RSS

Kristoffer Jannas – Amaltheamarschen 2012

sön, Jul 15, 2012

Tal

Talet hölls som representant ifrån Amaltheanätverket på Amaltheamarschen 2012 den 11 juli, där Socialisterna är en av flera aktiva organisationer. Talet hölls på Möllevångstorget i Malmö framför statyn Arbetets ära.

Hejsan. Jag heter Kristoffer Jannas och jag har varit verksam i arrangörsgruppen för Amaltheamarschen. Arrangörsgruppen har i år bestått av personer från ett flertal organisationer och partier, vilket är väldigt glädjande.

Vi är många som anser att denna händelse är väl värd att uppmärksammas. Genom att uppmärksamma denna händelse och de missförhållanden som då rådde vill vi ge en mer nyanserad bild av det som skedde. Samtidigt vill vi visa på att det finns betydande strukturella likheter och snarlika missförhållanden i jämförelsen mellan 1908 års Sverige och 2012 års Sverige.

Problemen i dagens samhälle är i grova drag de samma, men vårt förslag på lösning till detta problem, detta problem som är den kapitalistiska världsordningen, skiljer sig från den misslyckade skrämselaktion som blev Amalthea-dådet. Vi förespråkar inte individuella våldsaktioner. Vi förespråkar enhet inom arbetarrörelsen.

Amaltheadådet var ett sprängattentat mot logementsfartyget Amalthea, som låg förankrat i Malmö hamn 1908. Fartyget huserade vid tillfället för attentatet engelska strejkbrytare, som var inhyrda av arbetsgivarna i hamnen i Malmö. Detta var arbetsgivarnas svar på en utdragen konflikt och strejk som arbetarna i hamnen gett sig in i.

Konflikten kretsade kring ett antal frågor, bland annat rätten att själva kunna utse sin arbetsledning, att själva kunna fördela arbetet på arbetsplatsen, för skäliga löner, för trygghet i anställningar och arbetsmiljö och för rätten att organisera sig och bilda en motpart till arbetsgivaren. Konflikten mellan parterna var lång och stundvis väldigt infekterad. När arbetsgivaren valde att hyra in engelska strejkbrytare och hamnarbetarna plötsligt stod inför inte bara en förlorad konflikt utan potentiellt även utan försörjning, fick konflikten ytterligare en dimension.

Det ansågs inte säkert för strejkbrytarna att inkvarteras på land. Därför valde man att inkvartera dem på en båt i hamnen, dvs. Amalthea.  Amalthea bevakades av polis från kajen dygnet runt. Arbetarna organiserade demonstrationer vid kajkanten och vid just ett sådant tillfälle öppnade de engelska strejkbrytarna ombord på båten eld mot de demonstrerande. De tre engelska skyttarna åtalades, men frikändes av Malmö rådhusrätt.

Tre ungsocialister som inte varit direkt inblandade i konflikten, men djupt berörda av den, Algot Rosberg, Alfred Stern och Anton Nilsson planerade sprängdådet mot båten som en skrämselaktion riktad mot strejkbrytarna och ett potentiellt avslut på konflikten.

Natten till den 12 juli 1908 rodde Anton Nilsson ut till Amalthea och placerade en bomb på dess skrov. Både Anton Nilsson och de andra inblandade hävdade otaliga gånger att meningen aldrig var att skada eller döda någon och att de i planeringen av dådet tagit beaktning till detta. Av anledningar som de inte kunde förutse hade dock ett antal strejkbrytare kvarterats in på ett provisoriskt däck just där explosionen ägde rum, och följden blev att en strejkbrytare dödades och 23 andra skadades.

Dådet var menat som en signal till arbetsgivaren och strejkbrytarna, inte som ett attentat arbetare emellan. Anton Nilsson och Algot Rosberg blev dömda till döden i flera instanser, men fick i Högsta Domstolen sina straff omvandlade till livstids straffarbete, vilket även blev Alfred Sterns straff.

En massiv kampanj för att få de frigivna iscensattes av arbetarrörelsen och man samlade in 130 000 namn och lämnade in till högsta domstolen. Man anordnade även otaliga demonstrationer för att få de dömda frigivna och vid en sådan demonstration den 1 maj 1917 tågade ett tiotusental arbetare till centralfängelset i Härnösand där Anton Nilsson satt fängslad. Militären beordrades dit och besatte fängelset med kulsprutor och order gavs om att hellre skjuta Nilsson än att låta honom fritas. Demonstrationen förlöpte dock lugnt och till slut, i oktober 1917, beordrades det att Anton Nilsson skulle släppas, som det första beslut den nya Eden-Brantingska regeringen fattade.

Med detta sagt vill jag understryka följande: Amaltheamarschen går inte av stapeln varje år för att hedra de strejkbrytare som dödades år 1908. Inte heller för att hylla de tre dömda attentatsmännen. Amaltheamarschen syftar till att uppmärksamma denna händelse, eftersom den är Malmös arbetarrörelses i särklass viktigaste händelse och för att den var ett uttryck för en desperation sprungen ur en social misär och ett allt hårdare klassamhälle.

I dagens Sverige ser vi klassklyftorna öka. Bostadsbristen är alarmerande. Arbetslösheten har stabiliserats på en konstant hög nivå och bemanningsföretag ställer arbetare mot arbetare. Just konflikten kring bemanningsfrågan tog sig nyligen uttryck i att en fackföreningsrepresentant från Stockholm misshandlades och mordhotades i sitt eget hem av personer med anknytning till det kriminella gänget Warewolf Legion. Dessa personer tvingade fackföreningsrepresentanten med kniven tryckt mot hans strupe att dra tillbaka alla fackliga krav mot ett bemanningsföretag. Den ledande personen i misshandeln är bror till bemanningsföretagets ägare.

Där attentatsmännen kände sig tvingade att ta till individuella våldsaktioner i hopp om att mildra den ökande misären, uppmanar vi till enhet inom arbetarrörelsen.  För en enhet mot en gemensam fiende. Vi förespråkar den väg som på allvar kan utmana den rådande samhällsordningen. Denna väg består av organisation och bildning, Denna väg består av disciplin och agitation. Denna väg består av aktioner som denna som hålls idag.

Med årets paroller vill jag avsluta arrangörsgruppens tal: För ett jämlikare samhälle – nej till ökade klassklyftor. För enhet inom arbetarrörelsen.

Tack så mycket för att ni lyssnade.

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER