RSS

Ny LO-rapport om arbetskraftsinvandring – Kalle Wadin Wesslén

I maj 2013 gav LO ut en ny rapport där de redogör sin syn på arbetskraftsinvandringen i Sverige. Rapporten heter ”Fusk och utnyttjande – om avregleringen av arbetskraftsinvandringen” och fick ganska stor uppmärksamhet i media.

I bild till höger, Kalle Wadin Wesslén.
Foto: nyttarbetarparti.se

Arbetskraftsinvandring har under en lång tid funnits i Sverige, men i slutet av 2008 trädde nya lagar i kraft som gjorde det möjligt med arbetskraftsinvandring även i branscher där det redan finns gott om inhemsk arbetskraft i landet. Det är detta som LO analyserar och som har föranlett rapporten. LO slår fast att det kan vara gynnsamt med arbetskraftsinvandring när det råder brist på arbetskraft, men att arbetskraftsinvandringen inom branscher där det redan finns gott om arbetskraft riskerar att skapa motsättningar mellan olika löntagargrupper. Av en sådan politik riskerar lönerna att sjunka och arbetsvillkoren försämras, vilket också tycks vara regeringens målsättning med lagändringen. Att ta in arbetskraftsinvandring till branscher där det redan finns hög arbetslöshet i landet kan inte ha något annat syfte än att just sänka lönerna och försämra arbetsvillkoren, ett kortsiktigt vinstintresse från olika företagargrupper. För att kunna upprätthålla lönenivåerna är det alltså nödvändigt att arbetskraftsinvandrarna får samma lön som inhemska anställda inom respektive branscher.

LO vill skrota den arbetstillståndsreform och de lagändringar gällande arbetskraftsinvandring som genomfördes 2008. Detta därför att de har visat sig ha stora brister och har gjort det möjligt för svenska företagare att sänka lönenivåerna och försämra arbetsvillkoren, genom att ta in arbetskraft som erbjuds mycket lägre löner inom branscher där det redan råder stor arbetslöshet. Tidigare fattade Arbetsförmedlingen beslut om att tillåta arbetskraftsinvandring inom branscher där det inom landet rådde brist på Arbetskraft. Detta avskaffades 2008. En annan del i reformen var att arbetstillstånden förlängdes. Tidigare gavs det arbetstillstånd i antingen 3 eller 18 månader, men i enstaka fall kunde det bli 24 månader plus möjlighet till 24 månaders förlängning. Nu tycks istället 24+24 månader ha blivit normen och de andra tillstånden undantagen. Tidigare har dessutom facket haft en viss roll och inflytande när det gäller beslut om arbetstillstånd, vilket ofta fattades av arbetsgivare, arbetsmarknadsmyndigheter och fackföreningar tillsammans, men LO skriver i sin rapport att facken med tiden har fått allt mindre att säga till om i dessa diskussioner och att arbetsmarknadsmyndigheternas roll har slopats helt. Det är alltså numer arbetsgivarorganisationerna som i princip själva fattar besluten.

LO ställer två krav när de vill se en ny utformning av arbetstillståndsbestämmelserna: bestämmelserna måste utformas så att den invandrade arbetskraften garanteras samma löner och arbetsvillkor som de inhemska arbetarna samt att bestämmelserna måste utformas på sådant sätt att det blir så svårt som möjligt för företagare att ställa arbetstagare mot varandra, så kallade lönekonkurrens. Under de 40 åren 1968¬–2008 rådde en lagstiftning på detta område om att Arbetsförmedlingen gav tillstånd till arbetskraftsinvandring där det rådde arbetsbrist, någonting som avskaffades 2008. Under de senaste åren har det kommit alltfler rapporter om utnyttjad arbetskraft, fusk och bedrägerier. Detta går att direkt koppla till den förändrade lagstiftningen och därför måste bestämmelserna ses över och ändras, för det är uppenbart att det nuvarande systemet inte fungerar.

Kalle Wadin Wesslén,
Sundsvalls Socialistförening,
juni 2013

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER