RSS

Om chefers löner och ansvar – Dan Persson

Höga chefslöner är ett resultat av en upp och nedvänd ideologisk föreställning som organiserats i regioner, kommuner och landsting, i hela landet. Det finns en övertro på hierarkiska organisationer, där chefen ordnar allt, vilket de också gör. Det resulterar ofta i mer krångel och byråkrati.


Ansvar är det styrande argument för att öka löneskillnader. Chefer brukar hänvisa till att de har personalansvar för alla underställda och när vi kommer högre upp används argumentet, ”övergripande ansvar”. Hur stort ansvar man lyckas snickra ihop, ökar lönepåslaget. Lönekurvan för de underställda går i motsatt riktning eftersom deras ansvar anses obetydliga. Chefer betalas för sitt ”höga” ansvar, men om något går galet, är det oftast underställda som det går illa för. Emellertid har alla sitt ansvar.

Argumentet ”övergripande ansvar” belönas mest. Det är en konstruktion med en massa luft. För om ansvar över människors liv skulle belönas borde busschaufförer ha betydligt högre lön, de borde faktiskt tjäna mer än cheferna. Ty chauffören har ett verkligt övergripande ansvar, det om fordonet och om passagerarnas liv.

Varför ska chefer ha högre lön än de som utför arbetsuppgifterna vilka chefen pekat ut? Varför ska städledaren ha högre lön än de som utför städningen? Det kan tilläggas att just städjobbare är en av de mest arbetseffektiva på marknaden enligt mätningar.

Anders Örtenblad, fil dr i företagsekonomi, föreslår att chefer inte ska tjäna mer än andra samt att yrket avdramatiseras. Tillsättande av chefer kan då styras av intresset för själva arbetsuppgiften, i stället för pengar, status och för ”maktgalna och statuskåta girigbukar” enligt Örtenblad.
Vi bör ”se chefen som administratör som inte har någon högre nivå än medarbetarna, utan som helt enkelt utför andra arbetsuppgifter. Att förverkliga medarbetarnas idéer blir lika viktigt – om inte viktigare – än att förverkliga chefens egna. Varför administration skulle betalas bättre än andra arbetsuppgifter är oklart.” (AB 2009-05-26)

En arbetsplats, en organisation, kan beskrivas som ett rutnät där varje ruta innehåller en eller flera arbetsuppgifter. Dessa rutnät av skiftande arbetsinnehåll samverkar för att leverera en slutprodukt. En annan metafor är en kedja, ett band av länkar, där alla är lika viktiga. Alla arbetsuppgifterna måste utföras, men värderas nu helt olika.

Själva värderingen utförs oftast på helt godtyckliga grunder. LO-facken har inte kunnat motstå arbetsgivarnas krav på individuella löner – det vill säga en lönesättning där chefen avgör – utan slukat hela idén. I kriterier för lönesättningen ingår också anställdas beteende och personliga egenskaper som initiativförmåga, samarbetsförmåga etc. Detta innebär ett system där anställda blir konkurrenter, i stället för arbetskamrater och kollegor. Man ska framhäva sig själv på andras bekostnad. Den gamla tanken om solidaritet slås sönder, vilket är själva syftet. Forskning visar en negativ kurva för kvinnors löner. Kvinnor är inte lika ”bra” på att sälja sig själva.

Fackföreningarnas ledning hånade kritikerna av individuella löner för reaktionärer alternativt konservativa. I den forskning som finns råder enighet kring ekonomiska belöningars underordnade betydelse för anställdas arbetsmotivation. Andra villkor som exempelvis arbetsklimat, de anställdas inflytande i arbetet och ledarskap har större betydelse. Det finns med andra ord inget stöd för den idag så spridda uppfattningen att individuell lönesättning leder till högre arbetsmotivation bland anställda och därmed också till bättre produktivitet och verksamhetsresultat.

Dan Persson,
Visby,
Augusti 2015

VIDEO: Första maj 2016


SOCIALISTERNAS VALSIDA


SOCIALISTERNA PÅ YOUTUBE


PODCASTEN MUMLET


LÖPANDE BILDNINGSARBETE


UNGDOMSKAMPANJ I VÄSTERVIK


KAMRATER