RSS

Dags för skilsmässa? – Jan Lindkvist

Som du säkert ser har Transportarbetaren fått ett nytt utseende. Tanken är inte att ändra innehållet, utan att göra våra artiklar och reportage lite mer lättillgängliga.
Vårt mål på redaktionen är, precis som tidigare, att spegla transportarbetarnas arbetsvillkor och bidra till att villkoren förbättras. Vi hoppas också att omgörningen leder till fler insändare och mer debatt i tidningen. Oavsett hur det går i valet om två veckor är jag övertygad om att arbetarrörelsen är piskad att initiera en bred diskussion om fackets framtid. LO har tappat nästa 500 000 medlemmar sedan år 2000.

Till en del beror det på att industrijobb gått förlorade, neddragningar i offentlig sektor och att alliansen chockhöjde a-kasseavgiften. Men det är inte hela förklaringen. Jag tror att LO och Transport står inför flera svåra vägval.
Ska vi fortsatta vara lierade med Socialdemokraterna? Eller är det dags att göra som norrmännen, separera. Sedan kan LO driva medlemmarnas sakfrågor utan att ängsligt snegla på vad partiet anser.

Ska vi fortsätta teckna kollektivavtal även i branscher där arbetsgivarna pissar på överenskommelserna?
Kollektivavtal tecknas mellan två parter. Hela systemet bygger på att parterna gemensamt står upp för det man enats om. Såväl ledande moderater som arbetsgivare säger sig vilja värna den svenska modellen med just kollektivavtal istället för lagstiftning på arbetsmarknaden. Men är det bara läpparnas bekännelse? En utsaga som man kan kosta på sig när facket blivit så vingklippt och arbetsmarknaden så rutten att facket inte fixar att teckna avtal och kontrollera att de efterlevs?

När facket skriver under ett kollektivavtal säljer man något viktigt – fredsplikt. Man lovar att medlemmarna inte lägger ner arbetet så länge överenskommelsen gäller. Men är det försvarbart att sälja fredsplikt i branscher som taxi och dragbilssektorn?

I årets avtalsrörelse enades LO-facken om en rad mycket viktiga krav som alla förbund skulle ta strid för. ETt av dem handlade om att begränsa arbetsgivarnas möjlighet att i princip när som helst hyra in arbetskraft – även när det finns uppsagd personal med återanställningsrätt.

De senaste 20 åren har tillfälliga anställningar, påhugg och inhyrning formligen exploderat, på bekostnad av fasta jobb och trygghet. Skrämda av två djupa ekonomiska kriser har facket och arbetstagaran suttit på läktaren och accepterat utvecklingen.

I årets avtalsrörelse hade LO chansen att ta en rejäl match om inhyrningen, en fråga som ytterst handlar om makten över arbetet. Min uppfattning är att förbunden vek ner sig för lätt. LO måste bli mer stridbart om vi ska kunna attrahera arbetstagare i framtiden.

Jan Lindkvist,
Chefredaktör Transportarbetaren,
Artikeln är ”Ledaren” i Transportarbetaren nr. 9, 2010

Läs Transportarbetaren på nätet

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER