RSS

Privatiseringens effekter – Kalle Wadin Wesslén

I september kom Studieförbundet Näringsliv och samhälle, SNS, ut med en rapport som i första hand pekar på att privatiseringens effekter inom den svenska välfärden är dåligt utredda. I andra hand pekar rapporten på att, när det kommer till de undersökningar och studier som väl finns, saknas det belägg för att privatiseringar inom vård, skola och omsorg skulle leda till förbättringar i kvalitet och effektivitet, vilket den borgerliga regeringen dock alltid har hävdat.

Illustration: Robert Nyberg

Kort sagt kan rapporten sammanfattas med att den borgerliga regeringen av ideologisk övertygelse har genomfört en rad privatiseringar av den svenska välfärden helt utan att följa upp effekterna och se om resultatet verkligen har varit lyckat, vilket allmänheten bör kunna förvänta sig att beslutsfattare gör. När en åtgärd inte får positivt resultat finns det anledning att stanna upp och tänka till, men den slutsatsen har inte regeringen dragit, utan de fortsätter på den inslagna samhällsdestruktiva linjen helt utan reflektion.

Att överge en väl beprövad offentligt driven välfärdssektor och istället utan rimliga förberedande utredningar lägga över mycket av dess uppgifter i händerna på privata aktörer är i allra högsta grad oansvarigt. För att ta upp några konkreta punkter från rapporten: i sin sammanfattning skriver SNS att forskningsresultaten inte visar på några entydiga effektivitetsvinster av privatiseringen inom välfärdssektorn. Ej heller finns det några tydliga belägg för en ökad kvalitet. Den effektivitet som regeringen genom sina privatiseringsåtgärder har eftersträvat har uteblivit på det viset att utföraren, med andra ord privata företag inom äldreomsorgen eller friskoleföretag, tjänar mer pengar än de kommunala och statliga utförarna gjort tidigare, men det gynnar inte skattebetalarna eftersom kostnaderna inte har minskat. Sammanfattningsvis är kostnaden för att bedriva välfärd desamma nu som tidigare, men vinsterna har blivit större, alltså att pengar förflyttas från det offentliga till ägarna av de privata företagen.

SNS tar upp i sin rapport att det överhuvudtaget är svårt att mäta kvalitet inom välfärdssektorn. Olika tänkbara mått har rejäla brister, såsom att mäta utvecklingen av elevernas betygsresultat som ett kvalitetsmått på skolan. I och med fenomenet med betygsinflation där skolor, friskolor såväl som kommunala, sätter glädjebetyg på sina elever för att öka skolans anseende, är detta ett opassande mått för kvalitet. Vidare tar SNS upp att privatiseringen har en segregerande effekt på så vis att personer med bättre ekonomisk ställning proportionellt sett är överrepresenterade som kunder hos de privata aktörerna, vilket skiljer de välbärgade åt från de inte fullt så välbärgade när det kommer till välfärdstjänster.

Trots att SNS arbetar på uppdrag av näringslivet går det i rapporten att läsa att rapportens författare inte riktigt anser att välfärdssektorn passar för privat marknad och den typen av konkurrens överhuvudtaget, bland annat eftersom en riktig kapitalistisk konkurrens kräver låga trösklar för inträde och utträde, så kallad flexibilitet. Att aktörer inom välfärdssektorn kan verka med denna flexibilitet är en omöjlighet eftersom det skulle kunna skada människors hälsa ordentligt, om företag kunde gå in i och ut ur välfärdssektorns marknad hur som helst och kunder slussas mellan olika företag utan eftertanke bara för att något företag helt plötsligt har beslutat att lägga ner sin verksamhet.

Kalle Wadin Wesslén,
november 2011

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER