RSS

Tankar kring valrörelsen, eller den stora smeten – Axel Gruvaeus

tor, Aug 26, 2010

Krönikor, Texter

Efter att nu under året ha deltagit i ett flertal offentliga debatter och framträdanden slås man av hur stor likheten och framförallt enigheten mellan våra riksdagspartier är. Efter att tidigare betraktat det nuvarande SAP som visionslöst eller maktfullkomligt har den bilden nu reviderats. Den bild jag nu fått är inget annat än att man försöker tävla med Moderaterna och övriga borgerliga partier i hur duktiga man ska vara på att förvalta dagens finanser.

Ifall detta beror på dåligt självförtroende på grund av det successiva förtroenderas SAP genomgått i de senaste riksdagsvalen och man därför desperat fiskar röster från mellanskikten i samhället eller det bara är produkten av den ideologiska svängning partiet genomgått, med nutida milstenar som balanskravet (i Kommunallagen) och slakten av ATP ska jag här låta vara osagt.

I en debatt anordnad av PRO som jag den 17 augusti deltog i upplevde jag en annan form av inställning och maktfullkomlighet. I Kinda kommun har det likt i andra mindre kommuner länge funnits en stor politisk enighet över parti och blockgränser. Vilket i en kommun av Kindas storlek absolut har rationella förklaringar, många beslut är av administrativ och närmast opolitisk art, alternativt gör det socialdemokratiskt genomdrivna balanskravet att man alltid är överens om att budgetöverskott alltid är högsta prioritet.

Men en annan märkbar sinnesstämning är att man har till fullo anpassat sig och funnit sig tillrätta med den politiska arena vi befinner oss på idag. Man är nöjd med att vara ”det andra blocket,” det andra alternativet, att vara dem med de alternativa och mer solidariska lösningarna och ha de bästa idéerna. Jag tänker mig det hela lite som en skolklass, där nu alla elever har hittat sina roller inom gruppen. Det handlar inte om att förändra eller röra sig, det handlar om att få vara dem som bestämmer, de som förvaltar finanserna. Ett bra exempel på denna bekvämlighet med ”de två blocken” får följande citat från en kommunpolitiker i Kinda visa:

”Förnyandet av pensionssystemet var en partiöverstigande enighet, så det kan ju inte finnas något att klaga på där”

Konsekvensen av denna inställning blir alltså att det inte längre är politisk rörelse som är målet, utan att kunna frigöra budgetutrymme, antingen för buffert eller för satsningar men främst för skattesänkningar. Istället för politisk praktik och framskridande blir det ett idéernas rike, där det bästa valmanifestet och de fetaste löftena ska vara avgörande. För de borgliga partierna är det självklart helt i sin ordning, den idealistiska världsbilden som förhärskar inom de liberala och borgliga ideologierna uppmuntrar detta synsätt. För ett så kallat arbetarparti är detta livsfarligt, rörelse är som bekant ett verb, någonting man gör. Ett arbetarparti som då inte rör sig, eller i S fall backar, förlorar då sitt värde för arbetarrörelsen. Istället blir man ett före detta arbetarparti med borgerlig världsbild.

Denna likformighet och enighet om att det är inbördes tävlan om budgethantering som utgör politiken tror jag är en mycket större anledning till medlemsflykter och minskat valdeltagande än att ”det handlar om marknadsföring”. Samtliga riksdagspartier borde ju veta att för att om man ska konkurrera måste det finnas något att locka sina ”köpare” med, är man redan garanterad att få en exakt samma vara till samma pris, varför ska man då bry sig om vem som levererar den?

Axel Gruvaeus,
Fullmäktigekandidat för Socialisterna – Välfärdspartiet i Kinda kommun
samt styrelseledamot i Linköpings Socialistföreing

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER