RSS

Välbesökt föreläsning i Arbetarrörelsens bokcafé

tis, Nov 15, 2011

Aktiviteter

Torsdagen den 10 november besökte författaren och dokumentärfilmaren Renzo Aneröd Arbetarrörelsens bokcafé i Västervik. Lokalen fylldes snabbt och mötet pågick i närmare två timmar. Temat för kvällen var ”klass och identitet.”

Renzo Aneröd föreläser. Foto: nyttarbetarparti.se

Aneröd började med att berätta att han var besviken på svensk vänster, dess val av frågor och bristande fokus. Han menade att man måste fatta att ”något har gått allvarligt fel när nationalister, religiösa grupper och kriminella gäng har större inflytande än vänstern”. Han menade att socialister inte skall vara som små barn som står bredvid och kastar sten på makten. Socialister skall känna att ”vi skall ta över, vi skall ha makten”. Traditions- och historielöshet är inte bra, de andra krafterna, religiösa och nationalistiska) har sina egna traditioner och sin egen historia.

Föreläsningen hölls utifrån Aneröds egna livserfarenheter med början i 1990-talet och den djupaste krisen i Sverige sedan 30-talet. För generationerna som växte upp under 60- och 70-talet fanns en stor och utbredd optimism och framtidstro. De som då var unga hade självförtroende och var övertygade om att de faktiskt kunde förändra världen. Enligt Aneröd försvann denna optimism efter nederlaget med löntagarfonderna. Sedan dess har arbetarrörelsen och socialdemokratin endast abdikerat på punkt efter punkt.

Jag var tonåring på 80-talet och minns hur SAF (idag Svenskt Näringsliv) satte igång sin motoffensiv mot arbetarrörelsen med ”satsa på dig själv”, yuppies och porschar. Detta har gett effekt.

I en undersökning bland ungdomar om de var beredda att sänka sin lön för att få ett jobb svarade många ”ja”. Detta hade aldrig skett för 30 år sedan, då hade folk sagt ”aldrig!”.

Samtidigt som satsa på dig själv-kampanjen kom också de första naziskinheadsen, berättade Aneröd. De var inte många, bara några stycken i varje storstad men de var ett första tecken.

När arbetarrörelsen krossas eller låter sig själv dö, då finns där redan andra grupper som är beredda att ta över. Det exploderade under tidigt 90-tal när den nyliberala offensiven inleddes på allvar med regeringen Bildt. Samtidigt kom Ultima Thule, Bert Karlsson och Ny demokrati.

Samtidigt som hela bruksorter lades ner, nedskärningarna avlöste varandra inom offentlig sektor och massarbetslösheten växte pågick krig på Balkan, i Somalia och Irak. 70-talet innebar som jag tidigare sagt optimism, 90-talet innebar hat, rädsla och frustration.

Med denna bakgrund är det inte svårt att förstå varför andra typer av rörelser, men också subkulturer, kunde växa fram under 90-talet: fältet stod öppet. Vad gör folk när de faller, frågade Aneröd? Jo de slåss med allt de har för att komma upp igen.

Aneröd pekade på att livssituationen för ungdomar från den vita arbetarklassen och bland invandrare på många sätt var den samma. Föräldrarna till de svenska ungdomarna hade fått gå hem från jobben och invandrarungdomarnas föräldrar fick inga jobb alls, i varje fall inte i relation till vad de flesta var utbildade till. Båda ”sidorna” fick uppleva en fallande resa nedåt. Renzo konstaterade träffande att ”ingen flyttar från ett land till ett annat för att få det dåligt”.

Den nynazistiska rörelsen i Sverige var fram till 1996 den största i världen i relation till folkmängd. Samtidigt växte också outlawkulturen fram med etablerande av amerikanska MC-klubbar som Hells Angels.

För mig var det ingen mening att misshandla nazisterna på gatorna som många i vänstern sysslade med vid denna tid. Jag ville utmana dem. Detta gjorde jag bland annat på den kulturella arenan. Som motkraft till Vit-maktmusiken var jag med och startade Röd-maktbandet, EAK.

Aneröd fortsatte med att berätta om sitt sociala arbete som ungdomsledare i Göteborg under 90-talets senare del. Bland annat arbetade han med ett gäng somalier. 1998 var arbetslösheten bland somalier i Göteborg 98 procent.

Liberalerna har missat att vi människor inte bara är frihetsälskande individer. Vi är också flockdjur. Jag anser att man i vänstern är klassförrädare om man inte försöker vinna tillbaka dem som gått åt andra håll. Det är sant att Sverigedemokrater och kriminella är klassförrädare, men det är även socialister som inte försöker peka ut en annan väg och vinna tillbaka dem som glider iväg. Jag vet att om dem som på 90-talet blev naziskinheads hade varit unga på 70-talet hade de kanske lyssnat på progg istället för vit-maktmusik.

I den fulla lokalen trängdes mötesdeltagarna i pausen för att kunna förse sig med kaffe och fika. De efterföljande diskussionerna fortsatte till stor del att handla om den svenska vänsterns oförmåga att agera. Arrangörerna Västerviks Socialistförening lovar att återkomma med fler föreläsningar till vintern och våren.

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER