RSS

Det finns inga räddare i en motsägelsefull tid – Daniel Bergström

ons, Feb 9, 2011

Krönikor, Texter

TeliaSonera är ett av många företag som går med vinst och i samma takt som vinsten ökar sparkar man också arbetare. Det kan låta motsägelsefullt, men det är inte första och absolut inte sista gången som ett företag som slår vinstrekord varslar arbetare för att ytterligare kunna öka vinstutdelningen till aktieägarna. TeliaSonera är endast ett företaget i mängden.

TeliaSonera rapporterade torsdagen den 3 februari att man gick med rekordvinst under fjärde kvartalet och att man planerade att öka sina aktieutdelningar. Man rapporterade också att man hade lagt ett varsel på cirka 800 av sina anställda. Detta blev belöningen för ett gott arbete av arbetarna på TeliaSonera, det före detta Televerket som av våra politiker sålts ut till det privata. Det påvisar tydligt bristen på logik i den nuvarande ekonomiska ordningen. Oavsett hur gott jobb vi faktiskt gör på våra arbetsplatser riskerar vi alltid att tvingas gå hem utan jobb imorgon. En verklighet som brutalt slår ner både individer och familjer i dagens Sverige.

Med denna krönika tänker jag inte ta till känsloargument i syfte att uppröra. Jag tar för givet att ifrågasättandet ter sig komma relativt naturligt med tanke på att Vinst inte bör vara synonymt med att sparka sina anställda. Det är ologiskt ur ett rationellt resonemang, men visar tydligt att dagens samhällssystem inte agerar rationellt utifrån ett samhällsperspektiv. Samhällets och människornas väl är inte i centrum. I centrum står den ökande vinsten för ägarna till företagen. Det kvittar egentligen hur stor rikedom arbetarna producerar till företagen, den ska ändå dras till sin spets och bli större – mer ofta än sällan på arbetarnas bekostnad.

Under 2009 genomfördes 7 700 varsel mellan årsskiftet och den 21 januari i Sverige. Liberaler menar ofta i detta att lösningen är att vi måste sänka våra löner, luckra upp vår arbetsrätt, minska fackets inflytande på arbetsmarknaden etc. Argumentationens mantra lyder; ”är det inte lönsamt att driva företag i Sverige tvingas man flytta dem utomlands”.
TeliaSonera och Faurecia i Torsås utanför Kalmar (som varslade 60 personer och meddelade lagom till jul 2010 att man planerade flytta all produktion till Tjeckien) är bara två exempel, det finns många fler, på hur företag valt att varsla arbetare eller flytta vinstgivande produktion utomlands.

En intressant frågeställning är hur man löser frågan om att företagen flyttar produktionen utomlands? Detta gör man av den enkla anledning att spela ut arbetare mot varandra, att man har ökat rörelse av kapital mellan länder har ökat flyttning av produktion. När arbetare ställer krav, formerar sig som det kollektiv man är i syfte att få mer makt så används detta som ett vapen gentemot oss. Precis som till exempel outsourcing till bemanningsföretag. Ett politiskt krav som måste ställas är att en facklig vetorätt mot flytt av vinstgående produktion utomlands måste finnas. Inte bara för att motverka företagsflytten utan även för att öka vår maktposition och vårt inflytande som den enda produktiva samhällsklassen. Vi har redan tillkämpat oss politiskt inflytande genom den allmänna och lika rösträtten från 1921. Varför inte även inflytande över produktionen?

I kampen för ett sådant krav kan vi dock inte hoppas på hjälp från några räddare. Vi måste helt enkelt själva slåss för det, precis som arbetarklassen fick slåss i decennier för att erövra vår rösträtt.

Daniel Bergström,
Kalmars lokalgrupp av Socialisterna,
Februari 2011

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER