt ett tillfälle av industriellt uppsving, hade inte borgerligheten kunnat organisera tillräckligt många skyddskårer för att rädda kapitalisterna ifrån att bli ruinerade. Ganska radikala ord från den senare folkhemstalaren och statsministern. Även andra unga socialdemokrater som Zeth ”Zäta” Höglund och Fredrik Ström instämmer i Hanssons uttalande. Höglund skriver att strejken kastat ljus över klassmotsättningarna och att klasskampens faktum avslöjats för de blindaste och Ström målar upp strejken som en kamp mellan arbete och kapital där striderna bara blir hårdare ju närmre arbetarrörelsen tar sig mot sitt mål – socialismen.

Strejken pågick en månad tills man genomförde Den rationella klyvningen som innebar att strejken blåstes av på alla företag som inte var anslutna till SAF. För de SAF anslutna företagen fortsatte strejken formellt ända tills december 1910, men då hade strejken sedan länge runnit ut i sanden. Det är självklart en stor skillnad på dagens samhälle och det för 100 år sedan. Frågan är dock om kampen mellan arbete och kapital har ändrats? De liknelser eller paralleller man kan dra kan kanske sammanfattas såhär. Schiller nämner depressionen 1908 – 1909 vilket kan liknas med finanskrisen 2008 – 2009, arbetsgivarna kräver lönesänkningar i krisens tecken lika väl 1908 som 2008, det finns en växande konfliktvåg idag, vi har sett flera mindre strejker – om än inte utlysta av LO utan snarare vilda strejker. Tonläget mellan LO och Svenskt Näringsliv har höjts inför den avtalsrörelse som kommer nu 2010 där frågan om bemanningsföretag är allt mer viktig. Sedan är det nog svårt att påstå att Sverige har levt i en samförståndsanda från 1938 tills idag. 1969 inleddes en vild strejk bland gruvarbetarna i Kiruna vilket följdes av ett flertal vilda strejker runt om i landet. Kampen mellan arbete och kapital handlar om mer än endast en hög lön som gruvarbetarna visade, den handlar egentligen om att det är en liten del av befolkningen som äger, kontrollerar och styr ekonomin, om utslitningen, alieneringen och den maktlöshet som arbetarklassen ännu inte slagit sig fri ifrån.

David Gelebo,
Malmö, februari 2010

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER