RSS

Albin Jansson – Första maj 2011

ons, Maj 4, 2011

Tal

Tal hållet den 1/5 2011 i Västerviks Stadspark av Albin Jansson, studerande och styrelseledamot i Västerviks Socialistförening. Vid 2011 års första majfirande deltog strax över 100 personer.

Goddag Kamrater!
Vart vi än vänder blicken ser vi samma saker, ruiner och spillror av vad våra äldre generationer en gång kallade för välfärdsstaten. Välfärdsstaten ja det är ett begrepp de flesta i min generation är fullständigt obekanta med. I varje fall vad det gäller praktiska erfarenheter, i bästa fall har några av oss kanske läst om den, som något gammalt, något långt borta i historieböckerna.
Välfärdsbygget var mer än bara en grundtrygghet för alla, det var en del av något större, ett samhällsprojekt. Inte bara för de arbetande, arbetslösa eller pensionärerna utan även för samhällets barn, för ungdomen.

Foto: nyttarbetarparti.se

Under de senaste 30 åren har välfärden bantats ner av politiker från alla partier, konsekvenserna har drabbat oss alla. Alla vi som behöver ett välfärdssamhälle har tvingats bära följderna av politikernas nedskärningar, besparingar och privatiseringar. Och det mesta av allt har vi unga tvingats bära.
Istället för att genom varje generation, för varje år, bli lite bättre och lite lättare att leva i Sverige, har Sverige under min livstid blivit lite sämre och lite svårare att leva i, för varje generation, och för varje år.
Från att varit ett samhälle under utveckling genom ökande jämlikhet, ökande frihet och allt starkare solidaritet är vi idag ett samhälle under avveckling genom minskande jämlikhet, minskande frihet och allt svagare solidaritet. Den generation jag tillhör, vi som är födda under 1990-talet och dem som föddes under 1980-talet, vi är de första generationerna i Sverige på hundra år som får det sämre än våra föräldrar!

Kommunaliseringen av skolan, införandet av friskolor och skolpeng har tillsammans med personalminskningarna skapat det totala förfallet i svensk skola. Sänkta kriterier, betygsinflation, sämre lokaler, färre lärare och större klasser är alla konsekvenser av denna politik. Idag har vi en skola som inte längre har som uppgift att förmedla kunskap och utveckla kritiskt tänkande hos ungdomar. Istället har vi en skola inriktad på självförverkligande, där eleven inte längre är elev som skall lära utan kund som skall välja. De odiskuterbara förlorarna i dagens skola är som alltid arbetarklassbarnen men även medelklassens barn är förlorare. Istället för kunskapsfokus står infogande på arbetsgivarens villkor och konkurrens centralt.

Jag studerar själv på Gymnasiet här i Västervik och känner själv av med avsky det förfall som försegår i skolan. Det är med sorg jag ser okunskapen gro mer för var dag som går, hur studenter tar examen med allt lägre kunsksnivå än fjolårets, det är detta jag kallar för kunskapsbortfallsprincipen.
Det är med ilska jag ser maktlösheten sprida sitt förlamande gift i hela generationers blodomlopp. Dem med syfte att förändra och ”ta över världen” utbildas till idioter, detta är den ultimata demoraliseringen. Den svenska skolan av idag är en demokratisk katastrof inget annat!

Efter skolan söker sig massorna av färdigutbildade ungdomar till arbetsmarknaden. Men på grund av hårda rationaliseringar i industrin och nedskärningspolitiken i offentligsektor är de sökande alltid många fler än jobben att söka. De tvingas därför söka sig till andra orter för att ha en chans. Om man har otur så är man en av dem fyra som inte får ett jobb. Detta är oacceptabelt!
Att inte ha möjlighet att kunna försörja sig själv, ta ansvar för sitt liv och flytta hemifrån bryter mot alla principer för personlig frihet.
I dag har Sverige en ungdomsarbetslöshet på 25 %, den största i Norden och bland de största i Europa. Detta leder inte bara till en ökad folkfattigdom och fortsatt personligt förfall utan även till hårdnande konkurrens om de redan befintliga arbetena. Desperationen för att ha råd med hyran och maten tvingar folk att sänka alla krav på sina anställningar för att överhuvudtaget få ett jobb. Det gäller inte bara löner, det gäller arbetstider, anställningsformer, ja allt. Vi ser hur det skapas arbetande-fattiga, som trots att de jobbar heltid ja även övertid ändå knappt har så de klarar sig. Vi vet också hur detta kommer påverka de äldre på arbetsmarknaden som har den bättre ställning, alla kommer tvingas nedåt.

Detta tjänar självklart endast företagen på när vi, arbetarna tvingas krypa vid de skinande skorna.

Även om min bild av den verklighet jag ser och upplever är mörk är jag inte på något vis pessimist, tvärt om. Jag är övertygad att maktlöshet och uppgivenhet är sjukdomar som kan botas, bara man har det rätta botemedlet.
1900-talets alla sociala framsteg var resultat av arbetarrörelsens kamp och strävanden, idag måste rörelsen dock börja om från början. Men jag är övertygad att samma krafter finns kvar, samma makt slumrar idag i folkflertalets stora massa, vi har bara glömt bort att den finns och hur vi skall kunna utveckla den.
Men för att vända utveckling till det bättre, för att väcka våra egna sovande krafter måste vi som redan idag sett sambanden agera tillsammans. Ingen annan kommer få rörelsen att leva åt oss. Det är vi själva, vi studerande, vi arbetslösa och vi arbetande som måste leda vår egen kamp. Ungdomen har alltid varit arbetarrörelsens drivande motor och kraft, så kommer det också vara i framtiden.

Tack för ordet!

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER