RSS

Kritik från fabriksgolvet och nöjdhet uppifrån

tor, Apr 19, 2012

Aktiviteter

Torsdagen den 19 april hölls årsmöte för repskapet i GS-fackets avd. 4. GS-facket är den fackföreningen som organiserar arbetare inom tryckerier och skogs-, trä- och sågverksindustrin och bildades efter sammanslagningen av tidigare Skogs- och träfacket och Grafiska fackföreningen. Förutom allt som hör ett årsmöte till hölls två intressanta apeller. Den ena från rörelsens topp den andra från rörelsens gräsrötter, båda behandlade fackföreningsrörelsens kris.

Per-Olof Sjöö, GS-fackets förbundsordförande talar inför repskapet.
Foto: nyttarbetarparti.se

Den första apellen hölls av Per-Olof Sjöö, GS-fackets förbundsordförande. Förbundsordförande Sjöö menade i princip att fackföreningen inte befann sig i en kris. Vissa problem fanns däremot, främst medlemstapp. Medlemstappet menade Sjöö berodde inte på att fackföreningsrörelsen i allmänhet och GS-facket i synnerhet har ”spelat ut sin roll”, så som borgerliga debattörer ofta försöker få det låta. Istället berodde förlusten av medlemmar på rationaliseringar inom produktionen, dvs. att arbetares levande arbete ersätts med maskiners döda arbete. En annan faktor, som Sjöö menade spelar ännu större roll, är regeringens attacker mot a-kassan, som gjort att många arbetare lämnat sina fackföreningar. Detta menade Sjöö var också själva syftet med försämringarna av a-kassan.

Sjöös perspektiv gick i linje med de vanliga perspektiven från ledare inom svensk fackföreningsrörelse. Den svenska fackföreningsrörelsen är ”världens starkaste” pga. hög organisationsgrad (73 procent inom LO-yrkena), att den ”levererar” till sina medlemmar i form av reallöneökningar och har bra försäkringar. Förbundsordförande Sjöö menade då att det är ”konstigt att vi inte pratar mer om allt facket åstadkommit”.

Sjöö försvarade även att GS-facket ingår i det sk. Industriavtalet och menade att reallöneökningar utan tvekan är fackföreningarnas viktigaste fråga. P-O Sjöö avslutade sin apell med att konstatera att ”om vi tappar rörelsen kan vi inte längre kalla oss för arbetarrörelse”.

När det efter apellen var dags för frågor från mötesdeltagarna och P-O blev tillfrågad om den svenska fackföreningsrörelsen verkligen är att betrakta som världens starkaste – när den inte kan bjuda motstånd mot varken regeringens eller arbetsköparnas attacker, svarade han att ”generalstrejker som man håller på med i Europa är ett tecken på desperation och svaghet snarare än stryka och rörelse”. Den svenska fackföreningsrörelsen hade sin styrka i att ”vi kan förhandla och sluta avtal”, som om fackföreningsrörelsen i Europa inte kan förhandla och sluta avtal. Han hade heller inget svar på frågan om hur rörelsen skall återupplivas.
GS-fackets förbundsordförande nämnde inte heller i en enda mening det faktum att samtidigt som reallönerna i Sverige under 15 års tid förvisso ökat har skillnaderna mellan klasserna vuxit i ännu större hastighet. Inte heller verkade han tänka på att det största problemet med a-kassan kanske inte är regeringens attacker utan att fackföreningsrörelsen inget gjort för att försvara den.

Den andra apellen var ett öppet brev som antagits av arbetarna på Totebo AB vid verkstadsklubbens årsmöte i februari. Brevet lästes upp som en apell av Petri Heinonen, träindustriarbetare på fabriken och tidigare klubbstyrelseledamot och skyddsombud. Heinonen är även medlem i Västerviks Socialistförening.

Petri Heinonen läser brevet från träindustriarbetarna på Totebo AB.
Foto: nyttarbetarparti.se

Brevet inleddes med att förklara varför det skrivits, arbetarna på Totebo menade att ”fackföreningen inte bara börjat utan även har tappat sin trovärdighet och legitimitet”. Detta genom att GS-facket, enligt arbetarna på Totebo hellre lägger pengar på kontokort och försäkringar för medlemmar än att bemöta de problem som medlemmarna ställs inför. Arbetarna på Totebo menade precis som Sjöö att den borgerliga regeringen är en tydlig motståndare. Brevet fastslog att det i nuläget inte finns mycket som talar för att räddning kommer komma från ”någon utomstående”, istället ”måste vi ta saken i egna händer och värna våra rättigheter och avtal”.

I brevet tog Toteboarbetarna också upp problemet med företagsflytt till låglöneländer och menade att GS-facket måste driva kravet om att det skall kosta att stänga fabriker i Sverige.

Brevet fastslog att ”fackföreningarna gått från kamporganisationer till administrativa organisationer” och att vanliga medlemmar idag tvingas se vad detta leder till. Enligt arbetarna på Totebo AB är det fel att skryta om att svensk fackföreningsrörelse har världens högsta anslutningsgrad, när både arbetsgivarna och fackföreningarna själva vet att ”vi totalt saknar bett”.

Brevet tog också upp frågan om strejkrätten och menade att det inte håller att ha den på förbundsnivå när arbetsgivarna flyttar ner allt fler förhandlingar till lokal nivå. De menade att strejkrätten istället borde flyttas ner också, närmare medlemmarna antingen till klubb- eller avdelningsnivå.

Brevet avslutades med att konstatera att medlemsavgiften inte är en stor fråga i sig.

”Här är vi är ense om att en fackavgift på 1 krona är dyr om fackföreningen är kass, likaså att en avgift på låt oss säga 2000 sek /mån är billig om föreningen däremot är bra och levererar vad medlemmarna förväntar sig”.

Petri Heinonen gavs applåder efter apellen men inga frågor ställdes. Förbundsordförande Per-Olov Sjöö var kvar i lokalen, men inte heller han hade något att säga. Apellerna är intressanta då de behandlar samma frågor, nämligen fackföreningsrörelsens situation idag och dess framtid, men sett från olika nivåer i rörelsen själv. Skillnaden är stor mellan rörelsen rötter och ledarskikt. Det är en skillnaden mellan frustration och nöjdhet.

Läs Toteboarbetarnas uttalande i sin helhet:
Öppet brev till GS-fackets förbundsstyrelse från arbetarna på Totebo AB

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER