RSS

Erik Lundgren – Första maj 2011

ons, Maj 4, 2011

Tal

Tal hållet den 1/5 2011 i Västerviks Stadspark av Erik Lundgren, träindustriarbetare och klubbordförande i GS-fackets verkstadsklubb på Överums fönsterfabrik. Vid 2011 års första majfirande deltog strax över 100 personer.

Kamrater!
Inte sällan hör jag människor säga, att så länge man har ett jobb, har man det bra. Så länge man har ett jobb så får man det också bättre. Man säger att problem och svårigheterna endast drabbar de arbetslösa och sjuka. Jag tycker detta är ett minst sagt märkligt påstående och jag tänkte gå in närmare på det om en stund.

Mitt namn är Erik Lundgren och jag är medlem och förtroendevald i fackförbundet GS.

Foto: nyttarbetarparti.se

Fackföreningar finns på grund av att det finns en arbetsmarknad.
Vi arbetare måste sälja vår arbetskraft till arbetsköparna för att kunna handla vår mat och betala vår hyra. Våra löner är priset på vår arbetskraft, priset på den vara vi säljer, inte en allmosa eller en belöning. Den bärande idén med fackföreningar är enkel, genom att gå samman kring gemensamma krav för vårt arbete, minskar vi konkurrensen oss arbetare emellan.

Hur konkurrerar vi då om jobben idag? Jo, genom att sälja vår arbetskraft billigare än varandra, arbeta längre tid än varandra, ta kortare och färre raster än varandra osv. osv. Det är inte svårt att förstå vilka som vinner och förlorar på en sådan konkurrens. Med detta står också behovet av fackföreningen klart och tydligt.

Att minska konkurrensen oss arbetare emellan bygger på två faktorer. Å ena sidan hur många som är organiserade i en fackförening, å andra sidan hur medvetna och aktiva fackföreningens medlemmar är. Med dessa faktorer finns den fackliga makten, och utan dessa faktorer vittrar den fackliga makten sönder, likt en klippa efter år av regn och vind. Och i mer än 20 år har vår fackliga makt vittrat sönder!

Medlemmarna har lämnat sina organisationer och de som är kvar har mer eller mindre slutat att bry sig. Medlemskapet betraktas allt mer som en passiv anslutning till ett försäkringsbolag, än ett ställningstagande tillsammans med kamrater i en rörelse för förändring.

Detta är fruktansvärt allvarligt, en minskning av den fackliga makten innebär en minskning av arbetarmakten. En minskning av vår makt innebär per automatik en ökning av arbetsgivares makt, av direktörernas makt och av aktieägarnas makt! Och som jag nämnde innan, i över 20 år har den skrämmande utvecklingen pågått.

För 20 år sedan hade vi full sysselsättning vilket motsvarade runt 2-3 procents arbetslöshet, idag har vi en s.k. naturlig arbetslöshet på runt 7-8 procent.
För 20 år sedan hade vi 90 procent i a-kassa och sjukersättning, idag liknar a-kassan mer ett socialbidrag. Även detta har en i längden avgörande betydelse för vår makt på arbetsplatserna.
Ju fler som är arbetslösa, ju fler som förnekas rätten att tjäna sitt levebröd, desto större blir trycket på dem som har jobb.
Lika stor betydelse för våra arbetsvillkor och löner som vår fackföreningsmakt har, lika stor betydelse har mängden arbetslösa i samhället.

När köerna på arbetsförmedlingarna växer, växer samtidigt en osynlig kö utanför arbetsplatserna. Lika ofta som vi tror att man har det bra så länge man har ett jobb, lika ofta tror vi att a-kassan är något som finns för de arbetslösa. Detta är dock bara halva sanningen.

A-kassan finns för att minska trycket på oss som har jobb, vi skall inte vara rädda för att bli av med jobbet, vi skall inte behöva sälja hus och bil i fall vi plötsligt skulle bli ”överflödiga”, vi skall inte förvandlas till fattiglappar över en natt vid arbetslöshet. Om de arbetslösa i den osynliga kön utanför arbetsplatsen inte svälter, om de har en a-kassa som inte bara räcker för att överleva, utan även för att leva skapligt, ja då minskar deras desperation och med det trycket på de som jobben har kvar.

Detta är också orsaken till varför man försämrat a-kassan till en nivå som det idag knappt går att överleva på. Det finns förutom möjligheten till skattesänkningar ingen som helst ”nytta” med att sänka a-kassan. Med en usel a-kassa förvandlar man kön av arbetslösa till ett slagträ, ett slagträ för att slå sönder villkoren för oss som idag ”har det så bra”.
Kan våra löner sänkas genom att vår makt krossas då är det inte bara arbetsgivarnas vinster som växer, utan framförallt deras makt!

Idag arbetar redan 30 000 industriarbetare i Sverige för under 19 500 i månaden. Inom den offentliga sektorn bland välfärdsarbetarna är lönerna som alltid låga och i den privata tjänstesektorn växer snabbt ett underskikt av arbetande fattiga fram. Alltså människor som arbetar gott och väl mer än 8 timmar om dagen, men ändå knappt kan få livet att gå runt.

Idag kan kanske många av oss säga, att vi har det bra så länge vi har ett jobb att gå till. Men till er som lever i denna illusion säger jag följande;
Lägg ihop medlemsraset från fackföreningarna med passiviteten bland medlemmarna och vi får en facklig försvagning. Lägg ihop den höga arbetslösheten med den usla a-kassan och vi får ett enormt tryck. Lägg ihop de dåligt betalda arbetena och de otrygga anställningsformerna. Ja lägg ihop allt detta och fråga er hur länge till, hur länge till kommer vi som har jobben kvar kunna säga att vi, ja vi har det så bra vi.

För de som inte begripit mitt budskap skall jag göra det hela mycket enkelt. Vi i arbetarklassen är under attack, inte av en slump, utan som ett medvetet drag från våra motståndare. Allt vi har är hotat, hela vår tillvaro står på spel.

Som jag ser det är två stridsfrågor avgörande för om vi skall kunna försvara oss eller inte. Det handlar om att återorganisera vårt motstånd. Som första fråga ställer jag uppryckningen av våra fackliga organisationer. Organisationerna måste demokratiseras, makten över avtal och stridsåtgärder måste flyttas närmare oss medlemmar för att vi skall kunna leda försvaret av våra villkor. Medlemmarna måste aktiveras och det kräver demokratisering av organisationerna. Vi kan inte leva i illusioner om klassamarbete med våra motståndare. De attackerar oss hela tiden och vi sitter på läktaren och undrar vad som händer!

Som andra och sista fråga vill jag ta upp organiseringen av de arbetslösa. Detta var tidigare en självklarhet för fackföreningarna, idag tycks de vara bortglömda.
De arbetslösa måste organiseras dels för att minska lönekonkurrensen och trycket på arbetsplatserna, men även för att rycka undan grunden för framväxten av antidemokratiska rörelser, politiska som religiösa.

Kamrater – årets första maj firar vi i en djupt allvarlig situation för arbetarklassen och det svenska samhället. Ett samhälle där klassklyftorna ökar i rasande fart.

Idag demonstrerar vi för demokrati och solidaritet!
Vi demonstrerar för att återvinna rättvisan och tryggheten!
Så Kamrater, låt oss med stolthet lyfta vår fana igen!

Tack för ordet.

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER