RSS

Jacob Hoffsten – Första maj 2014 (video)

tis, Maj 6, 2014

Tal, Västervik

Tal hållet den 1/5 2014 i Västerviks Stadspark av Jacob Hoffsten, skolsköterska och aktiv i Socialisterna. Vid 2014 års första majfirande deltog strax över 150 personer.

Arbete, det är det som skiljer oss från djuren sägs det. Människan har alltid behövt arbeta för att överleva och så kommer det nog vara så länge det finns människor. I våra dagar så är dock arbetet långt ifrån så enkelt och lättbegripligt som det en gång var. De flesta av oss arbetar inte direkt med att skapa det vi behöver för att leva, vi som inte äger företag naturtillgångar och fabriker arbetar för att få lön. Vi säljer år arbetskraft eftersom den är det enda vi har. Och lönen behöver vi för att köpa det vi behöver. Förståelsen för detta är grunden för att arbetarrörelsen genom tiderna kämpat för full sysselsättning, för att det är det enda sättet för arbetarklassen att trygga sin försörjning. Eftersom vi som samhällsmedborgare har en okränkbar rätt att leva och få våra behov tillfredsställda har vi så också en rätt att arbeta.

Jacob Hoffsten. Foto: Jessica Janson

Idag har många av oss fråntagits den rätten och tvingats ut i arbetslöshet. Arbetslösheten som var okänt i tidigare samhällen har varit ständigt närvarande sedan kapitalismens barndom. för att försöka hantera arbetslöshetens svårigheter gick arbetarna för lite mer än 100 år sedan samman och grundade de första arbetslöshetskassorna. Genom att solidariskt avstå en del av lönen till en a-kassa var man tryggad försörjning om man blev arbetslös. De som hade arbetet kvar skyddades av konkurrens från de arbetslösa som heller inte skulle behöva ta ett arbete till orimlig lön eller orimliga villkor.

Dagens politiker är fientligt inställda till a-kassorna. De ser till företagsägarnas intressen som är motsatta våra. Därför har de aktivt arbetat för att sätta a-kassorna ur spel genom olika lagar som resulterat i att ersättningen från många a-kassor idag är i nivå med försörjningsstöd från soc. Vi hör ofta politikerna tala om hur dåligt det är med bidrag, men faktum är att många tvinga söka försörjningsstöd på grund av att a-kassan är låg, kommer för sent eller för att man helt enkelt inte kvalificerat sig för att få den. Snacka om bidragslinje. Ett argument som framförts i förstörelsen av a-kassan är att de arbetslösa behöver motiveras att söka arbete. Politikerna vill förmedla bilden att arbetslösheten är ett individuellt problem som mest har att göra med den enskilde arbetslöses tillkortakommanden, att man skulle vara för slö eller för dålig för att få ett arbete. Att denna teori är svag fattar väl vem som helst, det är ju inte direkt så att människors motivation och kompetens svänger precis i takt med börsen… Men att denna unkna överklassmoral inte duger som förklaringsmodell för någonting har inte hindrat politikerna från att utforma sin så kallade arbetsmarknadspolitik efter den.

Arbetsförmedlingens roll har allt mer blivit att sätta människor i meningslösa åtgärder som cv-skrivarkurser och jobbcoacher, samt förstås, att jaga de som inte lever upp till kraven på att stå till arbetsmarknadens förfogande för att uppbära ekonomisk ersättning. Verkliga satsningar på utbildningar inom bristyrken hade varit en självklar samhällsinriktad åtgärd, men lyser förstås med sin frånvaro. Istället skyller man som sagt arbetslösheten på den enskilde och är blind inför att arbetslösheten beror på att efterfrågan på arbetskraft är låg. Att förvandla arbetslösheten till ett individuellt problem är också politikernas sätt att svära sig fria från ansvar för arbetslösheten.

Att över 200 000 jobb inom offentlig sektor försvunnit sedan 1990-talet vill ingen benämna som en av huvudorsakerna till arbetslösheten. Sjunkande kvalitet inom vård skola och omsorg till följd av personalminskningarna är ett växande samhällsproblem och för varje tänkande människa är den enda rimliga åtgärden uppenbar. Att återanställa inom offentlig sektor för att trygga kvaliteten och skapa stabila arbetstillfällen borde vara en självklarhet.

Vid sidan av nedskärningarna inom offentlig sektor står effektiviseringar inom industrin för en betydande del av arbetslösheten. Ny teknik gör att färre timmar behövs för att producera samma resultat. Vi arbetare skulle förstås gärna se att denna effektivisering kom flertalet till del genom att man skulle kunna minska normalarbetstiden och dela på det arbete som behöver göras. Detta har inte företagarna något intresse av utan skickar hellre ut människor i arbetslöshet medan de som jobbar kvar får jobba övertid och slita ut sig. Ökad utslitning och fler arbetsplatsolyckor är faktum på svenska arbetsplatser idag.

Otryggheten växer även i form av osäkra anställningsformer. Visstidsanställningar, vikariat och bemanningsföretag är snart mer regel än undantag. Vi uppmanas av arbetsgivare och politiker att vara ”flexibla” för att gynna den ekonomiska utvecklingen men vad det snarare gäller är att vi ska knäckas under deras vilja för att gynna en berikning som bara kommer de redan besuttna till del. Priset för så kallad effektivitet och för aktieutdelningarna betalar vi med liv och hälsa.

Ja ni kamrater det är då sannerligen inte någon positiv bild av arbetets ställning i vårt land som jag här står och beskriver, och som ni alla säkert upplever i vardagen. Men vi ska inte känna oss knäckta. Vi ska heller inte bara se motståndarsidans del i de försämringar som skett, vi ska inte fastna i gnäll och passivitet. För det är exakt vad arbetsgivare och politiker vill. Vi måste göra tvärt om. Istället för uppgivenhet måste vi inse att vi besitter en enorm potentiell makt. All rikedom i samhället är skapad av oss som arbetar. Det är inte politiker eller företagsägare som bär upp samhället på sina skuldror, det är vi. De har makten över oss bara för att vår passivitet tillåter dem det. Den dagen vi inser våra gemensamma intressen och börjar agera utefter dem kommer samhället att skaka i sina grundvalar. Istället för dagens passivitet måste vi börja agera, vägen mot stora mål börjar i det lilla.

För att inte situationen för arbetare och arbetslösa ytterligare försämras är det av yttersta vikt att vi återuppbygger den fackliga organisering som lagt grunden för den forna arbetarrörelsens styrka. Fackföreningarna är idag toppstyrda, skrämda och saknar kompetensen att driva aktiv arbetsplatskamp. För att förändra detta måste vi göra som våra förfäder gjorde när fackföreningarna bildades – ta strider på våra enskillda arbetsplatser. Det kan vara så enkelt som att snacka ihop sig om att vägra arbeta övertid för att tvinga ledningen att öka bemanningen. Att komma överens med sina kollegor om att alltid ta ut rasterna oavsett vad chefen säger. Endast genom att börja med de små striderna kommer vi kunna bygga upp det självförtroende och den erfarenhet som krävs för att få fart på våra fackföreningar och gripa oss an de större frågorna som kollektivavtal, a-kassa och anställningsskydd. Det är inga avancerade saker det handlar om, men det kräver tålamod och beslutsamhet. Men det är bråttom att komma igång. För var dag som går av passivitet så pressas vi tillbaka ytterligare. Du som lyssnar: Ta ditt ansvar, för din situation, dina kamrater och vår gemensamma framtid. Rannsaka dig själv och sök efter den fråga du kan agera i. Vägen mot ett bättre samhälle står i handling.

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER