RSS

Om vinster i välfärden – Björn Johnsen

I insändaren publicerad i VT den 3 Maj av Per Olin förs sakliga argument fram för vinsters fortsatta existens i den svenska välfärden. Olyckligtvis har Per Olin i sin inledning missat den grundläggande orsaken till varför vänstern motsätter sig vinster i välfärden. Olins påstående om att privata aktörer presterar bättre än offentliga är i sig även det ett problem. Sedan privata aktörer tilläts bedriva verksamhet inom skolan, vården och omsorgen har konkurrensen mellan det offentliga och det privata medfört en utarmning av den offentliga verksamheten. Istället för att lägga nödvändiga resurser på lärare, kurslitteratur eller underhåll av lokaler har de kommunala skolorna tvingats budgetera för reklam och pr-kampanjer för att försäkra sin överlevnad – när de ställts emot friskolor som lockar till sig elever med bärbara datorer. Denna kritik grundar sig i en övertygelse om att konkurrens, en väldigt användbar kraft inom andra marknader, snarare utarmar den svenska välfärden. När de kommunala skolorna utkonkurreras och de privata aktörerna ökar i antal kommer snart kraven från dessa aktörer på att få ta ut en extra terminsavgift, utöver skolpengen, eka i riksdagskammaren.

Detta ser vi redan inom sjukvården, där vinstintresset och vårdvalet har gjort det möjligt för hel-privata alternativ att växa fram. Man kan inte längre påstå att vi i Sverige har en sjukvård där inkomst inte spelar någon roll. För den med ekonomiska medel är det möjligt att betala för att ditt barn ska gå före vårdkön. Vår kritik av detta fenomen grundar sig inte i att vi vill att alla ska vänta 6 timmar på akuten, utan i en övertygelse att ingen ska behöva göra det. Med privata vårdköer och utökade sjukförsäkringar undermineras kravet på en bra sjukvård för alla.

Det är givetvis vänligt av Olin att förklara för läsarna vad vinst är. Men han misslyckas med att rättfärdiga varför den borde få tas ut av välfärds-aktörer. Hans argument för att inte diskutera vinstintresset inom det offentliga är att vi genom detta riskerar att öka företagens vinstmarginaler. Det är ett något skevt moment 22 som Olin utmålar, där ett problem som måste bemötas förvärras om vi bemöter det. Och Olin talar om oseriös propaganda från ‘extremvänstern’?

När vi nu har konstaterat varför vinster i välfärden är skadliga, även när de privata aktörerna bidrar med bra service, kan vi ju gå vidare till det problem som Olin verkar ovillig att ta i, nämligen de många fall då kvalitén som våra skattepengar finansierar brister. Det handlar om knäckebröd och vatten, det handlar om blöjor som vägs, om miljonvinster på skolor som sedan konkursnoteras och det handlar om sjukhus som inte kan behandla kvinnor med förlossningskomplikationer. De är klara indikationer på att det ofta inte är omsorgens, utbildningens och sjukvårdens kvalité som är det primära syftet – utan vinsten. I dessa fall är vinster i det offentliga inte bara skadligt för den allmänna svenska välfärden, utan en direkt förolämpning mot de svenska skattebetalarna och ett hån mot allt det den svenska välfärden är uppbyggd på. Att sedan försvara vinsterna med att påstå att den offentliga sektorn är, som Olin säger ‘självgod och kostsam’ baseras på nyliberalt tänkande om att det offentliga nödvändigtvis måste regleras med samma styrmedel som vinstdrivande företag. Problemet är att den offentliga sektorn inte kan nå samma effektivitet utan att väga blöjor, och det är kanske inte heller så önskvärt. Den privata sektorns uppgift är att generera vinst. Den offentliga sektorns uppgift är att generera samhällsservice. Det är ganska tydligt idag vad som händer när man försöker förena dessa två mål.

Björn Johnsen,
Glasgow,
maj 2014

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER