RSS

Alexandra Isaksson – Första maj 2012

lör, Maj 5, 2012

Tal

Tal hållet den 1/5 2012 i Västerviks Stadspark av Alexandra Isaksson, sjuksköterskestuderande och styrelseledamot i Västerviks Socialistförening. Vid 2012 års första majfirande deltog strax över 100 personer.

Hej, jag heter Alexandra och studerar till sjuksköterska, jag är även aktiv i Västerviks Socialistförening.
I dag är det den 1 Maj, arbetarrörelsens helgdag. Det är den dag vi som arbetare ska ställa oss upp, sätta ner foten och göra våra röster hörda. Det är vi som bygger upp detta samhälle, det är vi som skapar allt men det är ändå våra behov som alltid kommer i andra hand.

Och nu när samhället är i en ekonomisk kris så är det också vi som drabbas hårdast.
Vinsterna fördelas främst mellan utbetalningar till aktieägare och feta bonusar till företagets ledning, oftast återinvesteras alltför lite i företaget.

Alexandra Isaksson, första maj 2012, Västerviks Stadspark. Foto: nyttarbetarparti.se

Det vi som arbetare måste förstå är att de är vi som skapar vinsterna till företagen, det är tack vare oss som företagen har kunnat växa, vi är produktionskraften och i goda tider står vi till företagets förfogande och arbetar i ett ökat tempo och oräkneliga timmar i övertid utan nämndvärd kompensation i förhållande till de vinster som skapas genom detta.

När konjunkturen däremot vänder slängs vi ut i arbetslöshet, mister vår ekonomiska trygghet och får i bästa fall leva på en arbetslöshetsförsäkring som trasas sönder för var dag som går på grund av de borgerliga politikerna.

Förtagen sparkar sina anställda, flyttar utomlands där arbetarna är ännu mer kuvade och kan tänka sig att jobba längre arbetsdagar för en lägre lön. Med misär får vi betala för överklassens vinstkalas.

Så ser det ut inom den privata sektorn. Den ekonomiska krisen drabbar även den offentliga sektorn. Jag har tidigare jobbat inom äldreomsorgen, där man var dag möter konsekvenser av nedskärningarna som drabbar vår välfärd.

Stora besparingar sker inom vår offentliga sektor, inte minst i vår egen kommun. Harald och company har kört kommunens ekonomi helt i botten, dels genom inkompetens och oaktsamhet men det är inte endast deras fel.
Staten har sänkt statsbidragen samtidigt som det finns en lag som säger att alla kommuner måste hålla ”budgeten i balans”. Kommunerna är enlig lag skyldiga att inte göra av med mer pengar än vad statsbidraget och kommunalskatten ger. På så sätt svälts kommunerna ut. Detta är anledningen till den nedskärningspolitik som förs.

Man ska ha klart för sig att bara för att kommunen har en dålig ekonomi så betyder det inte att nedskärningarna är en nödvändighet. Sverige som helhet är rikare än någonsin förut.

Finansdepartementet visar att vår offentliga sektor går med löpande överskott. Hela den offentliga sektorns finansiella förmögenhet uppgick 2011 till ca 650 miljarder kronor. Nedskärningarna i välfärden beror inte på den offentliga sektorns ekonomiska läge utan på grund av att våra riksdagspolitiker prioriterar att pengarna ska gå till annat.

Den finansiella förmögenheten går till skattesänkningar och till att betala av på en statskuld som i praktiken inte finns. De som tjänar på dessa skattesänkningar är höginkomsttagarna. Deras ökande berikningar är något som vi arbetare får finansiera med en allt sämre välfärd.

Ett annat hot mot vår välfärd, förutom nedskärningarna är privatiseringar och utförsäljningar.
Under tre decennier har våra välfärdssektorer sålts ut och blivit privatägda. Vad är då skillnaden mellan att ha en privat eller en statligt ägd välfärd? I statligt ägd välfärd kan välfärdsarbetare producera den bästa välfärden efter medborgarnas behov. I den privata tvingas personal att producera allt sämre välfärd för ägarnas vinst.

Jag anser att uppbyggnaden av vår välfärd inte ska handla om privatekonomiska intressen, den ska utformas efter våra behov. Så som var tanken med välfärden när arbetarrörelsen byggde upp den.

Genom privatisering går pengar, avsatta för att gå åter till folkflertalet, istället till privat berikning. Konsekvensen blir en sämre kvalitet och sämre villkor för personalen.

Dagens politiker får det gärna att låta som om det vore nytt och fräscht att privatisera, man använder termer som ”valfrihet” och ”alternativa driftsformer” Men jag frågar mig, hur nytt och fräscht är det att gå tillbaka till ett system som vi hade innan vi byggde ut den offentliga sektorn? Ett system där vinstintresset styr och där den som har mycket pengar kan skaffa sig bättre service än en vanlig arbetare. Ute på arbetsplasterna härjar underbemanning och försämrade förutsättningar för kvalitén på de jobb som utförs. Välfärden handlar inte om valfrihet. Välfärd handlar om trygghet, dvs att slippa tingas välja. Poängen är att det skall vara de bästa för alla och då behöver vi inte heller välja.

Vi vill inte bakåt, vi vill framåt! Men för att gå framåt måste vi först nå insikt om vårt läge innan vi kan börja göra det som verkligen krävs för att vända denna negativa politik som förs i vårt land. Vi måste organisera ett aktivt politiskt motstånd mot nedskärningarna.

Vi som är medlemmar i socialisterna – Välfärdspartiet motsätter sig denna nedskärningspolitik. Endast det bästa är gott nog. Vi kräver fortfarande mer personal inom skola vård och omsorg!

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER