RSS

Johannes Regell – Om välfärdens försvar (video)

sön, Sep 12, 2010

Tal

Tal hållet den under torgmöten på Spötorget i Västervik innan valet 2010 av Johannes Regell, ordförande Västerviks Socialistförening.

Under mina fyra år i Västerviks kommunfullmäktige har nedskärningar i stort sett varit en stående punkt på dagordningen. Äldreomsorgen och skolan har skurits ner, äldreboenden och städning har privatiserats, friskolor har öppnats och landsbygdsskolor planeras att stängas. Alla vet vi dock att detta knappast är något nytt, nedskärningarna av välfärden har pågått i 20 år och långtifrån bara i Västervik.

På 20 år har hundratusentals arbeten skurits bort för att ”spara pengar” och som tack för det här har vi ”fått” en permanent hög arbetslöshet. Vi har ”fått” ett billigare pensionssystem genom lägre pensioner som mest liknar ett lotteri med framtid och ålderdom som insats.

Våra gamla har ”fått” en förvaringsliknande situation på äldreboendena, om man ens kan få en plats det vill säga. Våra barn och unga har ”fått”gå i orimligt stora barngrupper och klasser på dagis och i skolan. I sjukvården har vi ”fått” vårdköer och långa väntetider.

Man kan se att nedskärningarna främst har tre konsekvenser. Dels ökad arbetslöshet, dels sämre välfärdsservice och dels sämre och ofta katastrofal arbetsmiljö för välfärdsarbetarna.

För att tvinga oss i kommunerna att själva sköta välfärdsslakten införde Göran Persson år 2000 i Kommunallagen det sk. balanskravet. Balanskravet säger kortfattat att varje kommun måste gå med ekonomiskt överskott under en två års period. Samtidigt som man tvingade kommunerna att gå med överskott ökade man kommunernas ansvarsuppgifter och minskade deras resurser. Så föddes politikernas ständiga fras och eviga ursäkt för nedskärningspolitiken att: ”Det inte skulle finnas några pengar”.

Nu vet dock var och en av oss att pengar finns, men inte där dem behövs. Frågan som följer för oss som vill ha och behöver ett välfärdssystem för alla är hur dessa pengar skall komma dit dem behövs. För att kunna besvara denna fråga måste vi se välfärden utifrån dess historia.

Bygget av ett välfärdssverige var aldrig någon present från politiker eller makthavare till vanliga medborgare. Välfärdssamhället var ett resultat av arbetarrörelsens kamp för ett jämlikare samhälle. Välfärden byggdes för att vanliga medborgare som vi krävde förbättring och förändring av det hårda och brutala klassamhälle som Sverige var för 100 år sedan.
Det är nödvändigt att vi inser detta för att kunna ta upp kampen för att stoppa nedskärningarna. Vi måste inse att det är vi som måste föra den kampen, vi kan därmed inte tro att någon annan kommer göra det åt oss.

Politiker från alla riksdagspartier har kunnat delta i välfärdsslakten under 20 år därför att människor som vi har accepterat försämringarna. Vi har mött varje nedskärning med tystnad och knutit nävarna i fickorna. Vi har snällt fogat oss i 20 år samtidigt som vi blivit bestulna mitt framför näsorna.

För det är faktiskt vad det hela handlar om. Vi måste se balanskravet för vad det är, en klasslag som stiftats för att kunna berika de redan rika genom att stjäla pengar från vår skola, från vår äldreomsorg och från vår sjukvård. Det är inte fråga om en naturlag.

Hur förhöll sig arbetarrörelsen för hundra år sedan till lagar som förbjöd människor som vi att hålla möten som detta, kritisera den rådande ordningen eller ens organisera sig i en fackförening? Jo arbetarrörelsen förhöll sig till sin tids klasslagar på det enda rimliga sättet, med trots och olydnad. Hade man inte gjort det, hade vi idag fortfarande stått utan rösträtt och utan fackföreningar. Ja, nedskärningspolitikerna hade inte ens haft ett välfärdssamhälle att skära ner på, för det hade aldrig skapats.

Det första steget i kampen mot nedskärningarna är därmed att sluta behandla balanskravet som en naturlag och istället se det, en klasslag. En klasslag som vi inte bara kan utan måste trotsa. Med andra ord, vi måste säga nej och helt enkelt vägra skära ner i vår välfärd.

Vi behöver en stridbar och levande arbetarrörelse för att kunna fortsätta det jämlikhetsprojekt som den gamla arbetarrörelsen övergav för 20 år sedan. Detta saknar vi idag och detta är vårat stora problem, inte att inte pengar finns utan att vi saknar makten att få vår rättmätiga del av den rikedom vi själva skapar. En sådan rörelse kan aldrig skapas uppifrån, från dem politker som skär ner, den måste växa underifrån bland dem som drabbas av nedskärningarna.

I dessa tider av val slänger politiker från alla riksdagspartier vackra löften om ”satsningar” på välfärden omkring sig. Vi vet att deras löften inte är mycket värda när de sista valsedlarna är räknade. Därför slänger vi socialister inte heller massa vackra löften om guld och gröna skogar omkring oss, vi lovar inte något som vi inte kan hålla.

Istället för att lova er att en bättre värld skall se dagens ljus dagen efter valet, lovar vi endast vad vi inte skall göra. Vårt enda vallöfte är att inte rösta för en enda nedskärning. Inte en enda nedskärning i vår skola, inte en enda nedskärning i vår äldreomsorg.

Vi är beredda att trotsa Göran Perssons nedskärningskrav och vår fulla ansträngning kommer att utifrån detta ägnas åt att lägga grunden för ett arbetarrörelsens återuppvaknande i Sverige.

Tack för att ni lyssnade!

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER