RSS

Socialistdagarna 2010

sön, Mar 14, 2010

Aktiviteter, Nyheter

- Landsmöte, föreläsningar, stödfest, musik och årsmöte.

Under lördagen och söndagen den 13 och 14 mars hölls som planerat Socialistdagarna 2010 i Västervik. Över ett 70-tal socialister från Västervik, Sundsvall, Stockholm, Linköping, Göteborg och Skåne deltog i Socialisternas första landsmöte, lyssnade till föreläsningar, umgicks till trubadurmusik på stödfesten, deltog i Västerviks Socialistförenings sjunde årsmöte och åt den traditionsenliga smörgåstårtan.



Landsmötet inleddes under lördags förmiddagen. Som huvudpunkter på dagordningen stod frågan om hurvida Socialisterna skulle bli en nationell organisation genom att anta nationella stadgar eller ej samt från Malmö inkomna ändringsförslag till Socialisternas handlingsprogram. Som mötesordförande valdes Johannes Regell och som mötessekreterare valdes Marcus Jansson, båda aktiva i Västerviks Socialistförening.

Marcus Jansson och Johannes Regell från Västerviks Socialistförening leder mötet. Banderollen i bakgrunden bär texten: ”Organisation och bildning är makt!”
Foto: Marcus Zingmark

Till stadgefrågan hade två förslag till nationella stadgar för Socialisterna inkommit, ett från Sundsvall och ett från Malmö. De båda förslagen presenterades av respektive författare för att sedan debatteras av mötesdeltagarna. Efter en längre diskussion med olika synsätt på de olika förslagen beslutades om streck i debatten och mötet gick till omröstning. Det ”Norrländska förslaget” antogs och därmed hade Socialisterna bildats som nationell organisation, något som även hade skett ifall det ”Skånska förslaget” antagits.


Efter frågan om nationella stadgar behandlade mötet frågan om ändringar i Socialisternas program. Författare av ändringsförslagen var Daniel Ankarloo från Malmö, som också redogjorde för sina förslag. Efter redogörelsen följde även här en diskussion. Mötet röstade enat för att anta Daniels ändringsförslag.

Med följd av att det antagna stadgeförslaget var det nu dags för att välja en nationell ledning för organisationen. Så gjordes även med representanter från Västervik, Sundsvall, Linköping och Malmö. Den nationella ledningens uppgift är förutom att samordna verksamhet mellan socialistföreningarna att ansvara för nationella publikationer, hemsidan och organisationens interna kommunikation.

Den nationella ledningen för Socialisterna. Frv: Mattias Aspegren (Malmö), ordförande Johannes Regell (Västervik), Liselott Grenblad (Linköping), Erik Åslund (Sundsvall) och kassör Marcus Jansson (Västervik).
Foto: Marcus Zingmark

Med detta avslutades Socialisternas första landsmöte och deltagarna åt lunch för att sedan fortsätta Socialistdagarna 2010 med den första av två föreläsningar. Inbjudna var två av fackföreningsledarna, Jessica Moya och Patrik Olofsson, från Lagena i Haninge, där arbetarna strejkade veckan innan midsommar 2009.
Föreläsningen inleddes av Patrik Olofsson som även är återvald klubbordförande i Handelsklubben på Lagena. Patrik avgick precis som Jessica från sina förtroendeuppdrag för att kunna leda strejken, som enligt svensk arbetsmarknadslagstiftning anses vara illegal. Även Jessica har nyligen återvalts in i fackklubbens ledning.

Olofsson inledde med att dra ut perspektivet från själva fallet Lagena och berätta om problematiken med bemanningsföretag och dess historik. Under 1990-talets början började den socialdemokratiska regeringen med arbetsmarknadsminister Mona Sahlin rucka på den lag som förbjudit bemanningsföretag i Sverige sedan 1936. När borgerligheten vann valet 1991 och bildade regering med Carl Bildt i spetsen var man inte sen att legalisera bemanningsföretagen igen.
- Då förväntar man sig ju självklart att när socialdemokraterna återtog makten skulle riva upp de lagar och beslut som borgerligheten infört, så blev inte fallet.
Olofsson lägger även in i analysen att när lagen att förbjuda bemanningsföretag infördes av Per Albin Hansson 1936 var det inte av välvilja utan snarare ett uttryck för den fackliga kamp som pågått under en lång tid i Sverige, där arbetarrörelsen flytta fram sina positioner gentemot kapitalet.

Olofsson gick igenom Fackklubb 717 historia med början i EUs krav på att bryta de alkoholmonopol som svenska staten hade och den medföljande tillkomsten av Lagena. Systembolaget hade även en organisationsstruktur där alla som arbetar sågs som tjänstemän och ska därför förväntades vara med i tjänstemannafack. Detta blev den första stridsfrågan för klubben på Lagena, att kunna organisera sig som oberoende arbetarkollektiv. Olofsson fortsätter och berätta om de strider som förekommit på Lagena från den föreningsrättsliga frågan om oberoende organisering fram till strejken bröt ut. Däremellan hade kampen rört övertidsersättningar, konflikter kring arbetstiden och liknande.
- Skapandet av ett enat arbetarkollektiv genom medlemmarnas växande insikt om vikten av deras eget agerande var just ett resultat utkämpandet av dessa strider. Oavsett om det handlar om stora eller små frågor, oavsett om man lyckas eller misslyckas, så är det just genom att kämpa vi lär oss hur vi skall kämpa.

Jessica Moya och Patrik Olofsson föreläser om strejken på Lagena och fackföreningsrörelsens utmaningar.
Foto: Marcus Zingmark

Jessica Moya fortsätter föreläsningen i detta spår och pratar om hur arbetarna själva måste agera.
– Det kommer ingen riddare på vit häst, säger hon. Moya tar även upp upptrappningen av strejken där man anordnar demonstrationer både innan och under strejken och hur man möttes av mängder av solidaritetshandlingar från andra organisationer och personer.

Under strejkens förlopp tillkallades kravallpolis som definierade strejken som en allmän sammankomst. Polisen bröt strejken och möjliggjorde transport av strejkbrytande på lastbilsflak in på Lagena. Att polis lägger sig i en facklig konflikt är både ovanligt och skrämmande i Sverige. Arbetsmarknadens konflikter ska lösas av dess parter eller av arbetsdomstolen, polis har inte ingripit i en arbetsmarknadskonflikt sedan trädgårdsarbetarestrejken 1936, upplyser åhörare i publiken om. Efter att Moya berättat om strejkens förlopp visades den film som gjorts om strejken för mötesdeltagarna.

Efter fackföreningsledarna från Lagena var det dags för Daniel Ankarloo, från Malmö och nybliven medlem i Socialisterna. Sin föreläsning började Ankarloo med att förklara att han inte tänkte ägna den åt att kritisera högern, som vid tidigare besök i Västervik, utan istället avsåg att behandla arbetarrörelsen och den svenska vänstern.

Som inledning till detta tog han upp och definierade vad han menade egentligen var arbetarrörelsens egentliga problem, och anledningen till “krisen inom vänstern”. Detta menade Ankarloo är just bristen på rörelse. Den fackliga kampen och socialdemokratin har på varje punkt stagnerat och förhåller sig bara till borgerlighetens världsbild. ”Budget i balans” och konjunkturinstitutets rapporter är prioriterade över progressiv kamp från arbetarklassens sida. Socialdemokraterna har blivit ett byråkratiskt filter med ett omfattande tjänstemannavälde där radikala gräsrötter snarast blir en belastning snarare än en tillgång för att fortsätta (återuppta) rörelsen framåt.

Daniel Ankarloo från Malmö föreläser om den svenska vänsterns problem.
Foto: Marcus Zingmark

Ankarloo fortsatte sedan med att ta upp problemet med att bygga sin politik utifrån positionering gentemot övrig vänster, samtida såväl som tidigare. Arbetarrörelsen kan aldrig byggas på idégrund. Arbetarklassens stöd för socialismen som rörelse har inte kommit av idéstudier, utan av praktik och erfarenheter. Detta gör att det blir omöjligt för utopiska eller romantiska ”socialister” att organisera en verklig rörelse i arbetarklassen.
- Vill du ha hjälp med att organisera din arbetsplats finns ingen hjälp att hämta av Vänsterpartiet, men däremot ifall du vill ha en bilfri innerstad, menade Daniel angående Vänsterpartiets distansering från arbetarkampen och arbetarrörelsen i stort. Angående positionering menade Ankarloo följande,
- Under balkankriget fanns det i princip en vänsterorganisation som understödde var sida i konflikten. Vilken jackpot för arbetarklassen, alla sidor var alltså gynnsam för socialismen.
Slutsatsen av ovanstående blev sedan att man kan fråga sig på vilket sätt något av ovanstående hjälper arbetarrörelsen framåt, eller underlättar för den sociala kampen.

Ankarloo kritiserade också frasradikalismen som gör sig gällande inom den s k radikala vänstern i Sverige. Han ställde frågan ifall de som sedan krisen krossat alla liberala teorier om marknadens förträfflighet lovat “det är vår tur nu, kapitalismen har spelat ut sin roll, nu är det dags för revolution” inte har funderat över vilket förtroende man inger med sådana fraser. Då arbetarrörelsen som inte gemensamt är i stånd att försvara sina minsta landvinningar knappast kommer göra revolution.

Den sammanfattande slutsatsen som förläsningen mynnade ut i var till slut: För att en politisk gruppering i arbetarrörelsen ska ha någon funktion i klasskampen måste den vara ett redskap som underlättar och stödjer rörelse framåt, inte tvärt om.

Tommy Knyckare och Jimmy Bäckman spelar under kvällen
Foto: Marcus Zingmark

Efter Daniels föreläsning upplöstes mötet för några timmar senare återsamlas i lokalen igen. Nu var det dags för stödfest med ett flertal trubadurer på spellistan.
Tyvärr hade kvällens huvudartist, Pol Mac Adaim tvingats att ställa in sin spelning då han dagarna innan gripits av kronans styrkor på det ockuperade Nordirland. Han satt helt enkelt fängslad utan brott eller åtal (något som är vanligt förekommande som vanliga trakasserier av republikaner och nationalister på Nordirland). Han har dock nu meddelat att han släppts och inte utsatts för allvarligare brott än just den tillfälliga frihetsberövningen.

Dennis Lindqvist spelar för festdeltagarna
Foto: Marcus Zingmark

För att rädda kvällen hade ett två trubadurer från Visskolan i Västervik följt med Tommy Knyckare som redan var bokad som artist för kvällen. TIllsammans med Kulturgruppen av Västerviks Socialistförening och andra medlemmar ur Socialisterna i Västervik höll de låda i flera timmar.

Kulturgruppen av Västerviks Socialistförening. Frv: Jacob Hoffsten, Marie Gustafsson och Jonathan Hoffsten.
Foto: Marcus Zingmark

Stödfest för Socialisterna. Foto: Marcus Zingmark

När lördagen sedan några timmar övergått till söndag och de flesta festdeltagarna gett sig av hem eller till sina gästlägenheter avslutades festen. Dagen därpå var det dags för det sjunde årsmötet för Västerviks Socialistförening, ett flertal medlemmar från Västervik och andra orter deltog.

Årsmöte i Västerviks Socialistförening. Foto: Marcus Zingmark

Mötet gick snabbt och en ny styrelse valdes. Under det gångna året hade fem kamrater på grund av flytt och bristande möjlighet att engagera sig i styrelsens arbete avsagt sig sina platser. Tre nya kamrater valdes in i deras ställe, dessa var; Marie Gustafsson, Albin Jansson och Niklas Strömberg. De övriga i den gamla styrelsen gavs fortsatt förtroende att fortsätta leda föreningens arbete och valdes därmed om.

Efter årsmötet hölls den traditionsenliga smörgåstårteförtäringen. Samtidigt som mötesdeltagarna åt smörgåstårta sammanträdde den nyvalde nationella ledningen med sitt första möte. Sammanfattnings vis kan Socialistdagarna 2010 inte betraktas som annat än lyckade och förhoppningsvis som en början på en pånyttfödelse av den socialistiska arbetarrörelsen i Sverige.

Traditionsenlig förtäring av smörgåstårta. Foto: Marcus Zingmark

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER