RSS

Vad händer utanför latteträsket? – Rebecca Hybbinette

Det rullar en högervåg över världen. Reaktionära vindar, kyler och skrämmer till tystnad. Rädslan kryper på och fördummar. Då slår reaktionen till.

1889 bildades LO. Arbetarna förenade sig för att tillkämpa sig bättre villkor i arbetslivet. En hård kamp, bakslag och framgångar, är bakgrunden till det samhälle som vi har byggt. Sveriges arbetare var välorganiserade och byggde en av världens starkaste fackföreningsrörelser i förhållande till befolkningen. Vi skapade en ”svensk modell” ett kompromissystem mellan arbetsgivare och arbetstagare, som det hette. Systemet är världsberömt. Även en reaktionär höger, insåg så småningom att de tjänade på samarbete, framför motarbete.
I Sverige för Reinfeldt och Alliansen en nyliberal politik men leker ”arbetare” . Mitt bankkonto är mitt fosterland, tänker en nyliberal. Människor får ta de arbetsvillkor som bjuds och är de för kräsna, byts de ut med dem som håller käft, inte har erfarenhet av arbetarrörelse och saknar medvetenhet och vana vid organiserat arbetarklasskamp.
Romantiker, idealister, fattiglappar, s.k. vanligt folk…har bara sitt fosterland. Dvs. den plats de föddes på och som de är präglade av och känner samhörighet med. De vill bo kvar. De bor gärna med nyinflyttade, men på lika villkor. När de får sämre villkor än nyinflyttade, blir de förbannade. Tycker någon det är konstigt? Man glömmer att det är tackvare en hunsad arbetarklass som medelklassen kan komma upp sig, oavsett vilket ursprung människorna har. Klassmotsättningarna syns tydligare utanför latteträsket och där kan man se hur lapptäcket av olika riktade bidrag slår. För vissa och mot andra. Ingen förklarar varför dessa motsättningar växer fram, medelklassvänstern slår på symptomen och anklagar de som reagerar för att vara rasister i huvudsak. Det finns någon slags automatik i resonemnaget att en kritisk svensk är rasist, medan en invandrad person, speciellt utanför Europa, kan aldrig vara rasist. Detta antagande i sig är rasistsiskt. Det blir inte mer sympatiskt för underklassen för att en ökande del av medelklassen kommer från andra världsdelar. Sveriges problem är klasskillnader, inte hårfärg.

Invandrarland
Sverige har alltid varit ett invandrarland. På Hansans tid talades det mer tyska i dåtida Stockholm än svenska. På min bruksort där jag växte upp i en arbetarfamilj, förekom minst 22 olika språk i fabriken. Så länge det finns arbete finns inget problem med integration.
Regeringen skapar en arbetskraftsreserv som är villig att dumpa lönerna och andra villkor. De som söker en bättre tillvaro här, blir utnyttjade som svartfötter av arbetsgivare. De blir uppmuntrade och utnyttjade av en medelklass och kommer i motsatsförhållande till en svensk arbetarklass, oberoende av ursprung. De som inte kommer in på arbetsmarknaden, de som inte har specialvillkor i något av alla Allianshittepåfasoner med skattepengar, för långtidsarbetslösa och nytillkomna, de som får höra att kommunen inte har råd, skickas till kyrkan och får klara sig själva. När de ifrågasätter systemet, blir de stämplade rasister. De saknar akademisk finess i sin kritik och kan därför kuvas. Den borgerliga medelklassvänster som höjer sitt röstläge idag, förnekar sina privilegier som de har fått på bekostnad av en brokig underklass. På detta sätt curlar medelklassen fram fascism. Det har hänt förr i historien. Klasstillhörighet har inget med hudfärg, namn eller religion att göra.

Arbetarungar offras
Det finns kommuner som hänvisar till ekonomin och anser sig kunna placera svenska barn till arbetslösa i fosterhem. Barnen kommer hem när föräldrarna har fått jobb. Detta sker samtidigt som en förnedringsprocess fortgår angående Vanvårdsutredningen och om ifall de vanvårdade barnen i av staten sanktionerade fosterhemmen skall få någon slags upprättelse. När en invandrare tvingas separera från sitt barn, reagerar helt riktigt medier, eftersom vi vet att föräldrar och barn inte skall onödigt separeras för barnens bästa. Grupper sätts mot varandra och inget av detta upptäcks i latteträsket där journalister och kulturrelatevister frodas. Ekonomin är ett lapptäcke av olika skattesubventioner till privatkapitalet som gynnar en växande medelklass. De politiska krafter som växer mest är SD och Svenskarnas parti. Ringer ingen varningsklocka?
Nazifieringen av landet är nödvändigtvis inte en avsiktlig politik, behöver inte ens vara en konspiration. Det är en politik som ligger i nyliberalismens natur och intresse. Svensk fackföreningsledning idag är däst och korporativ. Den saknar medlemmars förtroende, inte minst från ungdomar. Den vänstermedelklass som tar sig ton, som också ETC representerar, bör klokt liera sig med den underklass som formerar sig, men än så länge saknar ledning. Utan förståelse för detta blir framtiden farlig.

Rebecca Hybbinette,
oberoende skribent med lång erfarenhet inom
arbetarrörelsen, kvinnorörelse samt fredsrörelsen
Stockholm,
februari 2014

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER