RSS

Första maj 2013 Västervik och Sundsvall

sön, Maj 5, 2013

Aktiviteter, Norrland, Västervik

I Västervik samlades Socialisterna med sympatisörer så som traditionen bjuder på Fängelsetorget. Tåget ställde upp bakom fanor, föreningsstandar och frontbanderoll med texten ”Vi kräver fortfarande människovärde, frihet och jämlikhet”. Vädret var finfint och fanorna smattrade i vinden från Gamlebyviken.

Första majdemonstrationen på väg från sin samlingsplats. Foto: nyttarbetarparti.se

Tåget gick genom centrala Västervik till Stadsparken och slagorden ekade mellan husväggarna. Flera anslöt sig medan tåget gick mot sitt slutmål. Väl framme i Stadsparken dukades bord med böcker och fika upp.

Tåget framme vid Stadsparken. Foto: nyttaretarparti.se

Johannes Regell, ordförande för Västerviks Socialistförening hälsade alla deltagare välkomna men gjorde också en påminnelse.

Johannes Regell, ordförande Västerviks Socialistförening är möteskonfrenciér.
Foto: nyttarbetarparti.se

Samtidigt som jag vill hälsa er alla välkomna och hoppas att vi får det trevligt idag, vill jag också att alla vi som samlats här skall vara medvetna om det faktum, att samtidigt som vi här idag har kunnat lyfta våra krav på rättvisa och jämlikhet utan att hotas av våld, förföljelse och fängelse av polis eller militär, att samtidigt som vi idag kommer kunna avsluta vårt första majfirande med grill och musik tvingas våra kamrater på många håll runt om i världen, just nu, i denna stund slåss mot polis, riskera långa fängelsestraff och även plikta med sina liv för rättigheter som vi många gånger tar för givna.

Dagens första talare var Lotta Angantyr från Västerviks gymnasium. Lotta talade om hur skolan blir allt sämre och hur skolan kanske bäst beskrivs av ordet brist.

Det är brist på det mesta på min skola, som lokaler och läromedel, och kommunpolitikerna som har ansvaret fortsätter att skära ner på den plats som har stor betydelse för unga människors framtid. Här i Västervik har redan ett antal program lagts ned, och fler kommer läggas ned.

Lotta Angantyr håller sitt första majtal. Foto: nyttarbetarparti.se

Hon fortsatte att beskriva situationen och hur alla de protester som skulle behövas har uteblivit, hur elever som hon själv i år har accepterat alla försämringar.

Det är nu som vi elever skulle agerat och gjort motstånd. Stått upp för våra rättigheter. Men breda protester har uteblivit. Det finns ingen progressiv elevorganisation, inte ens ett fungerande elevråd.
För motivationen, den har dött ut.

Angantyrs tal handlade om hur denna maktlöshet inte kan tillåtas fortsätta om vikten av organisering och att unga människor använder sina röster för att försvara sig och avslutade sitt tal med:

Vi som bygger samhället har makten att forma det efter vår egen vilja. Vi måste bara fråga oss vad för sorts samhälle vi vill ha och hur vi ska nå dit. Det är först nu som jag på riktigt förstått vikten av att organisera sig. Hur vi behöver varandra. Hur vi behöver kämpa för ett rättvisare samhälle! Det är först nu som jag inser att jag inte får vara tyst. Att jag har en skyldighet gentemot er så som ni har gentemot mig. Jag har en röst och jag tänker börja använda den nu.

Efter att Lottats tal besvarats av applåder från de många åhörarna som samlats beträddes Stadsparkens scen av bandet Cirkelkamraterna. Cirkelkamraterna hade satts samman inför årets första majfirande och bestod av deltagare från den studiecirkel som Västerviks Socialistförening bedriver för gymnasieungdomar.

Cirkelkamraterna spelar för mötesdeltagarna. Foto: nyttarbetarparti.se

Efter Cirkelkamraterna spelat hälsades Alexandra Isaksson, sjuksköterska och ledande medlem inom Socialisterna upp i talarstolen. Isakssons första maj-tal handlade om rätten till arbete och satte massarbetslösheten i sitt rätta sammanhang.

Under tiden som arbetslösheten har skjutit i höjden går de som faktiskt har ett jobb på knäna ute på arbetsplatserna. Ändå utnyttjas inte arbetskraften som finns. För så länge som vi har en viss grad av arbetslöshet kan löner hållas nere och arbetstakten ute på arbetsplatserna öka desto mer. Allt för att skapa större vinst åt företagen.

Alexandra Isaksson i talarstolen. Foto: nyttarbetarparti.se

Isaksson menade att vi måste kräva vår rätt till arbete, att rätten till arbete är en mänsklig rättighet.

Det är dags att ta striden för vår rätt i samhället. Vi arbetar för att leva, vi lever inte för att arbeta.
Vi kan råda bot mot vågen av arbetslöshet, vi kan tillvarata på de arbetskraftsutbud som faktiskt finns i samhället. Och varför då inte satsa dessa på arbeten som tjänar folkflertalet? Tillsätt mer personal inom skolan vården och omsorgen. På detta sätt kommer de människor som vill ha ett arbete att sysselsättas, kvaliteten på arbetet att öka samtidigt som trycket på arbetsplatserna minskar och arbetarnas hälsa att förbättras.

Talet avslutades med en frågeställning som på många sätt träffade huvudet på spiken.

De finns människor som vill och kan arbeta men som inte får. Det sammanlagda antalet timmar för de människor som saknar arbete men som skulle kunna sysselsättas är uppe i 21,9 timmar i veckan. Skulle vi inte kunna lägga dessa timmar på något vettigare än försämrad hälsa för våra arbetslösa?

På tur stod sedan mer musik. De i sammanhang som detta kända trubadurerna John Johnsson och Tommy Knyckare spelade om vart annat egenskrivna låtar för mötesdeltagarna. Efter deras framträdande var det dags för Jacob Hoffsten, också han sjuksköterska och ledande inom rörelsen, att tala. Hoffstens tal behandlade välfärden och kampen för att försvara den mot nedskärningarna. Talet började med att kort reda ut betydelsen av själva begreppet välfärd samt välfärdens historiska framväxt. Hoffsten fortsatte sedan med borgerlighetens revansch.

Den numera i Göteborg bosatta västervikssonen John Johnsson spelar.
Foto: nyttarbetarparti.se

Tommy Knyckare spelar. Foto: nyttarbetarparti.se

Den reaktionära samlingen mot slutet av 1970-talet vände vinden. Kapitalismen återgick in i sitt normaltillstånd av kriser och borgarklassen stärkte sina organisationer. De samlade sig till att återta det som arbetarrörelsen lagt beslag på i välfärdsstaten. De samlade sig till att återta det politiska initiativet och återstärka sin position i samhället på arbetarklassens bekostnad. Borgerlighetens reaktionära revansch tog avstamp i Ronald Reagans och Margaret Thatchers nyliberala politik i USA respektive Storbritannien.

Jacob Hoffsten första majtalar. Foto: nyttarbetarparti.se

Hoffsten bemötte sedan den så kallade ”finansieringsproblematiken”, dvs. resonemanget kring att välfärden blivit allt för dyr och vi därför inte längre har råd med. De siffror han redovisade gav en annan bild.

Den offentliga sektorns andel av BNP kan användas som ett grovt mått på hur mycket vi satsar på välfärden. BNP är måttet på den totala ekonomiska produktionen i landet, och offentlig sektors andel av BNP har minskat från cirka 30 % 1982 till 26 % 2008 vilket är en enorm skillnad mätt i kronor och ören. De miljarder i mellanskillnaden som förut gick till välfärd finns idag i privata fickor. Pengarna har genom skattesänkningar gått från att demokratiskt kontrolleras av samhällets valda politiker till att vara privat kontroll i borgarklassens bankkonton och konsumtion.

För att kunna få självförtroendet att bekämpa nedskärningarna måste vi återta vår egen analys och bild av välfärden som projekt. Välfärden är inte till för att nätt och jämt hålla oss vid liv så vi kan slita i borgarklassens företag. Välfärden är inte till för att ge vinster till privata bolag, den ska inte vara en lekplats för riskkapitalister. Nej – Välfärden är till för vår trygghet och livskvalitet, den är vår rätt och den rätten ska vi utkräva.

Han pekade också på att välfärden, när den byggdes ut av arbetarrörelsen aldrig var tänkt som en lösning i sig eller ett substitut för en mer grundläggande samhällsförändring.

Men välfärden är också till för att genom denna trygghet stärka vår makt. Arbetarrörelsens målsättning stannade inte vid en välfärdsstat. Välfärden var tänkt som en hjälp på vägen, att genom tryggheten stärka vår makt för att vi ska kunna ta upp projektet att omskapa vårt samhälle i grunden. Det som varit arbetarrörelsen slutmål är ett samhälle där samhällets produktionskrafter används för att tillfredsställa människors behov istället för företags vinster. Ett samhälle där samhällets resurser, fabriker och naturtillgångar inte som idag ägs av en liten överklass, utan gemensamt av samhällsmedborgarna. Ett samhälle byggt på solidaritet. Ett samhälle vi kallar socialismen.

Efter talen avslutades mötet med allsång av Internationalen och grillfest i parken. Allt som allt deltog mer än 150 personer i 2013 år socialistiska första majfirande. En siffra som knappast innebär en jättesamling, men ändå bara något färre än vad Socialdemokraterna lyckades samla några timmar tidigare.

Läs talen i sin helhet:
Lotta Angantyr
Alexandra Isaksson
Jacob Hoffsten

Sundsvall
Första majfirandet i Sundsvall fick ändra uppsamlingsplats pga byggnationer på den utlysta uppsamlingsplatsen. Samlingen var sig lik på så vis att det var en salig blandning av människor och organisationer som gick under den gemensamma banderollen, ”Sundsvall är inte till salu!”.

Första majtåget i Sundsvall. Foto: nyttarbetarparti.se

Sundsvalls Socialistförening hade tillsammans med Vänsterpartiet, Ung Vänster, Rättvisepartiet Socialisterna och Socialistiska partiet även detta år anordnat ett enat vänstertåg. Förarbetet hade bestått i att sätta upp affischer och sprida flygblad i bostadsområden såsom bl.a Nacksta, Granloholm, Bredsand och Matfors, men även utanför köpcentrum.

Vädergudarna var inte helt med första majfirarna detta år, då det blåste en hel del. Trots stark vind blev det ändå en vacker majdag. Demonstranterna ställde i vanligt manér upp sig bakom den gemensamma banderollen och fanborgen av röda fanor, för att sedan vandra genom centrala Sundsvall.

Väl framme på torget kom det (trots tekniskt strul) att bjudas på sång av Vänsterpartiets kör ”Rödtjut”. Rödtjut följdes av författarinnan Vibeke Olsson som talade om Sundsvalls historia och att folkrörelsens hjärta finns just här i sundsvallstrakterna. Efter att Olsson hade talat gick stafettpinnen till Socialistiska partiet för att sedan vandra vidare till Rättvisepartiet Socialisterna och därefter Ung Vänster. Olyckssamt nog hann aldrig Sundsvalls Socialistförenings ordförande och talare Erik Åslund hålla sitt tal; tiden hade gått åt till tekniskt strul och andra tillkortakommanden och torget hade nu bokats av Socialdemokraterna. Talet finns dock att läsa i sin helhet nedan.

Efter att ha packat ihop fanor och annat gick demonstranterna upp till Betlehemskyrkan där Rödtjut kom att underhålla, och Asylkommitén serverade fika. Sundsvalls Socialistförening hade bokbord på plats där det såldes böcker av intresse för den politiskt medvetne och delades ut pamfletter samt arbetsplatstidningen Väckarklockan.

Erik Åslunds första majtal

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER