RSS

Banken HSBC – från opium till kokain och diamanter – Freddy De Pauw

mån, Feb 16, 2015

Texter, Världen runt omkring oss

Storbanken HSBC, Hongkong and Shanghai Banking Corporation, har sina rötter i den kriminella världen. Swissleaksnyheten, att 100 000 enskilda rika personer har hemliga konton i dess schweitziska filial, är bara toppen på isberget för en bank som en gång i tiden uppstod för handel i opium (då legal). HSBC har också de gångna åren ofta dykt upp när det varit tal om diktatorers, bedragares och maffiagruppers penningtvättaffärer. Det är i berörda kretsar mer än välkänt. Knarkaffärer? Kontakta HSBC! Skatteflykt? Kontakta HSBC! Dagens Swissleaks-avslöjanden är endast den senaste i en lång följetång av skandaler. HSBC förtjänar med rätta namnet ”brottens bank” och detta till fullo.

Opiumhandeln
Idag är HSBC inte längre en uteslutande brittisk bank. Men det var den vid starten på 1800-talet efter, att Storbritanniens imperialistiska aggression mot Kina hade resulterat i att Hongkong blivit en brittisk kronkoloni och att Storbritannien tilltvingat sig koncession (tillstånd att bedriva viss verksamhet) i Shanghai.

De två koloniala zonernas främsta syfte var att öppna upp för opiumexporten från det av Storbritannien ockuperade Indien. Banken HSBC är således en följd av de ökända opiumkrigen 1839-42 och 1856-60 varmed det brittiska imperiet tvang Kina att ge dem tillåtelse att importera opium, som tills då varit förbjudet i landet. Något som kom att ha förödande konsekvenser för Kina och som försvagade landet kraftigt. För väst kom opiumhandeln att ge upphov till rika dynastier, varav bl.a. Forbes.

James Mackay, som var chef för det brittiska storrederiet P&O, hade på 1800-talets senare hälft skaffat sig goda kontakter med den kinesiska transportministern Sheng Xuanhai, som hade föresatt sig att göra Shanghai till ett centrum för modern teknologi. Det upprättades bl.a. ett universitet i staden, vilket också gjordes senare i Hongkong.
Det var P&O rederiet som behärskade större delen av opiumtransporterna mellan Indien och Kina och Hongkong var centrumet. Superintendenten Thomas Sutherland från P&O hade sett till att bygga fler och större kajer i staden och 1865 stiftade han Hongkong Banking Corporation HKBC som strax därefter utökades med Shanghai till HSBC, för att betjäna opiumhandeln. Det hade i opiumhandelns farvatten, uppstått en komparadorbourguasie i Kina och HSBC blev nu en sino-brittisk bank.

Bankens utbredning
På 1920-talet utökades de brittiska koncessionerna med filialer i burmesiska Bangkok och filipinska Manila. Efter kommunisternas seger i Kina 1949 förlades huvudkontoret till kronkolonin Hongkong, varifrån det några år innan Hongkong återlämnades till Kina 1997, förflyttades till London. Från och med 1980 har HSBC blivit allt mer aktivt i Europa och i Nordamerika.

HSBC har utvidgat sig, bl.a. med att köpa upp existerande finansiella inrättningar. Så köpte man 2002 den mexikanska Grupo Financiero Bital, något analytiker säger har samband med att HSBC under minst sju år hade hjälpt den ökända knarkkartellen Sinaloa att tvätta pengar. Man hade rent av öppnat lokalkontor där knarkpengar utan prut växlades till rena dito. Man räknade på goda grunder med ”inga problem” då det är välkänt att den mexikanska anti-knarklagen är mycket lam och dessutom sällen ens tillämpas. Samma penningtvättande gjordes för colombianska knarkkarteller.

1999 köpte HSBC Republic New York Corparation av bankiren Edmon Safra. Den banken var känd som en inrättning som var specialiserad i att slussa stora kapitalsummor till skatteparadis och för att en stor del av de trona kunderna var diamantärer.

HSBC dök också upp i en del skandaler där det hade skett planlagda konkurser och skumma företagsuppköp. Dessutom har banken varit delaktig i manipulationer av att påverka växelkursen och guldpriset. HSBC är också skyldig till att i stor skala ha sålt värdelösa kreditpapper. Och väl att märka vid alla dessa oegentligheter var de inte ensamma, de hade sällskap av andra banker. Eller för att säga det tydligare, få banker har varit oskyldiga.

Kriminalitetens nödvändighet
Det är sant att HSBC av och till har hamnat i svårigheter. Men det kan låta värre än vad det har varit. Exempelvis åkte HSBC för två år sedan på 1,9 miljarder dollar i böter i USA. Man betalade prompt och kan man anta med glädje för beloppet var en fjutt i förhållande till det man hade förtjänat med ‘agerandet’.

Pengatvättandet för knarkmaffian i Mexiko och Colombia säger sig självt bör vara vinstgivande. Men även tvättande för de s.k. skurkstaterna såsom Iran, Sudan, Nordkorea … som därmed kommer undan effekterna av det ‘internationella samfundets’ sanktioner. Och att hjälpa till med att slussa fonder till en bank som det saudiarabiska Al Rajhi, som är känd för att ha goda kontakter med Al Qaida … Så till exempel fick HSBC totalt sett mycket mer i vinst med att sälja aktierna de hade hos det kinesiska försäkringsbolaget Ping An än det bötesbelopp som man dömdes till. För världens storbanker som HSBC är dylika bötessummor – summa sumarum – pianötter.

Det är vid detta det blir. Ingen person anklagas, ingen enskild betalar något bötesbelopp, ingen sätts i fängelse. Alla som gjort ‘oegentligheterna’ går fria. En som har blivit upprörd över detta är den amerikanska senatorn Elisabeth Warren, som av många demokrater ses som det vinnande kortet vid nästa presidentsval i USA. Hon finner det ytterst stötande att en dylik bank inte stängs.

Vad Warren inte tycks vilja begripa är hur livsviktig en bank som HSBC de facto är för att bibehålla jämvikten i ett system som det instabilt kapitalistiska. Justitieministeriet i USA däremot vet bättre. De sa häromsistens att man beslöt om ett mjukt agerande, för sanktioner hade haft för svåra följder. Förlorade HSBC sitt tillstånd i USA skulle det kunna betyda slutet för banken som sådan och med avsked för 280 000 anställda. Det skulle kunna allvarligt underminera hela världens banksystem sa vicejustitieministern Lanny Breuer. Slutsatsen borde vara entydig: småkriminella hamnar i kurran, storkriminella går fria – de är nödvändiga för systemet.

Marknaden erbjuder flykt och fristad
Swissleaks avslöjanden är inte riktigt så nya som det kan tyckas. De har föregåtts av vad visselblåsaren Hervé Falciani redan år tillbaka förde upp i ljuset. Då ledde det till en del eftersökningar och varningar från skatteinspektörer men samtidigt blev Falciani anklagad av Schweitz och Grekland för diverse brott och han är efterlyst.

Vad skall nu då ske med alla de 100 000 personer som kanske inte bara skatteflytt? En uppgörelse i godo? Vad med HSBC? Redan hörs uttalanden som ”det här är inget nytt, måste vi nu för sådant ha en storstädning?” De styrande verkar nöja sig med en dylik hållning. Man vill inte att systemet ska ruckas, vi sitter ju alla i samma båt. Vi kommer att få se ‘åtgärder’, nya regler som ska göra allt mera ‘transparent’.

Men det finns de som med Swissleaks som utgångspunkt tar tillfället i akt och säger att detta bevisar det skadliga i all slags förmögenhets- och kapitalbeskattning. ”Se nu” säger de ”en ‘tax skift’ som yrkas på kommer bara att leda till en massflykt av kapital” Det är således den gamla visan; vi ska inte lägga hinder i vägen för de rika för då förlorar vi deras kapital. Men redan utan en förmögenhetsbeskattning flyr de. Skälet är enkelt de vill inte betala skatt och marknaden erbjuder experter som vet hur man ska göra. Det finns tillräckligt med skatteparadis, varav London City är ett, som inte bara ger de rika råd utan alla i deras situation dvs knarkmaffior, diamantärer, vapenhandlare etc, etc.

Banken HSBC och deras kunder har ett att frukta; att skatteparadisen stängdes. Det vet de. Men vet vi som inte ingår i ‘gänget’ det?

Freddy De Pauw
Uitpers (Bryssel) 10 februari 2015.
Översättning Per-Erik Wentus.

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER