RSS

Rapport från Amaltheamarschen 2012

sön, Jul 22, 2012

Aktiviteter

För andra året i rad har Malmös Socialistförening varit delaktiga i Amaltheanätverket i Malmö som arrangerar Amaltheamarschen. Marschen som hålls i Malmö är inne på sitt femte år och arrangeras för att uppmärksamma de historiska händelser som utgör bakgrunden till det som kommit att kallas Amaltheadådet.

Tåget marscherar genom Malmö. Foto: amaltheamarschen.se

Arrangemanget inleddes med en samling på Möllevångstorget i Malmö onsdagen den 11 juli och samlade ca 70 deltagare trots ostadigt väder. Konferenciern Mattias Aspegren från Amaltheanätverket och medlem i Malmös Socialistförening hälsade alla välkomna och presenterade trubaduren Rick Titrö som stod för musikunderhållningen på både Möllevångstorget och Beijerskajen.

Rick Titrö underhåller på Möllevångstorget framför statyn Arbetets ära.
Foto: amaltheamarschen.se

Efter musikunderhållningen presenterades Amaltheanätverkets talare Kristoffer Jannas, även aktiv i Malmös Socialistförening. Han inleder med att berätta varför Amaltheadådet bör diskuteras och hur vi kan jämföra det klassamhälle som existerade 1908 med dagens klassamhälle.

Det finns betydande strukturella likheter och snarlika missförhållanden i jämförelsen mellan 1908 års Sverige och 2012 års Sverige. Problemen i dagens samhälle är i grova drag de samma, men vårt förslag på lösning till detta problem, detta problem som är den kapitalistiska världsordningen, skiljer sig från den misslyckade skrämselaktion som blev Amalthea-dådet. Vi förespråkar inte individuella våldsaktioner. Vi förespråkar enhet inom arbetarrörelsen.

Kristoffer Jannas från Amaltheanätverket.
Foto: amaltheamarschen.se

Jannas fortsätter sedan berätta om bakgrunden till dådet:

Konflikten kretsade kring ett antal frågor, bland annat rätten att själva kunna utse sin arbetsledning, att själva kunna fördela arbetet på arbetsplatsen, för skäliga löner, för trygghet i anställningar och arbetsmiljö och för rätten att organisera sig och bilda en motpart till arbetsgivaren. Konflikten mellan parterna var lång och stundvis väldigt infekterad. När arbetsgivaren valde att hyra in engelska strejkbrytare och hamnarbetarna plötsligt stod inför inte bara en förlorad konflikt utan potentiellt även utan försörjning, fick konflikten ytterligare en dimension … Arbetarna organiserade demonstrationer vid kajkanten och vid just ett sådant tillfälle öppnade de engelska strejkbrytarna ombord på båten eld mot de demonstrerande. De tre engelska skyttarna åtalades, men frikändes av Malmö rådhusrätt. Tre ungsocialister som inte varit direkt inblandade i konflikten, men djupt berörda av den … planerade sprängdådet mot båten som en skrämselaktion riktad mot strejkbrytarna och ett potentiellt avslut på konflikten.

Jannas avslutade sitt tal med att prata om likheterna med 1908: Arbetslösheten är hög, bostadsbristen är alarmerande, att bemanningsföretag ställer arbetare mot arbetare samt att en facklig representant nyligen blev misshandlad och mordhotad av ett kriminellt gäng. Kristoffer Jannas menar att arbetarrörelsen måste samlas och skapa enhet mot den rådande samhällsordningen och han avslutar talet med årets paroller för Amaltheamarschen: För ett jämlikare samhälle – nej till ökade klassklyftor. För enhet inom arbetarrörelsen.

Efter Amaltheanätverkets talare och lite mer musikunderhållning från Rick Titrö ställde deltagarna upp sig på led och påbörjade sin marsch från Möllevångstorget genom centrala Malmö mot Beijerskajen där Amalthea låg förtöjd. Väl framme vid Beijerskajen erbjöds det fika från Amalthea bokcafé, bokförsäljning samt mer musikunderhållning och tal. Tal hölls från Vänsterpartiet, Ungvänster, SSU och Malmös Socialistförening. Dessa organisationer var några av de drivande krafterna i Amaltheanätverket.

Sebastian Hällund, sekreterare i Malmös Socialistförening, var den andra talaren i ordningen på Beijerskajen och likt Kristoffer Jannas lyfte han upp fackföreningsrepresentanten som nyligen blivit misshandlad och mordhotad i sitt hem. ”Detta får man ofta höra om från andra länder men har hittills varit relativt sällsynt i Sveriges moderna historia” menar Hällund. Han påpekar att det som kommit att kallats den Svenska modellen med en ambition om ett jämlikare samhälle med ekonomisk och social trygghet eftersträvats idag är död:

Den svenska modellen är dock definitivt död. Ett samhälle där 13 % av alla barn lever i fattigdom, där arbetslösheten är 8 %, där ungdomsarbetslösheten är hela 28 % och där en direktör i snitt tjänar nära 50 gånger mer än en arbetare är inte ett samhälle med jämlikhetsambitioner. Det är ett samhälle där välfärd är till för den som har råd, där arbetslöshets – och sjukförsäkringar förvandlats till vad vi snarast kan kalla socialbidrag, där skola, vård och omsorg berövas sina resurser till förmån för alternativa driftsformer med riskkapitalister i spetsen. Ett samhälle som ständigt gynnar arbetsköparna är inget samhälle i samförstånd.

Sebastian Hällund från Malmös Socialistförening.
Foto: amaltheamarschen.se

Hällund fortsätter beskriva att det s.k. samförstånd som sägs råda är ett samförstånd helt på arbetsköparnas villkor. Arbetsköparna bemödar sig inte ens dyka upp vid förhandlingsbordet och själva sätter ett tak för löneutrymmet – som facket sedan håller sig inom men ändå jublar i triumf för att man förhandlat fram. Att det finns en koppling mellan dagens klassamhälle och 1908 års klassamhälle menar Hällund är självklar:

Kopplingen är solklar. 1908 kämpade arbetarna i hamnen i Malmö för bland annat rätten till organisering. Fram träder en bild av hur strejkbrytare på logementsskeppet Amalthea beskjuter arbetarna som demonstrerar för sina rättigheter. 2012 använder vi oss av den tillkämpade organiseringsrätten, ställer krav på nutidens strejkbrytarföretag och får våldsmän satta efter oss på grund av det. Bakom alla utvecklingsivrares floskler gömmer sig denna verklighet. Vi kan idag inte ens utöva den organiseringsrätt som hamnarbetarna kämpade för utan att behöva vara rädda för våra liv. Kamraten i Västerorts LS fick uppleva detta på det mest brutala sätt.

Hällund avslutar sitt tal med att påpeka att för de som inte märkt av de senaste 30 årens försämringar av välfärd, ökade klassklyftor och ökade fattigdom så bör händelsen med vår attackerade kamrat vara en tydlig signal och som sista ord säger han:

En enda nedskärning till, en enda försämring av vår sociala trygghet till, ett enda fackligt fotsteg tillbaka är ett misslyckande. Det är här och nu kampen står. Ingen strid är för liten om vi ska lyckas bygga upp en kraftfull och stridbar arbetarrörelse igen.  Om vi inte lyckas försvara de landvinningar vi under föregående sekel tillkämpat oss har vi ingen möjlighet att vinna nya strider. Det här samhället duger inte. Endast det bästa kan vara gott nog.

Efter alla tal och musikunderhållning avslutades marschen och deltagarna vandrade hemåt.

Läs talen i sin helhet:
Kristoffer Jannas tal
Sebastian Hällunds tal

En blogg från en av arrangemangets besökande:
Caligulas Konstaterande

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER