RSS

Amaltheadådet, dess bakgrund och följder – Mattias Aspegren

Amaltheadådet var ett sprängattentat mot logementsfartyget Amalthea som låg förankrat i Malmö hamn i juli 1908. Fartyget huserade vid tillfället för attentatet engelska strejkbrytare som var inhyrda av hamnarbetsgivarna i Malmö som svar på en utdragen strejk från hamnarbetarnas sida.

Amalthea, spränghålet syns i båtens sida.

Bakgrund
Konflikten kretsade kring ett antal frågor, bland annat rätten att själva kunna utse sin arbetsledning, att själva kunna fördela arbetet på arbetsplatsen, för skäliga löner, för trygghet i anställningar och arbetsmiljö och för rätten att organisera sig och bilda en motpart till arbetsgivaren.

Konflikten mellan parterna var lång och stundvis väldigt infekterad. Framförallt när arbetsgivaren valde att hyra in engelska strejkbrytare och hamnarbetarna plötsligt stod inför inte bara en förlorad konflikt utan potentiellt även utan försörjning tog konflikten an en ytterligare dimension.
Det ansågs inte säkert för strejkbrytarna att kvarteras in på land och man valde att inkvartera dem på en båt i hamnen, Amalthea, som bevakades av polis från kaj dygnet runt. Arbetarna organiserade otaliga demonstrationer vid kajkanten. Vid ett tillfälle öppnade de engelska strejkbrytarna ombord på båten eld mot de demonstrerande.

De tre engelska skyttarna åtalades men frikändes av Malmö rådhusrätt. Tre ungsocialister som varit indirekt inblandade i konflikten, Algot Rosberg, Alfred Stern och Anton Nilsson var djupt berörda av händelserna i hamnen och planerade sprängdådet mot båten som en hämnd mot strejkbrytarna och ett potentiellt avslut på konflikten.

Natten till den 12 juli 1908 rodde således Anton Nilsson ut till Amalthea och placerade en bomb på dess skrov. Anton Nilsson hävdade otaliga gånger att meningen aldrig var att skada eller döda någon och att de i planeringen av dådet tagit nogrann beaktning till detta. Av anledningar som de inte kunde förutspå hade dock ett stort antal strejkbrytare just den natten inkvarterats på det däck där explosionen ägde rum och den dödade således en strejkbrytare och skadade 23 andra. Dådet var menat som en signal till arbetsgivaren och strejkbrytarna, inte som ett attentat arbetare emellan.

Domar och massivt stöd
Anton Nilsson och Algot Rosberg blev dömda till döden i flera instanser, men fick i Högsta Domstolen sina straff omvandlade till livstids straffarbete, vilket även blev Alfred Sterns straff. En massiv kampanj för att få dem frigivna iscensattes av arbetarrörelsen och man samlade in 130 000 namnunderskrifter som lämnades in till högsta domstolen. Man anordnade även otaliga demonstrationer för att få de dömda frigivna.

Vid en sådan den 1 maj 1917 tågade tiotusentals arbetare till fängelset där Anton Nilsson satt fängslad. Vakter, beväpnade med kulsprutor och med order om att hellre skjuta Nilsson än att låta honom fritas, var utposterade längs fängelsemuren. Det hela slutade med att demonstranterna fick ge upp och demonstrationen upplöstes. Till slut, i oktober 1917, beordrades det att Anton Nilsson skulle släppas, som det första beslut den nya regeringen med Socialdemokraterna i spetsen fattade.

Händelsen anses vara en av de största i den Svenska arbetarerörelsens historia. Det finns många paralleller att dra mellan arbetarnas situation vid tiden för dådet och idag.

Mattias Aspegren,
Malmös Socialistförening,
juni 2011

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER