RSS

Första maj 2011 från norr till söder

ons, Maj 4, 2011

Aktiviteter

Vid arbetarklassens internationella kampdag, första maj 2011 agerade Socialisterna på olika vis i olika städer. I Sundsvall organiserade man demonstrationståg tillsammans med andra organisationer, i Stockholm spred man flygblad, i Kinda spelade man kubb, i Västervik organiserade man ett demonstrationståg på egen hand och i Malmö deltog man i Vänsterpartiets tåg.

Socialisterna på väg mot Stadsparken i Västervik. Foto: nyttarbetarparti.se

Sundsvall
I Sundsvall var den lokala socialistföreningen en mycket aktiv part i det nätverk som anordnade ett enat vänstertåget, gemensamt med andra organisationer. Förberedelsearbetet inför demonstrationen bestod i att dela ut 10 000 flygblad och sätta upp 500 affischer. Resultatet av detta blev 200 deltagare i tåget, enligt den lokala polisen som räknade deltagarna. Tåget var inte bara större än under förra året, utan även mer diciplinerat. Vädret under dagen var dock inte det bästa.

Det enade vänstertåget i Sundsvall. Foto: nyttarbetarparti.se

Tåget gick under parollen ”För allas rätt till välfärd” från samlingsplatsen på Storgatan 1 genom staden fram till Stora torget, där alla arrangerande grupper höll ett varsitt tal. Först ut var Erik Åslund från Sundsvalls Socialistförening. Under talen vid torget blev deltagarantalet än större än under själva demonstrationen och flera hundra personer stod längs gågatan och på torget för att lyssna.

Erik Åslund talar. Foto: nyttarbetarparti.se

Åslund bemötte den bild som målas upp av borgarstatens politiker och välbetalda tyckare, den bild av att ”det går bra nu”, att ”krisen är över” trots att arbetslösheten är hög och fattigdomen växer i befolkningen.

Samtidigt som samhället från vår horisont sett blir allt hårdare och kallare utvecklas det i motsatt riktning i dess andra ände. Detta är också orsaken till varför bilden av vad samhällets tillstånd är skiljer sig så radikalt beroende på från vilken synvinkel man betraktar det.

Våra krav för vår kamp måste formeras från vår verklighet, från hur samhället ser ut för oss. Våra krav är enkla.
För 90 procent i a-kassa. För allas rätt till arbete. För mer personal i välfärdssektorerna. För allas rätt till en trygg ålderdom. För ungdomens rätt till utbildning. För allas rätt till sjukvård. För allas rätt till välfärd. Dessa krav förkroppsligar vi genom vår rörelse – arbetarrörelsen.

Det bjöds även på uppträdande från en vänsterkör som sjöng några låtar. Efter demonstrationen arrangerades fika och socialt umgänge i kårhuset.

Kinda
I Kinda hade Socialisterna ett firande av första maj i samarbete med ABF. Ett tjugotal personer i olika åldrar samlades i ABFs och Hyresgästföreningens lokal för att uppmärksamma arbetarrörelsens dag. Firandet inleddes med smörgåstårta och fortsatte efter det med att Alexander Bergqvist från Kindas lokalgrupp av Socialisterna höll ett kort tal om varför han är socialist.

Efter talet dukades resterna av smörgåstårtan ut, och kaffekannorna in. Under fikat hölls en diskussion om det lokalpolitiska läget i kommunen och tillfällen för kontaktskapande mellan de rörelser och organisationer med gemensamma intressen. Störst tyngdpunkt i diskussionen var frågan om centraliseringen av kollektivtrafiken i länet. Vilket innebär att kommunens gratisbussar kommer att försvinna.

Första majmöte i Kinda. Foto: nyttarbetarparti.se

Frågan ansågs av firandets deltagare ha stor vikt och man beslutade att göra ett uttalande från firandet.

Uttalande från Socialisternas Första majfirande!
En god social service för alla människor skall vara en rättighet. I detta
ingår möjligheten att kunna röra sig fritt och ha en fungerande vardag.

För många har gratisbussarna i Kisa varit just en sådan service. Vi anser
att bussarna är en föredömlig inrättning och att de värda att bevara.

Därför skulle vi se det som mycket olyckligt ifall dessa skulle försvinna.
För många skulle det innebära en försämring av kommunens sociala service.
Vi vill därför uppmana alla partier och intresseorganisationer att ställa
sig bakom kravet att bussarna ska finnas kvar.

Firandet avslutades sedan vid fyratiden med kubbspel i vårsolen.

Västervik
I ett kallt vårväder samlades demonstrationståget i sedvanlig ordning på Fängelsetorget. Bakom fanor och frontbanderoll med texten ”Vi kräver fortfarande människovärde, frihet och jämlikhet” ställde demonstranterna upp. Slagorden ekade mellan husen i centrum medan demonstrationen gick mot sitt mål Stadsparken.

Foto: nyttarbetarparti.se

Väl framme i Stadsparken hälsade konfrencier Jacob Hoffsten alla välkomna och uppmanade de något fler än 100 deltagarna att ta för sig av kaffe, bullar och saft. Hoffsten uppmande även deltagarna att skänka pengar till den insamling som inletts till renhållningsarbetarnas konflikt i Stockholm. Mötets första talare var Albin Jansson från Västerviks gymnasium som hälsades välkommen upp i talarstolen. Jansson talade om ungdomens villkor i dagens samhälle och inledde på följande vis.

Vart vi än vänder blicken ser vi samma saker, ruiner och spillror av vad våra äldre generationer en gång kallade för välfärdsstaten. Välfärdsstaten ja det är ett begrepp de flesta i min generation är fullständigt obekanta med. I varje fall vad det gäller praktiska erfarenheter, i bästa fall har några av oss kanske läst om den, som något gammalt, något långt borta i historieböckerna. Välfärdsbygget var mer än bara en grundtrygghet för alla, det var en del av något större, ett samhällsprojekt. Inte bara för de arbetande, arbetslösa eller pensionärerna utan även för samhällets barn, för ungdomen.

Albin beskrev samhällsutvecklingen de senaste decennierna och konstaterade sedan följande.

Albin Jansson i talarstolen. Foto: nyttarbetarparti.se

Från att varit ett samhälle under utveckling genom ökande jämlikhet, ökande frihet och allt starkare solidaritet är vi idag ett samhälle under avveckling genom minskande jämlikhet, minskande frihet och allt svagare solidaritet. Den generation jag tillhör, vi som är födda under 1990-talet och dem som föddes under 1980-talet, vi är de första generationerna i Sverige på hundra år som får det sämre än våra föräldrar!

Talet avslutade Jansson med att konstatera att även om mycket var mörkt är allt knappast förlorat.

Även om min bild av den verklighet jag ser och upplever är mörk är jag inte på något vis pessimist, tvärt om. Jag är övertygad att maktlöshet och uppgivenhet är sjukdomar som kan botas, bara man har det rätta botemedlet.
1900-talets alla sociala framsteg var resultat av arbetarrörelsens kamp och strävanden, idag måste rörelsen dock börja om från början. Men jag är övertygad att samma krafter finns kvar, samma makt slumrar idag i folkflertalets stora massa, vi har bara glömt bort att den finns och hur vi skall kunna utveckla den.

Efter att Jansson applåderats ner från talarstolen var det dags för nästa talare, sotaren Anna Lagerman. Lagerman behandlade samhällsutvecklingen i det stora perspektivet, den arbetande människans svårigheter genom olika tider och hur arbetarrörelsens välfärdssträvanden under 1900-talet blev det första verkliga brottet mot detsamma. Hon talade även om hur dagordningen i samhället totalt vänts till sin motsats.

Anna Lagerman i talarstolen. Foto: nyttarbetarparti.se

Reform var förknippat med förbättring. Idag vet vi att när det vankas reformer så är det något nytt djävulskap på gång. Och sociala reformer finns numera inte med på en politisk dagordning i Sverige.

Jag vill förändra. Ingenting är oss givet, allt vad vi själva vill åstadkomma måste vi också vara beredda att kämpa för.
Vår vilja och vår tro på att gemensam handling lönar sig göms inom oss i dessa hårda tider men kan återuppstå i ett kollektiv av delad kraft.

I dagsläget är det vi som är ”de andra”. Liberalismen har gjort sig hemmastadd, betraktas av både socialdemokrater, LO-ledningen och alliansen som självklar och given. Däri är också våran styrka som socialister, vår förmåga att se bortom detta rådande samhällsklimat och skymta någonting annat, något bättre för flertalet.
Handlandet behöver heller inte vara av praktisk art. Det viktigaste vi har, och sedan länge har erövrat, är vår kritiska blick, vårt sökande efter något bättre, något som innefattar flera och sträcker sig längre. Däri är våran styrka, i vår förmåga att ställa de avgörande frågorna om social jämlikhet, global rättvisa och ofta också frågorna om ett hållbart samhälle. I det kan vi känna stolthet. Högern och marknadsliberalerna har inte ställt dessa frågor och gör det inte heller idag. Däri har de inget intresse, det gagnar inte dom själva.

Mellan talen spelade musiker från Västerviks viskola låtar om förtryck och motstånd för mötesdeltagarna.

Trubadurerna underhåller. Foto: nyttarbetarparti.se

Nästa talare på dagordningen var Erik Lundgren, träindustriarbetare och ordförande i GS-fackets verkstadsklubb på fönsterfabriken i Överum. Lundgren behandlade kampen på arbetsplatserna, dess villkor och vilka frågor som stod på dagordningen. Lundgren inledde sitt tal med den ofta upprepade föreställningen om att ”så länge man har ett jobb har man det bra” och bemötte den senare i talet.

Med en usel a-kassa förvandlar man kön av arbetslösa till ett slagträ, ett slagträ för att slå sönder villkoren för oss som idag ”har det så bra”.
Kan våra löner sänkas genom att vår makt krossas då är det inte bara arbetsgivarnas vinster som växer, utan framförallt deras makt!

Idag arbetar redan 30 000 industriarbetare i Sverige för under 19 500 i månaden. Inom den offentliga sektorn bland välfärdsarbetarna är lönerna som alltid låga och i den privata tjänstesektorn växer snabbt ett underskikt av arbetande fattiga fram. Alltså människor som arbetar gott och väl mer än 8 timmar om dagen, men ändå knappt kan få livet att gå runt.

Erik Lundgren i talarstolen. Foto: nyttarbetarparti.se

Idag kan kanske många av oss säga, att vi har det bra så länge vi har ett jobb att gå till. Men till er som lever i denna illusion säger jag följande;
Lägg ihop medlemsraset från fackföreningarna med passiviteten bland medlemmarna och vi får en facklig försvagning. Lägg ihop den höga arbetslösheten med den usla a-kassan och vi får ett enormt tryck. Lägg ihop de dåligt betalda arbetena och de otrygga anställningsformerna. Ja lägg ihop allt detta och fråga er hur länge till, hur länge till kommer vi som har jobben kvar kunna säga att vi, ja vi har det så bra vi.

Som jag ser det är två stridsfrågor avgörande för om vi skall kunna försvara oss eller inte. Det handlar om att återorganisera vårt motstånd. Som första fråga ställer jag uppryckningen av våra fackliga organisationer. Organisationerna måste demokratiseras, makten över avtal och stridsåtgärder måste flyttas närmare oss medlemmar för att vi skall kunna leda försvaret av våra villkor. Medlemmarna måste aktiveras och det kräver demokratisering av organisationerna. Vi kan inte leva i illusioner om klassamarbete med våra motståndare. De attackerar oss hela tiden och vi sitter på läktaren och undrar vad som händer!

Sist ut på talarlistan var konfrencier Jacob Hoffsten som gav ordet till sig själv. Hoffstens tal handlade om välfärdsfrågorna och kampen mot nedskärningarna. Hoffsten bemötte borgerlighetens sk. ”ekonomiska argument”, dvs. myten om finansieringsproblemet, myten om att välfärden är ”för dyr” och därför måste ”reformeras” (bort).

Det är nämligen ett argument som är falskt redan från första början! Våra offentliga finanser förutspås av finansdepartementet gå med enorma överskott framöver, det till och med utan skattehöjningar eller nedskärningar. Vi har en stark ekonomi, att vi behöver skära ner för att spara är en lögn!
När nu det ekonomiska argumentet blivit avklätt står den nakna sanningen kvar. Det verkliga skälet till nedskärningar är inte ekonomiskt, det är ideologiskt. Dagens politiker vill inte ha en stark offentlig välfärd som skapar trygghet för vanligt folk. Dagens politiker är anhängare av nyliberal marknadsideologi som syftar till att allting är varor som ska köpas och säljas. De står för ett samhälle där den som kan betala mest får den bästa, men de som inte kan betala? Ja gissa själva. En sådan ideologi är de rikas ideologi. Bakom deras tal om att skära ner för att rädda ekonomin står en agenda för att montera ner välfärdsstaten som arbetarrörelsen i Sverige byggt upp för att garantera arbetare arbetslösa och pensionärer den trygghet som tidigare endast de rika hade råd med. Man kan alltså säga att vi budgetbalanserar oss tillbaka till ett samhälle mer likt 1800-talet, där Svensson ska stå med mössan i hand och be om allmosor av de rika.

Jacob Hoffsten i talarstolen. Foto: nyttarbetarparti.se

Hoffsten avslutade sitt tal med följande uppmaning till mötesdeltagarna.

För att försvara vår välfärd duger det inte med att rösta, dagens etablerade partier har ett tyst samförstånd om att fortsätta nedskärningspolitiken. Vi måste själva ta ansvaret för att organisera motståndet mot deras katastrofala politik. Vi måste återuppbygga vår rörelse för ett bättre samhälle. Därför uppmanar jag samtliga. Låt inte en nedskärning passera oemotsagt. Var aktiv på din arbetsplatts och i din fackförening. Vi måste börja kämpa nu, alltför mycket har redan gått förlorat.

Efter att Hoffstens tal avslutades mötet med allsång av arbetarrörelsen internationella kampsång Internationalen.

Malmö
I Malmö deltog Socialisterna i Vänsterpartiets tåg som avgick från Möllevångstorget. Efter demonstrationen samlades Malmös lokalgrupp av Socialisterna för att ha sitt sista möte som lokalgrupp. Vid mötet valde man att ombilda sig till en socialistförening och valde därmed en lokal styrelse. Det hela är ett resultat av att lokalgruppen efter lite mer än ett år har vuxit i medlemsantal genom sin verksamhet.

Socialister i Vänsterpartiets tåg i Malmö. Foto: nyttarbetarparti.se


Läs talen!
Samtliga tal finns i sin helhet i tal-arkivet

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER