RSS

Albin Jansson – Om nedskärningarna inom skolan

tis, Mar 13, 2012

Tal

Tal hållet den 10/3 2012 på Spötorget i Västervik av Albin Jansson, studerande och styrelseledamot för Västervik Socialistförening. Runt 15o personer deltog vid mötet.

Mitt namn är Albin Jansson och jag står här för jag vill klargöra en del saker angående nedskärningarna som försegår nu. Både i kommunen och utanför. Jag vill klargöra varför jag anser att dessa nedskärningar har och kommer skapa ett allt värre och orättvisare samhälle för oss studenter, arbetande, arbetslösa, pensionerade och barn. Vi gymnasieelever har drabbats oerhört mycket och det kommer bara bli värre om det fortsätter. Större klasser, tejpisolerade fönster på vintern, skolmat som kostar 2 kronor per portion och dålig utbildning är bara några av de många negativa sakerna i den svenska kommunala skolan.

Albin Jansson i talarstolen. Foto: Agne Regell

Det är Hjalmarsson i spetsen och resten av partierna ifrån höger till vänster har man dragit på sig en extrem nedskärningspolitik i Västerviks kommun. Hela 33 miljoner ska bort när det kommer till barnomsorgen och skolan. Man har som mål att spara in alla dessa miljoner pågrund av att de säger att vi måste ha våran budget i balans. Jag vill mena att att detta är ett orimligt argument. Sverige har ett överskott på 735 miljarder kronor varje år, som istället för att användas till det vi behöver dem till skjuts dem undan åt att betala på en statsskuld vi egentligen inte har.

Min punkt här idag är att vi måste ändra på denna politik. Om vi fortsätter spara in på skolan eller övriga offentliga sektor kommer det bara leda till värre sparningar i framtiden. Om vi går med på att dem ska spara in 30 miljoner kronor idag i skolan, vilka summor kommer det vara imorgon? Jag vill mena att om vi sparar in på löner, tjänster, och oss ungdomar och gör allt fler arbetslösa eller lågbetalda kommer det helt logiskt finnas ännu mindre pengar som går till nästa års budget, vilket kommer leda till att dem måste spara in ännu mer.
I skolan lär vi oss mindre och mindre, trots detta så ökar betygen. Med andra ord existerar det en betygsinflation i den svenska skolan. Man går idag i skolan för att få betyg så man kan få jobb, inte för att lära sig. Istället för att skolan erbjuder kunskap så erbjuder den oss en plats där lärare ser till att vi inte slår ihjäl varandra eller vandaliserar ute på gatan. Skolan fungerar som vilket dagis som helst, kunskapen får vi elever hitta på annat håll.

Samtidigt finns det skolor i övriga Sverige som har klarat sig relativt bra i från de minskade kunskapsnivåerna. Detta beror på kommunaliseringen. Tanken med kommunaliseringen 1989 var att flytta besluten så lokalt som möjligt men samtidigt fick det effekten att resurser fördelades ojämt mellan elever på olika skolor. Skolor i kommuner med höginkomsttagare som skattebetalare får mer resurser per elev än de kommuner med låga inkomster.

Detta har skapat en kunskapsnivå som är parallell med vilken samhällsklass du tillhör. Det är arbetarklassen som får ta smällen. Istället borde man inte bara slåss för att man ska behålla smulorna vi har i skolan utan även förstatliga skolan. Detta vore det ända sättet om man anser att skollagen ska följas: Att alla har rätt till likvärdig utbildning oavsett varifrån du kommer.

Men för att förändra nedskärningspolitiken i skolan måste vi själva engagera oss. Vi elever måste bli medvetna om hur situationen ser ut och vad som krävs för att förändra den. Vi kan inte förvänta oss att skolan ger oss den information och kunskap vi behöver för att förstå hur vi ska förändra. Vi måste organisera oss själva och lära oss utanför skolans kalla lokaler. För om inte vi sätter krav på våran egen utbildning och på den miljö vi vistas på varje dag vem ska då göra det? Om vi elever inte försvarar våra skolor emot nedskärningar vad hindrar dem ifrån att fortsätta skära ner imorgon, nästa vecka eller nästa år? Om dem skär ner på våran utbildning, våra lärare och våran mat, vad kommer den ta ifrån oss sen? Vad kommer det finnas för anledning att gå ens gå till skolan då?

Min slutsats av att kolla på dem nedskärningarna som försegår nu är enkel. Så länge vi fortsätter att titta åt andra hållet så kommer det aldrig att upphöra. När vi inser att dessa nedskärningar drabbar oss alla måste vi också agera som en. Desto fler som sätter ner foten och säger stopp desto mer möjligt blir det att vända det åt det bättre.

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER