RSS

”Fackförbundet” IF Metall bryter återigen det fackliga löftet – Erik Lundgren

IFMetall har i dagarna tecknat skrivit under ett avtal med arbetsgivarparten Teknikföretagarna, där man är överens om att kunna teckna ett korttidsavtal på företagen, som innebär att lönen kan sänkas med 12 procent under nio månader som ett ”alternativ till uppsägning.” Låt oss backa klockan lite och se hur det såg ut 2008, då efterfrågekrisen i landet började och som var startskottet för den allt stigande arbetslösheten vi idag ser samt även de krisavtal som nu tecknas.


Dessa krisavtal mellan arbetsgivarna (Teknikföretagen) och IF Metall, tecknades när lågkonjunkturen hade skövlat jobb inom industrin. De stora arbetsgivarna fick efter central uppgörelse med IF Metall lov att sänka lönen och arbetstiden för de anställda. På så vis så skulle inga uppsägningar ske, lovade arbetsgivarna. Självklart vet ju varje rätt skolad fackföreningskämpe att när företagen lovar något, så blir det oftast tvärtom. Så blev det också i det här fallet, när man fått igenom avtalet, sparat pengar på lönesänkningarna, så sa man upp och skickade hem folk ändå. För de anställda arbetstagarna blev detta såklart en katastrof, med obefintlig A-kassa, sämre pension, sjukpenning, m.m. som följd.

Problemet med en ”temporär lönesänkning” är flera. De diskussioner som påbörjades för några år sedan med ”krisavtal med kortsiktig lönesänkning för att rädda jobben”, blev just inte temporär. Det lönesänkningsavtalet som IF Metall sa ja till runt -09 har nu smittat av sig till nästan hela löntagarsverige, dvs. nästan alla arbetsgivarförbund vill kunna konjunkturanpassa lönerna, när de vill och hur de vill.

Det andra problemet är att individen tycker att ”Det är ju bättre att ha ett jobb och gå ner i lön, än inget jobb alls”! Men att gå ner i lön räddar överhuvudtaget inga jobb alls, det är en kortsiktig lösning som är som ett gungfly. På lite längre sikt kommer detta att bli en nedåtgående spiral på allas löner i det här landet. Även på oss som har någorlunda trygga anställningar och relativt bra lön. Redan nu går det att se konsekvenserna av de krisavtal med lönesänkningar som tecknades under slutet av -09, det vill säga arbetarnas årslöner har inte ökat i den takt som de historiskt sett borde ha gjort.
Det tredje problemet är att förespråkarna för krisavtal tror att man kan möta en efterfrågekris med sänkta löner. Den kris vi nu ser i landet är alltså ingen kostnadskris, det vill säga lönerna överstiger inte resultat av vad de drar in i vinst till sin arbetsgivare, utan en ren efterfrågekris. Vi köper inte längre bilar, plattv, nya kök, resor, m.m., i samma stora utsträckning som vi gjorde förr och då skapas en efterfrågekris. Per automatik går då företagen sämre men att lasta över företagens bördor på arbetstagarna med lönesänkningar är inte, och kommer aldrig vara rätt väg att gå. Att möta en lågkonjunktur eller efterfrågekris med sänkta löner, finns det faktiskt ingen ekonomisk teori i hela världen som stöttar. I dagsläget är a-kassan ett skämt, vilket såklart också spelar in. Den a-kassa som ska skydda de anställda vid övertalighet är nu ett juridiskt haveri, krånglig och dyr att vara medlem i. Det ger negativa effekter för hela samhället och en sådan usel a-kassa bidrar till att fördjupa den ekonomiska krisens effekter och varaktighet eftersom efterfrågan på varor inte hålls uppe. Folk blir därmed rädda för att bli arbetslösa och kan därför tänka sig lönesänkningar för att få ha jobben kvar. Vilket i sig också leder till en ännu värre efterfrågekris med ännu större arbetslöshet som följd.

Det fjärde problemet är att det nu har gått så långt att man har skrämt upp fackförbunden att arbeta fram egna förslag på hur man kan sänka löner och arbetstid. Fackförbund och arbetsgivarorganisationerna har sedermera presenterat sina förslag för regeringen och som det ser ut i dagsläget kommer förslaget att klubbas under 2014. I korthet innebär det nya ”korttidsavtalet” att arbetstiden vid ”djup lågkonjunktur” kan sänkas med 20, 40 eller 60 %. Minskningen av arbetstiden får arbetstagaren bekosta med upp till hela 12, 16 eller 20 % av sin egen lön, medans staten och arbetsgivarna står för resten.
Sverige går från att ha varit ett land som har spelat i den absolut högsta ligan med omfattande sociala trygghetssystem, aktiv arbetsmarknadspolitik, blomstrande företag och stridbara fackförbund, till att nu spela i de tafatta korplagens gäng. Vi ser hur arbetsgivarorganisationerna och borgerliga politiker har stridit för att rasera välfärden, ge folk sämre löner och dålig arbetsmiljö. Vi kan nu också konstatera att deras ekonomiska politik om massarbetslöshet har burit frukt.

Så vad ska vi göra då? Till och börja med så ska vi vända vår ilska och frustration till de som styr vårt land. De är de enda som kan skapa förutsättningar för att folk får adekvat utbildning, trygga anställningar och att det finns ett väl fungerande trygghetssystem som fångar upp individer som blir arbetslösa, sjukskrivna, etc. De ska också skapa förutsättningar för de som vill vara entreprenörer, att kunna driva välmående och seriösa företag som konkurrerar på lika villkor.

Vad det gäller fackförbunden så är det nu och under dessa förutsättningar som vi måste agera som en riktig fackföreningsrörelse och inte under några som helst villkor acceptera lönesänkningar eller andra stolligheter som arbetsgivarna och borgerligheten presenterar. Vi behöver fackföreningar som är mer demokratiska men som också måste erövra större maktresurser som t.ex. lokal strejkrätt. Vi måste börja sätta hårt mot hårt innan det är försent.
Det är dags att återigen påminna IF Metall och andra fackförbund om det fackliga löftet:

”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.”

Man är med i en fackförening för att man INTE ska behöva gå ner i lön när arbetsgivaren sätter press på den enskilde medlemmen eller kollektivet.
Varför ska man betala till en måntalig avgift till en fackförening som sänker lönen för en, när arbetsgivaren gör det gratis?

Erik Lundgren,
tidigare fackligt aktiv inom GS-facket,
Gamleby,
november 2013

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER