RSS

Första maj 2010 under röd flagg

tis, Maj 4, 2010

Aktiviteter, Nyheter, Politik

Sedan 1890 har den socialistiska arbetarrörelsen runt om i världen demonstrerat på första maj. Dagen var till en början tänkt som en gemensam kampdag för kravet på 8 timmars arbetsdag och allmän och lika rösträtt. Efter att de båda kraven under 1900-talet så småningom erövrades blev första maj en dag för den socialistiska arbetarrörelsens kamp över huvudtaget. Socialisterna organiserade demonstrationer och möten i Västervik, Sundsvall, Linköping och Kisa.

Demonstrationståget på väg genom Västerviks centrum. Foto: nyttarbetarparti.se

Västervik:
Demonstrationståget samlades i sedvanlig ordning på Fängelsetorget. Fanorna vajade stolt och trotsigt i vinden. Tåget ställde upp, trumvirvlarna ljöd och slagorden ropades. Trots att uppslutningen var något mindre detta år än året innan var stämningen god.

Första majtåget gick sin runda genom centrala Västervik mot Stadsparken. Fokus låg på den ekonomiska krisen som arbetarklassen tvingats betala genom massarbetslöshet, lönesänkningar och nedskärningar. Slagordet ”Krisen är ej vårat fel – vi betalar inte mer” ropades tillsammans med slagord mot nedskärningar, för allas rätt till arbete och 90 % i a-kassa.

Väl framme i Stadsparken slog sig deltagarna ned på bänkarna och i gräset framför scenen. Saft, kaffe, bullar och bokbord dukades fram. Upp i talarstolen klev Jacob Hoffsten, sjuksköterskestuderande och styrelseledamot i Västerviks Socialistförening som konfrenciér och hälsade alla välkomna. Jacob välkomnade dagens första talare Magnus Johansson, taxichaufför och medlem i fackförbundet Transport välkommen upp i  talarstolen.

Magnus Johansson mötets första talare. Foto: nyttarbetarparti.se

Magnus talade om vad som skett och sker i Sverige sedan förra valet och krisens genomslag. Han beskrev hur välfärdssamhället monteras ned i allt snabbare takt och arbetsmarknadspolitiken fullständigt avvecklats.

Arbetarrörelsen skall ha en klar politisk agenda med krav på återupprustning av den offentliga sektorn. Vi behöver fler lärare i skolan, flera sjuksköterskor, undersköterskor på våra sjukhus, fler personal till äldreomsorgen och mera pengar till infrastruktur och byggande av billiga hyresrätter till våra ungdomar.
Pensionssystemet bör skrotas omedelbart med detta jävla fondaktiesystem och bytas mot en garanterad statlig valutasäker och inflationsskyddat uppräknande pension för alla löntagare.

Detta kräver också ett rättvist skattesystem där de högavlönade betalar mer i skatt än människor med de lägre inkomsterna. Därmed minskar man på inkomstskillnaderna och dagens klassklyftor mellan fattig och rik. Alltså tvärt emot vad Statsminister Reinfeldt och finansminister Anders Borgs politik leder oss till.

Magnus avslutade sitt tal med belysa konsekvenserna av det ”balanskrav” som samtliga riksdagspartier antagit som främsta mål att hålla och följa samt gjorde en historisk parallell till skotten i Ådalen 1931.

Kommunernas balanskrav gör så att hela välfärdsstaten i Sverige havererar när statsbidragen är så lågt satta för de allra flesta kommunerna. Staten har i sin tur allt mindre resurser till fördelning för kommunernas behov. Detta beror på den här regeringens prioritering av jobbskattesänkningar mest för de redan besuttna höginkomsttagarna. Samhället havererar och våra barn, ungdomar och fattigpensionärer får betala priset.
Till sist vill jag bara påminna er om att nästa år är det exakt 80 år sedan man sist satte in militär och sköt mot svensk arbetarrörelse i Ådalen 1931. Om vi inte ser upp kan även denna historiska händelse bli verklighet i framtiden.

Efter att Magnus applåderats ur talarstolen var det dags för Jacob att uppträda med bandet Två röda bröder och Björn. Låten Valet med Björn Afzelius spelades. Två röda bröder och Björn spelade totalt två afzeliuslåtar under mötet.

Två röda bröder och Björn. Frv. Jonathan Hoffsten, Jacob Hoffsten och Björn Karlsson. Foto: nyttarbetarparti.se

Nästa talare för dagen var Marie Gustafsson, styrelseledamot i Västerviks Socialistförening och timanställd kassörska. Marie talade om den aktuella situationen på arbetsmarknaden med otrygga anställningsformer och bemanningsföretag.

Säsongsanställning, vikariat, timanställning, visstidsanställning och provanställning, det finns idag en uppsjö av olika anställningsformer som vi har att ”välja” mellan. På politikers och chefers språk kallas det ”flexibilitet” men för de flesta av oss innebär det otrygghet. Framförallt är vi många unga idag som hankar oss fram på olika timanställningar med den oro som det innebär för att försöka få vardagen att gå ihop.

Marie beskrev detta som en medveten offensiv från arbetsköparnas sida, för att kunna pressa tillbaka oss på arbetsplatserna genom att helt enkelt göra det svårare att vara ”obekväm”. Hon påpekade att de otrygga anställningsformerna inte alls var något nytt utan något som arbetarrörelsen en gång tagit upp kamp mot och drivit bort från arbetsmarknaden. Talet avslutades med att besvara följande frågeställning:

Är då denna offensiv omöjlig att stoppa eller ens bromsa? Knappast! Vad det handlar om är att vi måste inse att de otrygga anställningsformerna endast kan motas med samma medicin som man använde när man kallade det för daglöneslaveri. Vi måste helt enkelt åter organisera oss och ställa krav på rätten till arbete och att all anställnings skall betraktas som fast!

Marie Gustafsson i talarstolen. Foto: nyttarbetarparti.se

Mötets sista talare var Johannes Regell, ordförande i Västerviks Socialistförening och arbetslös medlem i GS-facket (tidigare Skogs- och trä). Regells tal behandlade den ekonomiska krisen och vad man kan kalla för det ”långa perspektivet”, dvs. frågan om kapitalismens avskaffande och ersättande med socialismen som ett helt annat produktionssätt. Han pekade ut socialismen som ett nödvändigt resultat av kapitalismens egen utveckling och inneboende motsättningar och hur kapitalismens kriser till skillnad från tidigare klassamhällens kriser aldrig är resultat av brist utan av överflöd.

Detta visar likt en spegel hur sjukt det borgerliga klassamhället faktiskt är. Är det inte sjukt att vår allt hårdare livssituation står att förklara i en för stor rikedom i samhället? Är det inte en sjuk samhällsordning vi lever under där villkoren för våra liv försvåras på grund av att de styrande i denna ordning har för mycket rikedomar koncentrerade i sina händer? Om inte detta är sjukt, kamrater. Säg mig då var ordet ”sjukt” egentligen innebär.

Johannes Regell i talarstolen. Foto: nyttarbetarparti.se

Talet avslutades med följande historiska förtydligande;

För hundra år sedan svepte arbetaruppror över Europa och Sverige. Arbetare som vi, sa upp sin lydnad för den tidens självutnämnda härskare och tog över. När bagare tog över sina bagerier satte de upp nya skyltar där ägarnas en gång satt. De bar texten: ”Vi gör bröd, inte vinst!”. Detta mål, kamrater, detta mål kallar vi idag precis som arbetarrörelsen gjorde då, för hundra år sedan för – socialismen.

Efter Regells tal om krisen och socialismen avslutade Jacob Hoffsten mötet med att prata om attackerna mot välfärdssamhället.

Som de flest här nog känner till så har vi i Socialisterna som huvudparoll för vår verksamhet kravet: inga fler nedskärningar! Vi vägrar att acceptera försämringar i det välfärdssystem som arbetarrörelsen i Sverige byggt upp. Det välfärdssystem vars syfte är att garantera oss trygghet i ett hårt samhälle, vilket den så kallade marknaden endast erbjuder de besuttna med tjock plånbok. För oss är det självklart att stå upp till försvar av det som finns kvar av välfärden efter snart två årtionden av nedskärningar och försämringar.

Jacob Hoffsten mötets siste talare. Foto: nyttarbetarparti.se

Samtidigt som vi får höra att vi är fattiga och inte längre har råd med välfärden så slår aktieutdelningarna och VD:arnas bonusar rekord år efter år efter år. Kamrater, välfärden har vi inte bara råd med, den är absolut nödvändig för oss, men vi kanske bör fråga oss hur länge vi har råd att stillatigande stå som åskådare medan överklassen berikar sig än mer på vår bekostnad?

Efter tal, musik och fika avslutades den socialistiska arbetarrörelsens första majfirande i Västervik med allsång av Internationalen.

Sundsvall:
I Sundsvall anordnade Socialisterna ett gemensamt demonstrationståg med flera andra organisationer. Även här låg fokus på den ekonomiska krisen och demonstrationen samlades under parollen, ”Arbetarklassen ska inte betala krisen”. Tidigare har man haft ett gemensamt tåg med Vänsterpartiet, men efter att Vänsterpartiet i Västernorrlands landsting röstat för nedskärningar på Sundsvalls sjukhus utestängdes dem från det gemensamma arrangemanget. Allt som allt var det fyra demonstrationståg i Sundsvall, varav detta var det näst största efter Socialdemokraternas tåg. Trots hårt regn samlades runt 80 personer och ett 100-tal deltog vid mötet och lyssnade på talen.

Demonstrationståget på väg genom Sundsvall. Foto: Sverker Norberg

Erik Åslund, säsongsarbetare och ordförande för Sundsvalls Socialistförening talade om första maj som den socialistiska arbetarrörelsens kampdag.

Många säger till oss att första maj, den socialistiska arbetarrörelsens internationella kampdag har förlorat sin betydelse. De säger att arbetarrörelsens tid är förbi. Våra motståndare i den ekonomiska och politiska borgerligheten önskar nog att det är så, men jag är övertygad om att man inte kan ha mer fel.
Har inte vi, kamrater lika stor anledning att visa missnöje och vrede idag som för hundra år sedan? Domineras inte vår vardag av massarbetslöshet, lönesänkningar, nedskärningar och växande otrygghet i stort?! Kamrater, lever vi inte i precis samma klassamhälle som en gång tvingade fram skapandet av arbetarrörelsen?

Erik talade även om hur intensifieringen av välfärdsslakten ökat med den ekonomiska krisen och tog de av arbetarrörelsens ”egna” partier genomröstade nedskärningarna på Sundsvall sjukhus som exempel.

Erik Åslund första majtalar. Foto: Sverker Norberg

Med den nuvarande ekonomiska krisen har slakten av vad som finns kvar av vår välfärd intensifierats. Efter att ha svept över industri- och byggsektorerna likt en jätte kvast, slår nu krisen mot den offentliga sektorn. Här i Sundsvall och Västernorrland tar sig detta uttryck i de enorma nedskärningarna som röstats igenom på Sundsvalls sjukhus. Politikerna skriker att det ”inte finns några pengar” och har därför bestämt att 700 vårdarbetare skall skickas hem.

Erik kopplade detta till första majs fortsatta betydelse för arbetarklassen i Sverige som en kampdag i strävandena efter ett jämlikt samhälle.

Därför har inte heller första maj förlorat sin betydelse. Därför fortsätter vi att demonstrerar mot dagens borgerliga klassamhälle. Vi gör detta därför att vi är för ett bättre samhälle. Där den rikedom vi skapar genom vårt arbete skall tillfalla oss som skapar den.
Vi gör detta för att vi vet att ett bättre samhälle är en möjlighet. Vi gör detta för att väcka alla som ännu sover. För tro mig kamrater, det är oss det hänger på. Några landstingspolitiker kommer då aldrig att rädda oss, för i deras värld kommer vi alltid att var ”för dyra”!

Efter demonstrationen och mötet anordnades underhållning, bokbord och samkväm på ett café i centrala Sundsvall.

Kisa och Linköping:
I Kisa stod Socialisterna för det enda offentliga första majfirandet. Medlemmar från Linköpings Socialistförening höll bokbord och pratade med Kisabor. En banderoll sattes upp och flygblad om Socialisternas politik delades ut.

Bokbord i Kisa. Foto: nyttarbetarparti.se

Syftet med torgmötet var att lyfta upp vikten återbyggandet av en levande och stridbar arbetarrörelse som grund till försvar av tidigare vunna segrar samt bas för att kunna vinna nya. Stöd uttalades för Pappers och Elektrikerförbundet som valt att ta strid mot Svenskt Näringsliv och deras branschorganisationer.

Bokbord i Linköping. Foto: nyttarbetarparti.se

Tillfälle gavs till många givande samtal kring samhället i stort och vad en socialistisk representation i kommunhuset skulle innebära, och vad det inte skulle innebära. Ett återkommande samtalsämne blev privatiseringen av hemtjänsten i Kinda, en privatisering som kommer att innebära ökade kostnader och minskade intäkter för kommunen. Samtidigt skärs det ner i övriga välfärdssektorer, till dessa verkar inga pengar finnas.

Linköpings Socialistförening i LO-tåget. Foto: nyttarbetarparti.se

Runt tvåtiden samlades medlemmar och sympatisörer ur Linköpings Socialistförening för att hålla ett torgmöte inne i centrala Linköping, parollen var ”Stoppa nedskärningarna – investera i nya jobb”. Föreningens lokala flygblad delades ut och ett bokbord ställdes upp.
Efter ett lyckat torgmöte valde en grupp medlemmar att ansluta sig till fackförbundens block i den av LO och Socialdemokraterna gemensamt arrangerade första majdemonstrationen.

Samtliga tal hållna av medlemmar i Socialisterna finns i sin helhet i talarkivet

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER