RSS

Johannes Regell – Varför har vi offentlig välfärd?

ons, Jul 2, 2014

Tal, Västervik

Tal hållet av Johannes Regell, Socialisternas fullmäktigeledamot i Västervik vid fullmäktiges budgetmöte den 30 juni 2014. Bilderna i texten användes vid mötet i ett bildspel till anförandet.

Ordet välfärd återfinns såhär i valtider på var enda politikers läppar. Alla uttrycker sitt enorma engagemang för välfärdsfrågorna. Värt att fundera över är dock varför så få pratar om vad vi skall med välfärden till.

Fullmäktigeledamöter, presidium, press och framförallt tänkande medborgare.
Jag har begärt ordet för att själv ställa och besvara frågan; varför vi har en offentlig välfärd.

Ordet välfärd har inte alltid varit okontroversiellt.
För snart hundra år sedan tog Västerviks arbetarbefolkning för några månader över makten i staden.

I bild till vänster: Välfärdsutskottet, Västervik 1917.

Arbetarna samlades då i vad som idag är Corners hamburgeri och bildade ett arbetarråd som tog över ledningen. Skapandet av detta arbetarråd inledde en upprorsvåg som under hotet om revolution kom att tvinga fram både rösträtt och 8 timmars arbetsdag. Detta råd antog namnet Välfärdsutskottet.

Under 1900-talet kommer begreppet att användas med arbetarrörelsens fortsatta jämlikhetssträvanden. Förvildning, elände, beroende och förnedring skulle med massarbetslöshet och fattigdom förpassas till historien. Vi var alla medborgare nu och också de arbetande skulle få ta del av arbetets frukter.

Arbetarrörelsens välfärdsstat gjorde Sverige till världens jämlikaste land. ”Endast det bästa är gott nog åt folket” var välfärdssamhällets motto som myntades av Socialdemokraten Gustav Möller.

I bild till höger: Gustav Möller, socialminister från och till mellan 1924 och 1951.

Rösträtt och arbetstidsförkortning, folkskola, allmän sjukförsäkring, a-kassa, pensioner, semester, skolmåltider, barnbidrag och fri sjukvård – allt var en del av arbetarrörelsens välfärdsbygge. Välfärdsprojektet syftade inte bara till att göra livet i klassamhället drägligt, det var också tänkt som stöd i ryggen för arbetarrörelsen i kampen för ett helt annat samhälle – ett samhälle utan klasser och behov av välfärdsreformer.

Vad har då hänt med vårt välfärdssamhälle?
Sedan 1990-talet har man istället för att satsa och bygga ut inte gjort annat än att privatisera, avreglera och skära ner.
Enorma mängder resurser har berövats våra välfärdssektorer. Då rikedomarna i samhället inte gjort annat än vuxit innebär detta ofattbart stora summor. Konsekvenserna har givetvis blivit obehagligt tydliga. Från att ha varit världens bästa land att födas, leva och åldras i har Sverige blivit allt mer likt övriga länder i Europa, med större klassklyftor och otrygghet.

Här i Västervik rymmer barn från förskolan och det är bara tur att inte något riktigt tragiskt inträffat än. Hundratals tjänster har skurits bort inom skolan och barnomsorgen under de senaste åren här i Västervik. Personalen vittnar om hur de inte hinner göra sitt arbete som lärare och pedagoger utan deras yrkesroll degraderas till barnpassare.

Vi ser vår skolas kollaps i stora kunskapsfall – nu senast konstaterat svart på vitt genom PISA-undersökningen. Var femte elev på KTH och Chalmers klarar inte högstadiets matematik. Vårt skolsystem är idag ett av världens mest privatiserade och används i internationella debatter som ett skräckexempel. Vi har fått en skola som istället för att minska klassojämlikheten förstärker den. Människor dras isär. De barn som behöver extra stöd är från början utdömda och chanslösa. Med skolan har nedskärningspolitiker också förstört läraryrket så till den grad att knappt någon längre vill träda in i det.

Vår äldreomsorgen har också den drabbats hårt med stora personalminskningar. Om barnomsorgen och skolan har förvandlats till ett förvar av våra barn och unga har äldreomsorgen förvandlats till ett slutförvar för våra gamla. Nedskärningarna har också försämrat välfärdsarbetarnas arbetsmiljö och den förhatliga arbetslösheten har låtits växa. Sedan 2009 har sammanlagt flera hundra heltidstjänster skurits bort inom kommunen.

Jag frågar er fullmäktigeledamöter, presidium, press och tänkande medborgare; skall vi ha det så här? Är vi inte värda bättre?
Vi socialister vet redan vårt svar på dessa frågor.

Varför har vi då en offentlig välfärd?
Jo vi har en offentlig välfärd för att uppnå vissa mål. Vi har en offentlig välfärd för att ge innehåll till våra barn i förskolan och skolan så att de stimuleras och utvecklas till friska och goda medborgare, kapabla att analysera sin samtid och tänka kritiskt.

Vi har en offentlig välfärd för att skapa livskvalité för våra gamla i livets slutskede. Livskvalité för våra gamla kan innebär en mängd olika saker som musik och utflykter. God mat är en självklarhet och varför inte ett glas vin till maten? Detsamma gäller givetvis våra barn och unga, också de har rätt till bra mat, stimulans, utflykter och kultur.

Vi har kort sagt en offentlig välfärd för att skapa ökad jämlikhet och solidaritet. Vi har offentlig välfärd därför att den gör livet i klassamhället lättare att leva. Socialisterna är förespråkare av detta och därför kan vi inte göra annat än att försvara den offentliga välfärden. Vi menar att ett mer jämlikt samhället där rätten till arbete och välfärd garanteras alla är ett bättre samhälle.

Slutligen vill jag fråga våra ledande nedskärningspolitiker Hjalmarsson och Kronståhl; vad är era mål med den offentliga välfärden? Har ni alls några mål med den? Jag har aldrig hört er uttrycka några andra mål än att den skall kosta så lite som möjligt?

För allas rätt till arbete och välfärd
- inga fler nedskärningar!

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER