RSS

Om kravet för arbetstidsförkortning – Dan Persson

Dagstidningen Dagens ETC hade den 24 juli en intressant artikel om arbetstidsförkortning och den allmänna synen på arbete. Sociologidoktorn Roland Paulsen menar att vi borde gå ned i arbetstid med 4 timmar. Dock genom att först gå ned till 6-timmars dag, annars kan det innebära för stora omställningsproblem. Men han menar att sex timmar inte är tillräckligt utan att fyra timmar är rimligast. Ett av skälen är att produktiviteten nästan fördubblats mellan åren 1993-2013 och detta utan att någon reform trillat igenom som kompensation. Däremot har lönens andel av BNP aldrig varit så dålig sedan 1910-talet.

Under 1980-talet sade sossarna det rent ut, vad de planerat under 70-talet, när de devalverade kronan efter valsegern 1982 med motiveringen att sänka lönerna till förmån för vinsten. Detta gjordes för att få fart på investeringarna, enligt finansminister Kjell-Olof Feldt, vilket uteblev.

I bild th: Kjell-Olof Feldt.

På 80-talet sjönk reallönerna med 0,4 procent medan aktiekurserna steg med över 400 procent. 1991 beslöt sossarna att överge den fulla sysselsättningens politik. Den omöjliga parollen, ”arbete åt alla” sjönk som en gråsten. Omöjlig därför att under kapitalismen måste det finnas en armé av arbetslösa – genom att hålla arbetskraften i konkurrerande relation med varandra, som i sin tur resulterar i låga löner.

Marx förklarar detta i Kapitalet: ”Ju snabbare rikedomsutvecklingen pågår, desto fortare växer också den industriella reservarméns relativa storlek. Men ju större reservarmén är i förhållande till den aktiva arbetararmén desto talrikare är också den överbefolkning, vars elände står i omvänd proportion till dess arbetsbörda. Ju talrikare detta Lazarusskikt av arbetarklassen och industrins arbetararmé är, desto större är också den officiella, av myndigheterna erkända fattigdomen. Detta är den kapitalistiska ackumulationens absoluta, allmänna lag.” Han uttryckte det mer kortfattat: ”Ackumulationen av elände motsvarar ackumulationen av kapital.” (1)

I bild ovan: Karl Marx.

Paulsen håller på med sin tredje bok där han intervjuar arbetslösa som tvingats in i Fas 3 och de som administrerar bedrövelsen. Han menar att syftet är att straffa de arbetslösa. Han säger: ”det är förljuget att påstå att arbetslöshet är så oerhört hemskt att vi måste se till för de arbetslösa får jobb. Istället borde politikerna säga som det är, att det är de som gör livet till ett helvete för de arbetslösa och det är det som är arbetslinjen.” Han visar också att arbetslösa har högre hälsotal, mår bättre, än personer med osäkra anställningar.

Den engelska marxisten tillika professor i historia Eric Hobsbawm sade i en av sina sista intervjuer, han avled 1 oktober 2012, 95 år gammal: ”En gång i tiden var 80 procent av världens befolkning, bönder. Nu för tiden kan vi få all föda vi vill med två procent eller mindre människor som arbetar med jordbruk. Detta händer också med den andra delen av produktionen och det är i detta den riktiga faran ligger”.(2) Tänk på att produktiviteten ökar år efter år, robotisering av produktion ökar så länge arbetskraften inte är billigare och statsministern vill infria näringslivets krav på fri arbetskraftsinvandring. Arbetslösheten i Sverige var under juni månad i år 9,1 procent beräknad på åldrar mellan 15-74 år. Grekland var mars i år 26,6 procent, även Spanien över 26 procent, Sydafrika 25.27 procent.

Paulsen konstaterar vidare att politikerna lägger ner enorma resurser på att göra livet surt för de arbetslösa, det ska straffa sig att vara arbetslös. Dessa politiker drivs av föreställningen efter devisen: ”hungriga vargar jagar bäst”. Därför har inte ersättningarna i a-kassan höjts på över ett årtionde. Jakten, d.v.s. sökandet, efter arbete är påtvingat. Annars dras ersättningen in. Detta är en del i disciplineringen av de arbetslösa samt att de som har arbete ska skrämmas till tystnad. Bara tanken på att få sitta ena dagen och klistra igen ett kuvert, för att nästa dag öppna samma kuvert. Meningslöst och förnedrande, men dock ett hot. Du gör som vi säger, annars drar vi in ersättningen. Arbetslös är inte samma som fri tid. Vi äger din tid. Rebecca Hybbinette har skrivit om detta. Hon har erfarenhet av arbetsförmedlingen som hon kallar ”arbetsförnedringen”, vilket är det allmänna uttrycket för vad det hela handlar om. Arbetsförmedlingen har främst två saker att sköta, kontrollera den arbetslöse samt tvinga denne att söka alla möjliga jobb, ty utgångspunkten är att alla arbetslösa är lata, konstaterar hon.

Paulsen ifrågasatte, intressant nog, varför det inte är frivilligt att delta i åtgärder för arbetslösa. I andra sammanhang är det så viktigt med individens frihet, integritet och om framför allt, valfrihet. I vilka andra försäkringar trappar man ut försäkringstagaren efter att först erhållit ersättning med 80 procent av tidigare inkomst i 200 dagar som sedan minskas till 70 procent, i sammanlagt 300 dagar, eller 450 stycken om du har barn under 18 år. Därefter åker du ut.

Fas3 betalar 225 kronor per dag, cirka 5 000 kronor i månaden, för de 35 000 som var inskrivna deltagare i mars. Det högsta beloppet som utbetalas är 14 960 kronor i månaden. 4 300 av deltagarna får ingen ersättning alls, utan är hänvisade till socialhjälp. Anordningsbidrag kallas de pengar som betalas ut till privata företag (43 procent), resterande är kommuner, landsting och ideella föreningar och 2013 betalades 1,4 miljarder ut till dessa så kallade anordnare.

Hur föreställningen om kärleken till lönearbetet kunnat utvecklas har dissekerats av Paul Lafargue (1842-1911), gift med Laura Marx dotter till Karl Marx, i hans förträffliga pamflett: Rätten till lättja med underrubriken -vederläggning av rätten till arbete. Den skrevs under exilen i London 1880. Han sa: ”Det är kärlek till arbetet, den med kämpande lidelsen för arbete, vilken drivits dithän att livskraften hos den enskilda människan och hennes avkomma bryts ned. Istället för att kurera denna sinnesförvirring har präster, ekonomer och moralister gjort arbetet till något heligt.”

I bild th: Paul Lafarague

Denna kärlek till lönearbete har en lång historia av våld, nöd och fruktan. Lönearbete på livstid kunde bara vidmakthållas med disciplinering genom att arbetarna blev ”inpiskade, brännmärkta och pinade i den disciplin som lönearbetarsystemet kräver”. (3) Vidare skriver han: ”Om arbetarklassen ur sitt hjärta utplånade den last som behärskar den och förnedrar dess natur och reste sig med all sin fruktansvärda makt – inte för att kräva De mänskliga rättigheterna, som inte är något annat än kapitalisternas rätt till utsugning, inte för kräva Rätten till arbete som inte är något annat än rätten till elände, utan för att smida en järnhård lag som förbjuder varje människa att arbeta mer än tre timmar om dagen – då kommer Jorden, den gamla Jorden, att skälvande av glädje känna att ett nytt universum rör sig inom den…Men hur ska man kunna kräva ett kraftfullt beslut av ett proletariat som korrumperats av den kapitalistiska moralen?” (4)

Något senare än Lafargues text, skrev Michel Foucault, Vansinnets historia under den klassiska epoken. Foucault går till historien och visar hur det i 1600-talets Frankrike uppstod interneringsanstalter för arbetslösa, fattiga, dårar samt sjuka på, som han kallade, ”den stora inspärrningens epok”. I boken Övervakning och straff synar han bland annat ingående hur disciplineringen utvecklades i verkstaden, skolan och armén. Det har krävts lång tid och hårda nypor för att implementera ett allmänt godkännande för en kultur med hårt arbete och långa arbetstider.

Den protestantiska regeln att ”den som inte vill arbeta, ska inte heller äta”. Synsättet omsattes till socialistisk lag av Lenin som skrev: ”[…]socialismens främsta och viktigaste grundprincip: ’Den som inte arbetar skall inte heller äta.’. ” (5) Nej det är inte någon socialistisk ”grundprincip”, den är tagen från Bibeln, Paulus, Thessalonike, andra brevet 3:11 och lyder: den som inte vill arbeta får inte heller äta. Lenin hade många förtjänster. Emellertid är inte detta en av dem. Och det även om han skrev i affekt mot rika kulaker som tjuvhöll på spannmål i spekulationssyfte och att sabotera statens fördelning av bröd.

Istället för parollen ”arbete åt alla”, borde vi tala om rätten till försörjning åt alla och utveckla de praktiska möjligheterna därifrån. Vi socialister är emot löneslaveri, då är det ologiskt att föreslå en utbyggnad av densamma. Nu får vi hoppas att Roland Paulsen startat en fet debatt i frågan inom arbetarrörelsen. Sverige som nation går alldeles utmärkt statsfinansiellt, till och med 911 miljarder kronor helt orörda pengar på kistbotten. Företagen staplar miljardvinsterna på varandra. De enda det går dåligt för i samhället är vi arbetare, arbetslösa, sjuka och fattigpensionärer osv. Vi har inte råd med arbetstidsförkortning, ni ska veta att det kostar pengar, upplyste en före detta LO- ombudsman myndigt, på ett möte i ABF huset i Stockholm. Vi kan argumentera med självsäkerhet mot sådant, ty vi har fakta på vår sida.

Dan Persson,
Visby,
september 2014

Noter:
1. Karl Marx, Kapitalet band 1, s.569
Lazarusskikt syftar Marx på den del av proletariatet som det kapitalistiska systemet kastar ut ur produktionsprocessen: arbetslösa, gamla, handikappade, sjuka, etc.

2. https://www.youtube.com/watch?v=ODE2sZ20GRQ

3. Karl Marx, Kapitalet band 1, s. 648

4. Paul Lafargue, Rätten till lättja, s. 85

5. C. W. Lenin, band 27 s. 391, Om hungersnöden Brev till Petrograds arbetare

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER