RSS

Sebastian Hällund – Amaltheamarschen 2012

sön, Jul 15, 2012

Tal

Sebastian Hällund talade för Malmös Socialistförening på Amaltheamarschen 2012. Talet hölls på Beijerskajen i Malmö den 11 juli, vid den plats där fartyget Amalthea 1908 låg förtöjd.

I måndags när jag läste pressmeddelandet från SAC om att en fackföreningsrepresentant från Västerorts LS i Stockholm blivit misshandlad och mordhotad satt jag på ett café i samma stad där övergreppet hade skett. När jag upprört berättade för mitt sällskap vad som hade hänt kommenterade denne med att det är så svårt att ta in att en sådan attack mot arbetarrörelsen skett här i Sverige. Vi är vana att höra om attacker mot bland annat fackföreningsaktiva i andra länder men det har hittills varit relativt sällsynt i Sveriges moderna historia, den historia som präglats av det vi kallar Den svenska modellen.   Ett Sverige med åtminstone ambitionen att vara ett jämlikt samhälle, ett samhälle där ekonomisk och social trygghet ska tryggas, ett samhälle som reaktion på tidigare tiders klassorättvisor.

Den svenska modellen är dock definitivt död. Ett samhälle där 13 % av alla barn lever i fattigdom, där arbetslösheten är 8 %, där ungdomsarbetslösheten är hela 28 % och där en direktör i snitt tjänar nära 50 gånger mer än en arbetare är inte ett samhälle med jämlikhetsambitioner. Det är ett samhälle där välfärd är till för den som har råd, där arbetslöshets – och sjukförsäkringar förvandlats till vad vi snarast kan kalla socialbidrag, där skola, vård och omsorg berövas sina resurser till förmån för alternativa driftsformer med riskkapitalister i spetsen. Ett samhälle som ständigt gynnar arbetsköparna är inget samhälle i samförstånd.

Det samförstånd som sägs råda mellan arbetsmarknadens parter är ett samförstånd helt på arbetsköparnas villkor. Arbetsköparna behöver inte ens dyka upp vid förhandlingsbordet och även om de gör det blir utgången ungefär densamma. Svenskt Näringsliv sa innan avtalsförhandlingarna började i våras att löneutrymmet för denna avtalsrörelse skulle bli 2,6 %. Efter veckor, ja månader, av intensiva förhandlingar kom de flesta av de större fackförbunden tillbaka och utropade i triumf: ”Vi lyckades höja era löner med 2,6 %!”.  Stora delar av facket har retirerat, använder sig av samma ”ansvarsretorik” som arbetsköparna och är glada bara de lyckas få till ett avtal.

Denna arbetsköparnas överlägsenhet syns även i den del av arbetarrörelsen som, trots hårda motvindar, ändå rör på sig. Efter förhandlingar mellan SAC och ett bemanningsföretag inom hotell – och restaurangbranschen om ogiltiga uppsägningar samt löneanspråk och obetalda semesterersättningar blev en fackföreningsrepresentant utsatt för rena maffiametoder måndagen förra veckan.  Att den person som ledde den mobb som under knivhot fick fackföreningsrepresentanten från SAC att dra tillbaka alla de krav som ställts mot bemanningsföretaget, visade sig vara bror till ägarna av företaget talar sitt tydliga språk. Bemanningsföretagen visar sina rätta ansikten som arbetsköparnas avskum gång på gång.

Detta är en attack på dels en medmänniska och kamrat men också på hela arbetarrörelsen. Det är en attack som visar hur mycket arbetsköparna de facto äger vårt uppehälle och det är en attack som på ett väldigt obehagligt vis ger oss en inblick i vartåt samhällsutvecklingen bär. Arbetsköparnas makt växer ständigt på bekostnad av vår. Främst när det gäller maktpositioner men även på bekostnad av vår säkerhet.

Kopplingen är solklar. 1908 kämpade arbetarna i hamnen i Malmö för bland annat rätten till organisering. Fram träder en bild av hur strejkbrytare på logementsskeppet Amalthea beskjuter arbetarna som demonstrerar för sina rättigheter. 2012 använder vi oss av den tillkämpade organiseringsrätten, ställer krav på nutidens strejkbrytarföretag och får våldsmän satta efter oss på grund av det. Bakom alla utvecklingsivrares floskler gömmer sig denna verklighet. Vi kan idag inte ens utöva den organiseringsrätt som hamnarbetarna kämpade för utan att behöva vara rädda för våra liv. Kamraten i Västerorts LS fick uppleva detta på det mest brutala sätt.

Om inte de senaste 30 årens grova nedskärningar inom offentlig sektor, de allt ökande klassklyftorna, och den allt mer utbredda misären varit tydliga signaler nog låt nu detta bli en. Låt oss visa den solidaritet med vår attackerade kamrat som vi misslyckats med att visa alla offren för de senaste decenniernas nedrustning av allt vad jämlikhet heter.  Låt den solidariteten vi bör visa med vår kamrat i Västerorts LS bli en ledstjärna för den solidaritet vi måste visa med hela arbetarkollektivet. En enda nedskärning till, en enda försämring av vår sociala trygghet till, ett enda fackligt fotsteg tillbaka är ett misslyckande. Det är här och nu kampen står. Ingen strid är för liten om vi ska lyckas bygga upp en kraftfull och stridbar arbetarrörelse igen.  Om vi inte lyckas försvara de landvinningar vi under föregående sekel tillkämpat oss har vi ingen möjlighet att vinna nya strider. Det här samhället duger inte. Endast det bästa kan vara gott nog.

Tack.

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER