RSS

Rekordstor fattigdom i Sverige – Kalle Wadin Wesslén

Tidningen Arbetet publicerade i slutet av mars ett antal artiklar där de rapporterade om den rekordstora fattigdomen i Sverige, samt dess konsekvenser. Det redovisas en graf över fattigdomens procentuella utveckling i Sverige från 1991 och fram till idag. Det går där att utläsa att det inte skedde några dramatiska förändringar under tiden 1991–2005, men därefter började fattigdomen ta fart på allvar. Det går att se en stadigt stigande kurva efter det borgerliga maktövertagandet i och med valet 2006, vilket leder till att fattigdomen bland arbetslösa och sjuka idag är tre gånger så stor som den var för bara 10 år sedan.

Fattigdomen mäts här som de ”som lever i hushåll med disponibel inkomst under 60 procent av den disponibla medianinkomsten”. Enligt Statistiska centralbyrån var Sveriges medianinkomst år 2013 18 800 kronor, vilket innebär att fattigdomsstrecket dras vid 11 300 kronor. 2003 var 9 procent av de arbetslösa och sjuka att betrakta som fattiga, en siffra som 2013 hade stigit till 33 procent, alltså mer än en tredubbling på tio år.

En professor vid Socialhögskolan i Lund berättar att det är ungdomar, invandrare och ensamstående kvinnor som har drabbats allra hårdast. I och med finanskrisen 2008 ökade arbetslösheten i Sverige, men under den förra krisen, i början av 1990-talet, inträffade inte alls samma ökning av fattigdomen. Då låg siffran på bara runt 6 procent. Det förklaras med att välfärden sedan dess har drabbats av stora nedskärningar. Framförallt beror det på den borgerliga regeringens hårda angrepp mot a-kassan och sjukförsäkringen efter 2006. Det är dyrare avgifter till a-kassan idag och svårare att bli berättigad till den. Även reglerna för sjukförsäkringen har ändrats, så att den inte längre kan erbjuda samma hjälp som tidigare.

Den ekonomiska situationen för studenter har också under denna period försämrats. Studiemedlen har inte alls haft samma utveckling som lönerna för de som arbetar, så i och med inflationen får studenter mindre pengar idag än tidigare och får svårare att klara sig. Under den senaste tioårsperioden har vi haft en utveckling från att 26 procent av studenterna betraktades som fattiga till att det nu gäller 42 procent. Dessutom har studielånens del av studiestödet blivit större. Det blir alltså allt högre återbetalningsbördor för studenterna, vilket leder till att många drar sig från studera vidare, trots att de kanske egentligen skulle vilja, men betraktar det som alltför problematiskt rent ekonomiskt.

Arbetet har intervjuat ett antal personer som berättar mer konkret vad fattigdomen innebär för samhället. En hemlös man i Uppland berättar att han nu efter en tids arbetslöshet bara får in 3 400 kronor i månaden i socialbidrag, vilket blir totalt omöjligt att betala boende för. Efter att den borgerliga regeringen har slaktat både a-kassan och sjukförsäkringen berättar flera av de intervjuade att frivilligorganisationerna istället får gå in, för att försöka kompensera ekonomiskt. De har fått köpa både mat och kläder till personer som inte själva har pengar som räcker till. Många har överhuvudtaget inte råd att betala avgiften till a-kassan, efter att denna höjdes drastiskt. Många andra har a-kassa, men eftersom maxbeloppet för a-kassan är så lågt satt kan de ändå inte klara av att betala för en stor familj med många barn, eftersom pengarna inte räcker särskilt långt. A-kassans högsta dagpenning har inte höjts sedan 2002, tretton år sedan. Samtidigt har inflationen lett till att priserna på allting i samhället har ökat en hel del sedan dess.

Kalle Wadin Wesslén,
Kalmar,
april 2015

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER